Izabella Rosengren: Så skrev jag 52 Hz

Som vetenskapsjournalist har Izabella Rosengren aldrig haft ett särskilt intresse för valar. Men när hon hörde talas om världens ensammaste val blev hon intresserad – och använde valen som fond för en berättelse om människans utrotning av världens största däggdjur.

Idén

»För många år sedan hörde jag talas om valen 52 Hertz, känd som ›världens ensammaste‹ eftersom den sjunger på en annan frekvens än övriga valar av samma art. Som vetenskapsjournalist intresserades jag, men en bok enbart om valen och dess ensamhet hade blivit för tunn. Det var först när jag skrev nyhetsartiklar om havsbuller flera år senare som jag fick idén. Bullret från fartygstrafik och militär påverkar valarna bland annat genom att försvåra deras kommunikation, som sker via sång över långa distanser. Jag insåg att jag kunde använda 52 Hertz som röd tråd i en berättelse om människans utrotning av valar och allmänna påverkan på havslivet, som vi vet väldigt lite om.

Berättelsen var också psykologiskt intressant. Vi bryr oss om 52 Hertz för att vi kan tillskriva den en mänsklig egenskap: ensamhet.

Dessutom tycker jag att rättvisefrågor är superintressanta, och hur människan exploaterar havslivet för egen vinning är en rättvisefråga.«