Ninas metod

Nina Björk har en metod, ett väl utarbetat arbetssätt som har följt henne från det stora genombrottet med Under det rosa täcket till höstens uppmärksammade debattbok, Lyckliga i alla sina dagar. Författaren Mattias Hagberg har träffat henne för ett samtal om fackbokens styrka.

Det är något märkligt med Nina Björk, något nästan magiskt. Som om hennes skrift var förtrollad. Som om den bar på superkrafter.

Hon skriver nästan enbart om tunga och allvarliga ämnen – tråkiga skulle nog en del säga – men trots det slår hennes texter igenom det mesta, de överröstar det eviga mediebruset och blir till samtalsämnen på arbetsplatser och i uppjagade mediedebatter.

Och nu sitter vi här, i ett litet trångt intervjurum utan fönster på bokmässan, och hon har inte alls lust att bli intervjuad. Hon är trött efter några intensiva dagar på mässan. Hon har upprepat sitt budskap i höstens bok, Lyckliga i alla sina dagar, till leda. Nu vill hon helst bara tiga. Men så inser hon att vårt samtal skall handla om något annat, att jag inte alls vill få henne att än en gång upprepa sig, utan att jag vill prata om konsten att skriva sakprosa.

 

Disneyfilmer och Karl Marx

Lästips! Vill du skriva dokumentärt? Magasinet Filters prisbelönade chefredaktör Mattias Göransson guidar dig i sju steg.

Hon tar en klunk vatten, sneglar på mig och säger att det handlar om att tänka som en skönlitterär författare.

Annons

– En bra författare gestaltar. Han eller hon skriver inte att huvudpersonen är snäll, utan visar det, får läsaren att förstå hur snäll karaktären är. Så måste en fackboksförfattare också jobba. Jag är övertygad om att det går att gestalta även komplicerade och teoretiska ämnen. Det abstrakta och det konkreta, det teoretiska och det empiriska, måste flyta ihop.

Jag frågar om hon har något exempel på när hon har fått det att flyta samman, när det konkreta och det abstrakta blivit ett, och hon säger att hon tycker det var väldigt flott när hon i första kapitlet i nya boken låter några Disneyfilmer ge liv åt Karl Marx teorier.

– Hade jag bara skrivit om Marx och om mina tankar om det moderna samhället utifrån honom hade det blivit tråkigt. Men nu handlar det första kapitlet istället om några filmer som vi alla har erfarenhet av. Och så kommer Marx in bakvägen och får kommentera handlingen i filmerna och då händer något; plötsligt kan vi se Marx tankar i vår vardag. Han blir konkret.

Nu pratar hon engagerat. Den trötta rösten är borta. Ögonen lyser.

– Den där känslan när jag hittar de konkreta ingångarna, de oväntade kopplingarna, det är så härligt. När jag håller på och jobbar med en bok, när jag är mitt i arbetet, uppslukad, då hittar jag dem hela tiden.

 

Börjar med att läsa in sig

Som när hon en onsdagskväll våren 2010 satt i soffan med barnen och tittade på Barbie & Diamantslottet och insåg att nästan alla barnfilmer, hur exotiska de än är, beskriver samma dröm, drömmen om den individuella prestationen, om den enskilda personen som bryter sig loss och får ”prinsessan och hela kungariket”.

– Det där är den moderna drömmen, den amerikanska drömmen om man så vill, att vi alla kan få vad vi vill, bara vi presterar. Men det är aldrig en dröm om ett nytt samhälle, om en annan värld. Det är en dröm som lyfter fram individen men avvisar utopin. Det är en dröm som enbart säger att du är värd ett annat liv, inte att världen är värd ett annat öde.

Annons

Nina Björk säger att hon jobbar hårt för att hitta de konkreta ingångarna, men att hon alltid börjar i teorin, i den tunga litteraturen.

Lästips! Just nu befinner sig det svenska reportaget i förvandling, och suget efter dokumentära berättelser bara växer.

– Jag blev inbjuden till en skrivarutbildning på universitetet i Lund för att prata om hur jag skriver, och när jag förberedde mig för det framträdandet insåg jag att jag faktiskt har en metod. Att jag arbetat på ungefär samma sätt med alla mina fyra böcker.

