Så skriver du en bladvändare

Hur skriver man en bok så fängslande att läsaren inte kan lägga den ifrån sig? Den amerikanska bästsäljande författaren Elizabeth Sims visar hur du fångar dina läsare.

När min pappa var liten kom en dag ett kringresande teatersällskap till staden och han gick dit för att titta. Huvudnumret var ett drama om en liten flicka i nöd. Det hela inleddes försiktigt – flickan satt och sydde under en lampa, lyckligt omedveten om den oborstade skurken som smög upp på scenen. Publiken började vrida på sig och ett oroligt mummel spred sig, men det förtjusande lilla offret visade inga tecken på att ha uppfattat faran. Skurken närmade sig sakta flickan. Mumlet stegrades till högljutt sorl. Den oskyldiga flickan fortsatte att sy på sitt förkläde.

Skurken drog fram en kniv ur sin rock…

Nu ropade publiken rakt ut: ”Bakom dig! Vänd dig om!”

Men otroligt nog böjde flickan bara sin söta lilla nacke ännu djupare över sitt arbete. Det blev för mycket. Publiken reste sig ur stolarna, kupade händerna runt munnen och vrålade så högt de kunde: ”Se upp! Akta dig!!!”

Spänningen var outhärdlig.

Lästips! Så här skapar du en alldaglig och alldeles vanlig seriemördare. Betydligt mer unik och läskig än alla klyschiga superskurkar du läst om under de senaste 30 åren.

 

Annons

Pappa brukade berätta om det där teaterbesöket och jag skrattade hysteriskt varje gång. Det fanns något otroligt komiskt i den oskyldiga skräckupplevelsen, särskilt i jämförelse med dagens film- och tv-underhållning. Men samtidigt tror jag att det var den historien som första gången väckte min längtan att bli författare. Den person som skrev denna lilla pjäs hade lyckats med precis det som alla vi författare vill lyckas med: att hålla publiken i ett så fast grepp att de känner att de klivit in i själva handlingen. Att de är där.

Detta tycker jag också är en ganska bra definition av ordet ”bladvändare”.

Vår tids bästa romaner gör läsarna så desperata efter att få veta vad som ska hända sen, att de ligger vakna och läser till långt efter midnatt, biter ner naglarna ända till slutet, och kan slappna av först när de läst sista sidan och kan slå igen boken. En sorts inre frid infinner sig. En frid som – i idealfallet – är mycket kortvarig. För nästan genast ersätts den av en gnagande saknad och ett våldsamt sug efter fler berättelser av samma författare.

 

När du läser framgångsrika författare och deras fulländade romaner kanske du drar slutsatsen att de har någon form av litterär magi i sina fingertoppar, att de är övermänskliga, eller att de slutit en pakt med djävulen.

Men nej: att skriva en blandvändare är en konst och ett hantverk. Och du kan själv lära dig det.

På följande sidor får du några viktiga verktyg.

 

Låt dramatiken komma först

Annons

Du har en bra idé till en berättelse, du har ett antal karaktärer i huvudet, du har några händelser som du vill ha med. Vad ska du göra nu?

Lästips! Välkommen till en blodig och annorlunda serie skrivövningar.

I det här läget börjar många helt enkelt att bara skriva, med förhoppningen att boken ska ta form medan de håller på. Världens hårddiskar är fyllda av dessa påbörjade romanprojekt, men för att lyfta ditt verk ur de goda föresatsernas grovsoprum behöver du en sammanhängande plan.

Även där kan det lätt ta stopp. Det här med att skapa planer och intriger kan nämligen framstå som en ganska förvirrande vetenskap. Du kan följa den ena eller andra regeln, drunkna i högar av handböcker och förlamas inför olika skrivargurus självklara men sinsemellan motsägelsefulla framgångsrecept. Risken är överhängande att du helt enkelt går vilse i en djungel av tekniska frågor om struktur och intrigbygge.

Mitt råd är att inte krångla inte till det mer än nödvändigt från början. Följande metod för att smida en sammanhängande plan är lika bra som någon av de andra som brukar förespråkas, men betydligt enklare än dem allihop: SDÖ-metoden.

 

SDÖ-metoden

1) Lista de Superdramatiska Ögonblick som du redan tänkt ut – du vet, de där avgörande punkterna i din historia som framkallar intensiteten och får dina läsare att vilja ropa: ”Akta dig!”

2) Tänk ut fler.

3) Bygg upp en historia omkring dem. Jag vill betona skillnaden: försök inte föreställa dig hela intrigen – fokusera i stället på de avgörande punkterna i berättelsen.

 

Vad är ett Superdramatiskt Ögonblick?

