Dina karaktärer bor i småstäder, har parmiddagar och spelar golf.  I den senaste åker de på chartersemester. Vad är så spännande med den svenska vanligheten?

– Att utvinna dramatik ur det skenbart odramatiska, det är en sorts hållning jag har. Jag tycker själv att vardagen och olika relationer är otroligt spännande att läsa om. Och även om jag inte brukar tänka att jag ska sätta mig ner och skriva på det där rafflande sättet som en deckare kan vara, så söker jag mig ändå mot ett berättande som har en intressant fallhöjd så att säga. Det finns ju berättelser där det liksom inte händer ett dugg, men som har en väldigt stark motor ändå. En språklig energi som gör att man som läsare inte har en aning om vart det är på väg, men att det ändå rör sig framåt. För en bra berättelse har alltid en framåtrörelse.

Hur hittar du den framåtrörelsen i dina historier?