Det börjar med en idé, ett ämne eller ett problem, som hon vill gå på djupet med. När det gäller den senaste boken handlade det om en ilska över att marknaden och marknadstänkandet breder ut sig och penetrerar allt fler delar av våra liv, och om en idé att kärleken, den villkorslösa kärleken mellan föräldrar och barn, kan fungera som en utopisk plats för samhällskritik.

– Vi lever i en tid där vi allt oftare tänker: vad tjänar jag på den här relationen, på den här vänskapen – istället för att se alla mellanmänskliga relationer som något gott i sig.

När Nina Björk väl bestämt sig för ämnet börjar inläsningen.

– Jag söker litteratur på Libris och lånar hem allt jag kan hitta. Sen läser jag. Läser och läser och läser.

Nina Björk

Född: 1967

Bor: Lägenhet i Lund

Bakgrund: Fick stor uppmärksamhet med debutboken Under det rosa täcket, som i dag är något av en svensk fackboksklassiker. Jobbar som litteraturkritiker, krönikör och författare.

Aktuell med debattboken Lyckliga i alla sina dagar – om pengar och människors värde.

Samlar citat och letar spår

Hon läser alltid med pennan i hand. Stryker under och antecknar.

– Fast alltid med blyerts, påpekar hon, så att det går att sudda ut när böckerna ska tillbaka.

Lästips! Hur gör du en effektiv berättelse av ett verkligt skeende? Författaren och journalisten Gellert Tamas berättar om de dramaturgiska arbetsredskap som ligger bakom hans egna succéböcker.

När hon har läst klart en bok skriver hon av allt hon strukit under, ord för ord.

– Det är omständligt, säger hon, men jag tror att det finns någon poäng med det, jag bearbetar det jag läst medan jag skriver av.

Läser hon Marx blir det ett dokument i datorn med citat av Marx. Sedan printar hon ut och läser igenom alla sina anteckningar, och då börjar hon ana hur materialet skall struktureras. Hon säger att hon ser olika spår och olika ingångar i ämnet.

– Jag kanske tänker att det här citatet av Marx, det skulle passa i ett kapitel om kärlek, och då sätter jag ett hjärta framför det.

När hon gått igenom alla sina anteckningar har hon mängder med citat från olika författare med hjärtan framför sig.

– De citaten ”klipper” jag ut och lägger i ett nytt dokument. Till slut har jag flera olika dokument med olika vinklar på den stora övergripande frågan. De blir som en sorts preliminär disposition. Varje dokument är ett kapitel.

– Samtidigt som jag jobbar med citaten börjar jag komma på olika konkreta ingångar som jag också antecknar och lägger med i dokumenten.

Till slut ligger flera buntar med citat och konkreta exempel på köksbordet i hemmet i Lund. Först då börjar skrivandet.

– Då har jag allt ganska klart för mig. Jag har dispositionen, jag har teorin och framför allt har jag de konkreta ingångarna. Sen skriver jag ett första utkast av boken för hand.

 

Har två läsningar på sig

Hon berättar att hon ser själva skrivandet som en mindre del av arbetet, att det tunga är förarbetet; inläsningen, planeringen.

När den första, handskrivna versionen är klar skriver hon in den i datorn. Sedan följer bearbetning och genomläsning.

Lästips! Väl genomförd research ökar trovärdigheten i hela din berättelse, oavsett om du vill skildra verkligheten, eller kanske bara stjäla lite från den. Här får du tips konkreta tips på allt från hur man söker i offentliga handlingar till hur man fångar miljöer.

– Jag har märkt att jag bara har några gånger på mig att ändra texten. Sedan stelnar den och den kreativa processen är över. Det är egentligen ganska märkligt. Det är som om jag bara har en eller två gånger på mig att läsa min egen text med ett öppet sinne. Sen är det över, och jag kan inte läsa konstruktivt längre.

Jag frågar om den kreativa processen, om hon kan sätta ord på själva den kreativa nerven. Men hon säger att det är svårt. Närmast omöjligt.

– Det finns stunder när jag skriver och hamnar i det där tillståndet som brukar kallas flow. Det är häftigt. Tid och rum försvinner. Men jag vet inte vad det är som gör att jag hamnar där.