  • Kärlek vid första ögonkastet (Romeo får syn på Julia i Romeo och Julia).
  • Ett stort moraliskt felsteg (Judas tar emot pengarna i Bibeln)
  • Mord (Raskolnikov dödar pantlånerskan i Brott och Straff)
  • Död av andra orsaker (Jonathan dör efter en eldsvåda i Bröderna Lejonhjärta).
  • Naturen går till attack (Hajen kalasar på sin första solturist i Hajen)
  • Någon står upp för rättvisan (Karl-Bertil Jonsson avslöjar för sin pappa att han gett fasters julklapp till en fattig i Karl-Bertil Jonssons julafton)
  • En livsavgörande beslut (Michael Corleone erbjuder sig att döda Sollozzo och polisen McCluskey i Gudfadern)
  • En besinningslös våldshandling (Edward Norton stampar sönder käken på en man mot en trottoarkant i American History X)
  • Någon tappar greppet (Michael Douglas kliver ur sin bil i Falling Down)
  • Ett stort svek (Brutus sticker kniven i Julius Caesar)
  • En uppenbarelse (Tom Cruise ser Dustin Hoffman räkna tandpetare som fallit på golvet i Rain man).

 

Kan även bestå av händelser

Ett Superdramatiskt Ögonblick kan utgöras av just ett ögonblick, men också bestå av enskilda händelseförlopp:

Lästips! Hur skriver man en riktigt vass deckare eller kriminalroman? Augustprisnominerade Sören Bondeson, som coachat författare som Jens Lapidus och Åsa Larsson, visar hur man skapar en bladvändare.

  • En livräddande insats
  • En jakt
  • En strid
  • En förförelse
  • Ett roligt upptåg
  • En olycka
  • En flykt
  • Ett avgörande samtal

 

Gör en lista

Gör en lista över de Superdramatiska Ögonblick som du vill ha med. Skriv sedan ner dem på varsin lapp och lägg dem i ungefär den ordning du tror att de ska komma i din historia. Därefter kan du göra en första intrigskiss.

Den här metoden kan du använda oavsett vilken sorts berättelse du vill skriva. Den fungerar lika bra för ett klassiskt drama, en fars eller vad som helst däremellan. Och om du kör fast, gör då något av följande:

  • Börja skriva på en av dina SDÖ-scener. Omedelbart kommer scenen själv att framkalla nya idéer, kanske tar händelserna nya riktningar, eller så dyker helt nya karaktärer upp.
  • Fördjupa en SDÖ-scen du redan skrivit. Sannolikt kommer du då att hitta nya broar mellan scenerna och nya element som gör din historia starkare.
  • Leta efter ställen i texten där du kan lägga till konflikt, lidande, passion eller frustration.

 

Studera en mästare

För att ytterligare förstå betydelsen av de Superdramatiska Ögonblicken skulle jag vilja ta till Shakespeare som exempel.

En gång ville han skriva en historia där Macbeth gick från hyllad krigshjälte till mordisk förrädare och där det dramatiska slutet – han blir halshuggen av sina landsmän – också framstår som det enda logiska.

Oavsett om du redan känner till historien om Macbeth; gå tillbaka och läs pjäsen en gång till och fundera på hur Shakespeare egentligen gör.

Du kommer då att upptäcka att pjäsen består av en lång rad dramatiska ögonblick. Den ena SDÖ:n leder till den andra i en rasande fart:

  • Häxorna avger sin spådom.
  • Macbeth inser att han skulle kunna bli kung.
  • Hans fru avslöjar sina korrumperade planer.
  • Ett mord.
  • Ytterligare två mord, och ännu mer i samma stil.
  • Ännu en spådom.
  • Sinnessjukdom.
  • Självmord.

Och allt detta ryms på mindre än 100 sidor!

 

Ladda dina karaktärer

Lästips! När du ska skriva deckare måste du utgå från dig själv, och det är två saker du måste lita på.

De flesta romaner är karaktärsdrivna. Läsarna fastnar för en roman när de får möta en karaktär som de gillar att spendera tid tillsammans med. Karaktärer som vi älskar – eller älskar att hata, är viktiga ingredienser i en bladvändare.

Släpp in läsarna i deras huvuden

Okej, vi kan se vad dina karaktärer gör, men visa oss också deras rädslor, deras fåfänga förhoppningar och hemligheter. Många nybörjare förväntar sig att läsaren ska dra alldeles för många slutsatser själva när det kommer till detta. Så låt oss veta vad dina karaktärer tänker genom inre monologer, dialoger eller oväntade handlingar.

– Ja älskling, suckade han och gav katten en diskret spark.

Ge en karaktär en hemlighet

Tänk på Sophies val: författaren William Styron utgick först från hennes val, och sedan byggde han hela romanen baklänges från Sophies huvudsakliga, oerhörda, karaktärsdefinierande Superdramatiska Ögonblick. Om du hela tiden har din karaktärs hemlighet i åtanke när du skriver så kommer det att ge dig information om hela romanen, och skänka den substans och djup.

