»Skrivandet ska vara som ett sätt att tänka«

Hur planerar man en berättelse som till sin form är ett inre kaos?

– Det handlade mer om att hitta en ton och en röst än en regelrätt plan. Jag ville skriva fram ett litterärt »jag«, som var nästan helt ogenomträngligt. Som ger sig ut på en resa där den yttre handlingen kommer i andra hand och där man som läsare knappt får tillgång till själva resan. Jag tänker att hon ägnar sig åt en lång terapisession på nåt sätt. Och att det är så hon blir till, det här ganska jobbiga »jaget«.

Ordet »tripprapport« syftar i allmänhet på redogörelser för drogupplevelser. Vad säger det om formen för din bok?

– Jag har länge varit intresserad av tripprapporten som form. Det finns något motsägelsefullt i den som är roligt – att den både går ut på att förlora sig i ett drogrus och att sedan noggrant ringa in det som hände. Jag ville göra något litterärt av det. Boken handlar också mycket om minnet, hur det kan drabba dig och plötsligt förflytta dig någonstans, på samma sätt som trippen kan göra. Minnet och trippen har en liknande struktur på det sättet, man kastas fram och tillbaka i tid och rum. Och för huvudpersonen är det dubbelt. Samtidigt som hon vill skydda sig mot minnen genom alkohol och droger, försvagar det henne också och gör henne mer mottaglig för dem.