I övrigt, påpekar hon, är skrivprocessen mest hårt arbete; från den initiala inläsningen, över planeringen, till själva skrivandet. Men, och det är hon noga med att understryka, det är ett förbannat roligt arbete.

– Jag mår som bäst när jag har en bok på gång. Jag känner redan ett krypande obehag över att jag inte har något nytt att jobba med. Jag längtar efter den där känslan jag har när jag är mitt uppe i arbetet. Men jag har inte hunnit sätta igång med något nytt än.

 

»Får inte vara en hård stol«

Fyra böcker har Nina Björk hunnit skriva hittills. Förutom debuten med Under det rosa täcket har hon skrivit Sireners sång med undertiteln Tankar om modernitet och kön och så Fria själar, avhandlingen i litteraturvetenskap, som kom för fyra år sedan. Då fick hon kritik för att den vetenskapliga texten påminde för mycket om hennes debattböcker, att språket och upplägget var lite väl förföriskt för att kallas vetenskap.

3 snabba tips från Nina Björk

Lägg mycket tid på förberedelser. All facklitteratur bygger på fakta och därför gäller det att kunna sitt ämne. Först när man är förtrogen med materialet går det att skriva bra.

Leta konkreta exempel. All bra facklitteratur tar avstamp i det konkreta. Tänk hela tiden på hur teorier och åsikter kan gestaltas. Låt det konkreta komma först i texten.

Avsluta varje skrivpass med nästa dags början. Skriv några meningar som inledning till de avsnitt du ska skriva nästa dag. Då blir det inte så svårt att komma igång och tankarna hinner processas under natten.

– Jag vill förföra. Jag vill ta med läsaren på en resa. Det skall ju vara roligt att läsa.

Men, säger jag, finns det inte en risk att du lurar läsaren? Som författare har du en stor makt att paketera ditt budskap så att läsaren köper det utan att tänka efter.

Lästips! Det förflutna kan ibland vara mer fängslande än någon ­fiktiv värld. Men för att ge liv åt ­historien i romanform räcker det inte med research – du måste också kunna berätta en bra historia.

– Facklitteraturen får inte bli som en hård stol där man skall sitta och lida. Det måste vara underhållande och medryckande också. Vill man ha det där fullständigt objektiva får man väl läsa avhandlingar istället.

Överhuvudtaget tycker hon att språket och formen är bortglömd i diskussioner och kritik av facklitteratur.

– Det är tråkigt att facklitteratur bara diskuteras utifrån sakinnehållet. Jag menar att facklitteraturen, sakprosan, är en egen konstform som också ska bedömas utifrån kvaliteter som språk, gestaltning och skönhet. Bra sakprosa skall vara vacker och engagerande.

Själv lyfter hon gärna fram den engelska litteraturvetaren Terry Eagletons böcker.

– Han skriver om mycket tunga och komplicerade ämnen med en lätthet och kvickhet som gör en stum. Han är verkligen ett bevis på att det akademiska och teoretiska inte behöver vara torrt och tråkigt, utan levande och roligt.

Och så är vi tillbaka där vi började, i magin, i det där som gör att vissa texter lyfter medan andra faller platt. Vad är det med Nina Björk som gör att hon alltid når ut, engagerar och irriterar.

 

Petar i de stora frågorna

Först värjer hon sig för frågorna. Vill inte riktigt prata om sig själv på det sättet.

Sedan tystnar hon. Funderar. Drar handen fram och tillbaka genom håret.

– Kanske handlar det om innehållet i alla fall, säger hon till slut. Nästan allt jag skriver handlar om de stora frågorna: Vad vi gör med våra liv? Med vår tid?

– Jag petar i den där stora berättelsen om frihet som dominerar allt i det moderna samhället. Och när man räcker upp handen och säger ”ursäkta, vi är nog inte så fria som vi tror” då bli folk väldigt arga, eller ledsna, eller glada. När jag säger att vi är bundna av såväl det sociala som det biologiska, då irriterar det folk i alla läger, och så blir det debatt.

– Men, tillägger hon sedan, det är ju inte bara vad man säger, utan hur man säger det.

Lästips! Reseskribenten Per J Andersson ger dig tio handfasta råd som gör dig till en bättre reseskildrare.