Den här veckan har jag fått skicka ett av mina absoluta favoritmejl: det där jag meddelar ett gäng novelltävlingsvinnare att deras bidrag nu finns publicerade på webben och att de äntligen får lov att skryta ohämmat och sprida sina vinnarnoveller till alla de känner. Detta brukar i sin tur göra att min inkorg fylls av lyckliga svar: »Det bästa som hänt i veckan!«, »tusen tack«, »det här gjorde min dag« och andra glada tillrop.
Men den här veckan kom också ett mejl som sved till. En läsare – som jag låter vara anonym – hade upptäckt att han inte var en av vinnarna den här gången: »Jag var nöjd med min novell och tyckte att den hade kvalitet, så jag blev oväntat nedslagen. När jag tänker igenom känslan inser jag att det beror på att jag kämpar med en långvarig postcovid och sjukskrivning och att skrivandet därför är extra viktigt för mig just nu. Därför hör jag av mig på ett sätt jag inte brukar göra, med en fråga: Kom min novell fram?«
Jag undersökte omedelbart saken. Den hade kommit fram, och var välskriven, men hade trots det inte valts ut av juryn. Jag bekräftade att bidraget fanns registrerat och skickade med några ord till tröst. Ändå bet sig känslan kvar: 357 inskickade bidrag, åtta vinnare.
Betyder det 349 besvikna deltagare?
Jag har själv en vinnarskalle som inte alltid gagnat mig i livet. Några av mina värsta bråk med min sambo har handlat om sport och tävlingar (bland annat ett biljardbråk på Korfu som jag fortfarande skäms över, och ett parti skitgubbe som övergick i handgripligheter; jag kastade hela kortleken i ansiktet på honom). Det är fanimej aldrig roligt att förlora. Men kan man ens förlora en novelltävling? Man kan uppenbarligen vinna den, och jag gissar att var och en av er som registrerar ert bidrag hoppas på just det – precis som att varje person som skickar in sitt manus till ett förlag hoppas att det ska bli antaget, även om chanserna är små.
Därför vill jag understryka: att en novell inte vinner betyder inte att den är oduglig. Det betyder bara att just där och då valde en jury – med möda – ut ett litet antal bidrag av flera hundra, och att välja ut betyder ofrånkomligen att välja bort. Så om du är en av de som också blev besviken vill jag säga: Att bli en bättre författare handlar i mångt och mycket om ren mängdträning, och den tid och möda du la på din text har ett värde bortom Skrivajuryernas utnämningar.
Du skrev klart en novell. Det i sig är någonting.
(Och om du som jag är en obotlig vinnarskalle kommer alltid en ny chans. I detta fall vår romanstartstävling som redan är i full gång.)
Veckans …
… läsning
Har börjat på Mirja Unges Hundnätter. Det är första gången jag läser någonting hon skrivit och själva prosan känns vacker men karg, med högt motstånd. Jag tror att den språkliga strävheten har med interpunktion att göra. Unge låter genomgående bli att använda anföringstecken. Därtill är det sparsmakat med kommatering. Vilket fick mig att fundera på om det finns en motsättning mellan språklig elegans (som Unge väldigt ofta hyllas för) och begriplighet.
Den frågan avser jag att söka svar på i vår.
… nyhet
I veckan har Frida Windelhed uppdaterat Skrivas utbildningsguider! Det är snart dags att söka skrivutbildningar och för dig som är sugen på en nystart, eller bara en skjuts i skrivandet, kan en längre kurs vara precis rätt sak. Botanisera bland en mängd på plats-utbildningar och distansutbildningar.
… intervju
Jag hade vag ångest inför mitt samtal med författaren och Aftonbladetgrävchefen Jonathan Jeppsson. Jag hade bett att få tala med honom om svartsynthet, utifrån hans två fackböcker Åtta steg mot avgrunden och Mot kollapsens hjärta (kommer ut i april) som handlar om klimatkrisen och vår civilisations nära förestående sammanbrott.
Låt mig säga så här: Jag mådde inte direkt bättre efter att vi lagt på luren. Varför får ni läsa om i nästa nummer av Skriva.
… kalas
En liten avtacknings-AW för Frida, där vi åt bakad sötpotatis, drack pet nat och gafflade om alltifrån nazism och aktivism till vad gamla gymnasiekompisar gör nuförtiden. Frida har funnits på redaktionen på helfart under min föräldraledighet, men nu ska hon skriva eget, trimma andras texter och – fick vi veta – skaffa kattungar!
Hon kommer också, tack och lov, att fortsätta skriva för oss regelbundet.
… tips
Nu höjer vi tempot på Instagram med fler enkla skrivövningar, mer rörligt material och allt du någonsin behöver veta om alla Skrivas tävlingar. In och följ @tidningenskriva direkt! Tävlingsmänniskan i mig hoppas att vi nått 8 000 följare redan när du läser det här.
