Vid ett litet skrivbord, inklämt i ett sovrumshörn i Årsta, syns det att en kreativ person uppvuxen på 00-talet arbetar. På hyllan ovanför står favoritbarnböckerna, mangorna som präglade låg- och mellanstadieåldern och en äkta vintage Magic Sand-figur. På väggen en plansch av favoritkonstnären, känd på Instagram under sitt alias Big Boy. På skrivbordet, bland färger och penslar, har det parkerats en leksaksbil som fått agera 3D-modell för otaliga stadsmiljöer i ägarens serier. Intill den, huvudverktyget: Ipaden.
Här har Cecilia Vårhed skapat sin debutbok Fattigt skryt. En serieroman som just nu befinner sig på tryckeriet. Läsaren kommer att få möta Älskling som inte kan behålla ett jobb, kärlekskranka Mållgan som försöker leva som flersam, och Alfons som desperat söker sin nästa fix. I Fattigt skryt kämpar gänget för att till lika delar stötta varandra och dra ner varandra i en spiral av droger, toxiska relationer och tvångsmässig ironi. Det är mörkt och otroligt roligt. Cecilia sätter fingret på förvirringen och hopplösheten som alltid hotat unga vuxna. Inte minst på 2000-talet.
»De skriver om att vara ung och försöka ta sig an vuxenvärlden. Samma tema som förr nådde ut i storsäljande romanform.«
Själv kallar hon boken för en generationsroman.
Vilket är intressant. För sådana har jag inte sett många av på sistone. Faktum är att antalet romandebutanter under 30 – och unga romanförfattare överhuvudtaget – har varit påtagligt få de senaste åren, och böckerna blir ännu färre om man ser till vilka som har ambitionen att ge breda skildringar av unga människors liv i vår samtid.
Allt detta om vi pratar »rena« romaner. Textromaner.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.