Mitt första professionella skrivuppdrag var som författare till satirprogrammet Detta har hänt: på SVT hösten 1996. En del gamla rävar som jobbade med programmet fick något uppgivet i blicken så fort de kom innanför säkerhetsspärren i TV-huset. De såg de betonggrå korridorerna sträcka sig fram till pensionen. Själv tyckte jag att jag hade kommit till himmelriket! Jag var 28 år och fick äntligen göra något jag brann för.
Jag fortsatte skriva humor för TV: En ängels tålamod, Kvarteret Skatan, Solsidan. Parallellt började jag också skriva dramakomedi, eller ren drama, som Om Stig Petrés Hemlighet och Vår tid är nu. Jag skrev skräckserien Svartsjön och den verklighetsbaserade dramathrillern Nattryttarna. Jag har provat på de flesta genrer.
Men min dröm som liten var inte att bli manusförfattare. Nej, jag ville bli författare. Jag började på en deckare när jag var tio, fyllde ett helt sådant där ljusblått skrivhäfte med vita ränder som man fick i skolan, och fortsatte utveckla historien under flera år innan jag till slut gav upp. Intrigen var hopplöst tilltrasslad, skulle aldrig gå att reda ut. Jag hade bara kastat upp spännande saker i luften som jag inte hade en aning om hur jag skulle förklara. Fun fact: rättigheterna till den historien köptes långt senare av Hollywoodproducenten J J Abrams, som baserade TV-serien Lost på den. Kul att den kom till användning.
Drömmen om att skriva en bok fortsatte dock poppa upp då och då. Och 2018, mot slutet av mastodontprojektet Vår tid är nu, kände jag att det var nu eller aldrig. Jag började skriva på en deckare. 2022 kom min debutbok Sarek ut och jag kunde till slut titulera mig bokförfattare. Och många av de metoder och hantverksknep som gjorde att Sarek fick ett så brett genomslag – bland annat utsågs den till Årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin – hade jag tagit med mig från TV-världen.
