Foto: Martin Stenmark

»Jag vill oroa läsaren«

Överhängande hot, mysterier och hemligheter är några av spänningens grundkomponenter. Men det behöver inte handla om våldsam dramatik eller spektakulära brott för att bli en bladvändare. Hans Gunnarsson, aktuell med romanen All inclusive, har ända sedan sin debut gjort det helt vanliga svenska vardagslivet till sin spelplats.

Dina karaktärer bor i småstäder, har parmiddagar och spelar golf.  I den senaste åker de på chartersemester. Vad är så spännande med den svenska vanligheten?

– Att utvinna dramatik ur det skenbart odramatiska, det är en sorts hållning jag har. Jag tycker själv att vardagen och olika relationer är otroligt spännande att läsa om. Och även om jag inte brukar tänka att jag ska sätta mig ner och skriva på det där rafflande sättet som en deckare kan vara, så söker jag mig ändå mot ett berättande som har en intressant fallhöjd så att säga. Det finns ju berättelser där det liksom inte händer ett dugg, men som har en väldigt stark motor ändå. En språklig energi som gör att man som läsare inte har en aning om vart det är på väg, men att det ändå rör sig framåt. För en bra berättelse har alltid en framåtrörelse.

Hur hittar du den framåtrörelsen i dina historier?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #3 2015 (20 april 2015) och är skriven av .