Nu har Skrivas produktiva praktikant Kim uppdaterat våra guider till längre skrivutbildningar, inför antagningen till höstterminen 2026. Hösten må kännas långt bort men det är bra att börja planera – och slipa på eventuella ansökningsprover – redan nu.
Botanisera bland både distansutbildningar och skrivutbildningar som ges på plats.
Den här gången har vi behövt göra ovanligt många ändringar i guiderna. Ett antal skrivutbildningar har stängt ner eller pausats tills vidare, och flera distansalternativ har tvingats stuva om rejält i kursplanen efter ändringar i Folkbildningsrådets riktlinjer. Om detta kan ni läsa i Henrik Ekblom Ysténs reportage om folkhögskolornas kris, som vi också publicerar nu.
Den största anledningen till nedläggningarna och nedskärningarna är att statsbidragen till folkhögskolor krympt med drygt 400 miljoner kronor sedan 2018 (med hänsyn tagen till inflationen). Nästan alla folkhögskolor har därför dragit ner på sin verksamhet under den senaste mätperioden, 2023–2024, och en stor majoritet har minskat antalet lärare och gästföreläsare.
Jag har genom åren själv gästföreläst på framför allt journalistutbildningar på ett tiotal folkhögskolor från Kalix i norr till Skurup i söder. Nästan alltid har jag blivit imponerad av engagemanget. Eleverna har i stor utsträckning bott på folkhögskolan och kunnat ägna sig åt skrivande och samtal om skrivande från morgon till kväll. Även lärarna har ofta bott på, eller alldeles intill, skolan och »levt« sitt jobb långt bortom vad en arbetsgivare kan kräva, inte minst vad gäller att stötta och svetsa samman deltagarna socialt.
De deltagare jag mött som har pluggat på distans har också varit påtagligt motiverade. Annars hade de knappast tryckt in en utbildning i en tillvaro som för många redan innehåller både jobb och familj.
Siffror från SCB och Skolverket visar att yrkesutbildningar på folkhögskolorna har en betydligt mindre andel avhopp än de av regeringen prioriterade yrkeshögskolorna och Yrkesvux. Och de som uppnår behörighet från allmän kurs på en folkhögskola studerar vidare i nästan dubbelt så stor utsträckning som motsvarande elever på Komvux.
Att folkhögskolorna nu befinner sig i skottlinjen handlar alltså inte om att de fungerar dåligt.
Varje regeringsparti, oavsett färg, har att prioritera det man har lovat före valet. Men just den nuvarande regeringen ägnar sig också åt ett slags ideologiskt prickskytte som vi inte har sett tidigare, med sikte på det som betraktas som folkrörelser, pluralism eller bara »gemensamt«. I »Tidö 2,0«– i princip ett regeringsprogram för nästa mandatperiod – lyder en av rubrikerna »Fasa ut det statliga stödet till folkbildningen«.
All folkbildning? Varför? Någon argumentation presenteras inte.
Vilka konsekvenser kommer den här utvecklingen att få för det skrivande Sverige? Exakt vad skrivutbildningarna leder till för deltagarna finns det mig veterligen ingen statistik på, men indikationer finns till exempel i vår artikelserie »Vem får debutera?«. Man kan också att konstatera att folkhögskolorna, som till sin majoritet ligger på landsbygden och i storstadsförorter, utgör ett kreativt nav på platser och för människor som annars inte möter så mycket kultur.
Skrivarutbildningarna är därtill sannolikt viktigare för författarskråets kvalitet och heterogenitet än motsvarande utbildningar är för andra estetiska yrken. Folkhögskolorna har alltid varit bra på att locka elever från grupper som är underrepresenterade vad gäller utbildning, och startsträckan för en författare behöver inte vara så lång som för exempelvis en violinist. Flera av Sveriges mest namnkunniga arbetarförfattare formades och började formulera sig på folkhögskolor.
Eller som författaren Maria Maunsbach konstaterar i Henrik Ekblom Ysténs reportage: »För många andra estetiska ämnen fungerar folkhögskolor som förberedande utbildning innan man går vidare till exempelvis teaterhögskola eller musikhögskola. Men en folkhögskola är ofta den enda, eller sista, anhalten för den som vill bli författare.«
Hittills har folkhögskolorna i stor utsträckning lyckats anpassa sig och trolla med knäna – det är de vana vid. Men om trenden fortsätter riskerar ett ekosystem som utvecklats under drygt 150 år att slås sönder på bara några få år.
Det skulle ge oss som gillar att skriva och läsa ett tråkigare Sverige.
Och det skulle ge alla ett tystare Sverige.
Veckans …
… studievägledare
Förra året skrev Johanna och jag om hur du kan resonera om du funderar på en skrivutbildning. Råden fungerar lika bra i år.
… boktips 1
Många av er har besökt Inger Lundin i Skrivamontern på Bokmässan, där hon under en rad år bjudit på manusutveckling i speeddejtingformat. Nu har hon gjort bok av en del av sina kunskaper från ett långt yrkesliv som förläggare, redaktör och skrivlärare. Jag har tjuvläst Skriv ett liv, som kommer ut om en dryg vecka, och kan rekommendera den som en klok och bra basbok inom sitt ämne.
… snabbläsning på samma tema
10 råd för den som vill skriva en livsberättelse – oavsett om du siktar på en ambitiös biografi eller bara vill skriva ner några av mormors minnen innan det är för sent.
… boktips 2
Här i Göteborg har vi fått den största snösmockan på bra många år. För en tid sedan jag pratade jag med Sverker Sörlin om hans kunskaps- och infallsrika Snö. Boken är finfin vinterläsning, skriven på ett för en professor ovanligt personligt vis.
I Skrivaintervjun berättar Sörlin varför han valt den vägen och hur kunskap och känsla kan samverka i sakprosan. Intressant, inte minst för den som funderar på att delta i vår fackbokstävling.
… läsa ifatt
Under helgerna har vi publicerat ett pärlband med intervjuer om skrivåret 2025 och författarförhoppningar inför 2026. Du hittar alla texterna här.
