Nästa år fyller Johan Theorins debutroman Skumtimmen tio år. ­Redan där hade han hittat sitt främsta grepp när det kommer till inledningar. Foto: Nicke Johansson

»Bli inte förlamad av alla möjligheter«

En liten pojke klättrar över en mur och försvinner. Så inleds ­­Johan Theorins Skumtimmen, som också blev starten på hela hans författarskap för snart tio år sedan.

Varför började det just så här?

– Jag minns att jag innan hade skrivit tre andra inledningar, en vardera för de tre huvudpersonerna i romanen. Att det blev just denna fjärde som jag till slut valde berodde nog mest på att den var så personlig för mig. Dels växte jag upp på somrarna i en stuga på Öland där det fanns en stenmur ut mot alvaret, dels har stenen varit väldigt viktig för min släkt på Öland. De var stenhuggare och skeppade sten på sina skutor. Så det var också en sorts hyllning till min släkt. Fast så tänkte jag förstås inte då, när jag skrev den.

Hur tänkte du då?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2016 (20 oktober 2016) och är skriven av .