Utrusta dem med en älskvärd nyck

I Räddaren i nöden är Holden Caulfield så cynisk man kan bli – förutom ibland, när någonting plötsligt får honom att smälta. Ren ärlighet går rakt in i hjärtat på honom, oavsett om den representeras av två nunnor på ett kafé, eller hans naiva men samtidigt skarpsinniga lillasyster. Utan den svagheten skulle han bara vara ännu en odräglig tonåring.

Skapa en oförutsägbar karaktär

Shakespeares häxor i Macbeth, Boo Radley i Dödssynden, Kurtz i Mörkrets hjärta. En karaktär som har en skruv lös eller som gömmer sig i mörkret ser till att dina läsare aldrig kan känna sig riktigt säkra. Vad kommer den där jäveln att hitta på härnäst?

Låt dem dela med sig

Gör din research och använd dina karaktärer till att dela med sig av intressanta saker du lärt dig om tider, platser eller sysselsättningar.

I Schakalen får läsaren specifik och livsnödvändig information om hur en lönnmördare jobbar. I den pensionerade jockeyn Dick Francis böcker sätter han oss in i hästavel och galopptävlingar. Andra författare ger oss detaljerade kunskaper om allt från samtidskonst till internationell terrorism.

Lästips! Hur lär du dig att skriva spännande? Ja, det är som att fråga en sångare hur man gör när man sjunger rent.

 

Lägg ditt krut på starka kapitelslut

Det viktigaste elementet för att skapa en bladvändare är själva avslutningen på varje kapitel.

Varför? Jo, för att läsarna säger till sig själva: ”Okej, jag ska upp tidigt imorgon så efter det här kapitlet måste jag verkligen släcka lampan”.

Genom bra kapitelslut kan inte läsaren avstå från att läsa ytterligare ett kapitel, och sedan ytterligare ett. Och när de till slut lägger boken ifrån sig så ska man lämna dem med en längtan efter att fortsätta läsningen nästa kväll.

Om man inte lyckas med detta är risken stor att de som lägger ifrån sig boken aldrig plockar upp den igen. Vi vet hur det är. Saker kommer i vägen: barn, arbete, Jula-katalogen, en ny säsong av Breaking bad.

Tips!

När du läser en god bladvändare – analysera den! Fråga dig själv varför den är bra och du kommer snart att lära dig att identifiera ett antal tekniker. Fundera sedan om hur du skulle kunna tillämpa de olika varianterna i din egen historia.

Men kan man verkligen avsluta varje kapitel med något så spännande, förbryllande eller frestande att läsaren bara måste fortsätta läsa?

Som aspirerande författare funderade jag mycket över detta. Hur gör man? Jag kunde ju inte slänga in en bilolycka, ett lönnmord eller en mirakulös upptäckt i slutet av varje kapitel – det skulle bara bli löjligt.

Det självklara svaret visade sig vara följande: Du skapar inte ett Superdramatiskt Ögonblick för att kunna avsluta ett kapitel. Du avslutar ett kapitel när du når fram till ett naturligt Superdramatiskt Ögonblick.

Mer specifikt: när du kommer till en punkt precis före eller precis efter ett SDÖ – då avslutar du kapitlet. Detta fungerar alltid.

Men okej, i de flesta fall har du förmodligen inte 33 stycken sådana självklara ögonblick i din bok. Du kanske har fem, eller tio. Mellan dessa händelser kan du istället bryta kapitlen vid naturliga övergångar:

  • Vid en vändpunkt (när något eller någon håller på att förändras).
  • Vid ett byte av tid eller rum.
  • Vid ett perspektivbyte.
  • När historien lugnar sig efter ett dramatiskt händelseförlopp.
  • När du bygger upp spänningen inför ett dramatiskt händelseförlopp.

Och även om alla de här brytpunkterna inte sker vid lika dramatiska ögonblick i historien så ska du fortfarande se till så att även dessa kapitelslut föder läsarnas vilja att vända blad.

Lästips! Miljön är viktig i Johan Theorins böcker. Målet är att varje berättelse bara ska kunna utspela sig på just den platsen han valt och ingen annanstans. Men hur gör han?

Det måste inte vara något stort. Det kan räcka med en vink om vad som komma skall.

 

Använd ditt artilleri

Kom ihåg att dramatiska händelser är ditt artilleri. Använd det strategiskt. Här är några anfallsmöjligheter.

Dröj på hanen eller avfyra plötsligt

Noggrant fördröjd händelseutveckling är en effektiv metod för att reta dina läsares nerver. Du kan också arbeta med plötsliga och dramatiska skeenden. Att låta någon storma in med en dragen revolver ger dig alltid dina läsares uppmärksamhet. Men ibland kan något så litet som en nysning vid precis fel (eller rätt) tillfälle få dina läsares hjärtan att hoppa över ett slag.

