Varför började det just så här?
– Jag minns att jag innan hade skrivit tre andra inledningar, en vardera för de tre huvudpersonerna i romanen. Att det blev just denna fjärde som jag till slut valde berodde nog mest på att den var så personlig för mig. Dels växte jag upp på somrarna i en stuga på Öland där det fanns en stenmur ut mot alvaret, dels har stenen varit väldigt viktig för min släkt på Öland. De var stenhuggare och skeppade sten på sina skutor. Så det var också en sorts hyllning till min släkt. Fast så tänkte jag förstås inte då, när jag skrev den.
Hur tänkte du då?
– Det kändes helt enkelt bra att ha en stenmur direkt från början. Jag tror att magkänsla är viktigt också, att man inte tänker för mycket. I efterhand har jag också insett att det är väldigt bra att börja med en person som har ett konkret problem: Den här lilla killen vill till exempel över stenmuren, men han är lite för kortvuxen. Att starta med ett konkret problem är ett grepp jag använt i flera av mina efterföljande romaner. Sedan är det förstås bra att börja med någonting som är viktigt för hela romanen. Den här händelsen jag beskriver är ju själva nollpunkten för tragedin, som strålar ut och driver romanen. Det går både bakåt och framåt i tiden, men allting möts i just denna scen.
