Det är sommar 2025. På en åker i Järrestad strax utanför Simrishamn står en gammal traktor till salu. En lapp i vindrutan förmedlar säljarens telefonnummer. Det samlas mycket folk runt traktorn just denna dag men de hugade spekulanterna är få – de flesta tillhör den svenska författar-, medie- och kultureliten, och de är nedresta för att diskutera fackböcker på festivalen Sakli(g)t.
På scen avlöser de välkända och debattvana namnen varandra: Göran Rosenberg, Nina Björk, Åsa Linderborg, Andreas Cervenka, Johannes Anyuru … Det diskuteras »samhällsbyggande sakprosa«, »initierad sakprosakritik« och »den duktiga sakprosan«, det talas om »svältkatastrofens eko«, »Sveriges väg in i Nato« och »kriget om Grönland«.
Publiken, inramad av halmbalar som staplats på hög i två halvcirklar, lyssnar uppmärksamt. Många tar anteckningar och ställer nyfikna frågor till de inbjudna talarna. Det är knallvarmt, en sådan dag då de flesta i trakten söker sig ut till havet runt Skånes sydöstra hörn. Men på åkern i Järrestad är bänkarna fullsatta.
– Sakprosan av i dag mår minst lika bra som den gjorde för 20 år sedan, rent kvalitativt, säger Magnus Linton, en av festivalens grundare.