Låt historien centreras kring måltavlan

Överväg att förlägga hela din intrig kring centrum av händelseutvecklingen.

I John Steinbecks Vredens druvor ger familjen Joad sig ut på en avgörande resa. Och genast får historien en naturlig struktur, utveckling och spänning: Kommer de att nå fram till Kalifornien? Kommer de att hitta en inkomst? Kommer Tom att hamna i trubbel igen? Var ska Sharon föda sitt barn: i ett dike, ett skjul, en lådbil?

Denna typ av resor kan vara såväl bokstavliga som bildliga.

Släpp loss en kanonad

Att hacka upp dialogen och blanda den med yttre händelser är praktiskt i historier där den ska användas för att avslöja information. Istället för att placera dina romangestalter på en veranda och i lugn och ro låta dem avhandla sina spörsmål – sätt dem i en snabb bil på en gropig väg och låt den ena gestalten försöka balansera en kopp rykande varmt kaffe med ena handen medan han håller i ratten med den andra, samtidigt som han pratar. Låt en polis avbryta med en fortkörningsbot. Låt dem bevittna en kollision. Tryck in deras konversation däremellan.

Utveckla historien genom vådaskott

Lästips! Författaren Mats Söderlund visar hur du kan dra nytta av dramaturgiska verktyg och hur du konstruerar plotten.

Om en make ska råka försäga sig och avslöja en utomäktenskaplig förbindelse: låt honom göra det samtidigt som han intensivt älskar med sin fru. Om en unge ska snubbla över en hemlighet, låt honom göra det medan han jagar sin tama ödla.

 

Stjäl från andra

Ingen historieberättare uppfinner hjulet på nytt: för att vara ärlig så stjäl vi från varandra hela tiden. Skrapa på ytan på vilken god roman som helst och du kommer att hitta spår av klassiska dramer och mytologiska berättelser. Deras grundstrukturer och karaktärer återfinns i de flesta stora berättelser.

Ta Adam och Eva som exempel – en av världens absolut mest kända spänningshistorier.

Gud talar till Adam och Eva: ”Vad ni än gör så ät inte frukten från trädet där borta.”

Från detta ögonblick vet du att något riktigt dåligt kommer att inträffa. Du vet att de kommer att äta frukten. Du vet att du skulle ätit frukten. Och du vet precis hur du skulle känna dig efteråt: skyldig. Du bröt mot reglerna. Det kommer att bli konsekvenser. Och med tanke på inramningen: allvarliga konsekvenser.

Och du fortsätter att läsa för att få reda på vad som händer.

Snubbarna som skrev bibeln visste vad de sysslade med. Och inte ens de var först med den här typen av berättarteknik, långt ifrån:

I den grekiska mytologin instruerades Pandora av Zeus att aldrig, aldrig öppna den där vackra asken. Så lämnas hon slutligen ensam och visst vet vi precis vad hon kommer att göra?

Här skulle historien lätt kunna slarvas bort genom att låta Pandora tanklöst slänga upp asken och börja rota igenom innehållet. Men nej. Istället sitter hon där och tvekar. Hon reser sig och går av och an. Hon funderar, hon vrider sina händer. Hon övertygar sig själv om att öppna den. Hon övertygar sig själv om att inte öppna den. Hon slåss med de två sidorna av sig själv: lydnad och nyfikenhet.

Jag hämtade själv inspiration från denna historia när jag arbetade med ett kapitel där en kvinna mottar en låda från en budfirma. Kvinnan är en framgångsrik industriledare vars son har försvunnit. Hon har vägrat ett krav på lösensumma, övertygad om att det är hennes son som ligger bakom allting och försöker lura henne på pengar.

Nu sitter hon i ett möte med en privatspanare i ett helt annat ämne, när en tejpförsluten papplåda oväntat levereras till henne.

Lästips! Så här kan du fånga karaktärernas innersta längtan och göra den till berättelsens motor.

Där ligger lådan på hennes tjusiga skrivbord och ser lika malplacerad ut som en fotbollshuligan på en tebjudning. Kommer industriledaren att öppna lådan? Kommer den att plötsligt explodera?

Oavsett vad jag har för händelseutveckling i åtanke, så inte tusan tänker jag genomföra den snabbt. Så jag låter lådan ligga kvar på hennes skrivbord medan hon och privatspanaren bråkar om den.

Är det ett skämt?

Är det en blåsning?

Ska vi ringa in ett bombteam?

Hade jag fel om min son?

Hur ska jag hantera den här klienten om boxen visar sig innehålla något potentiellt förödande?