Vem får debutera? del 5: Utbildning

• Formell utbildning är mindre viktig än inom ­andra konstnärliga yrken.
• Skrivutbildade författare är överrepresenterade på stora förlag.
• Vissa utbildningar anses mer prestigefyllda.

Inom till exempel konst och klassisk musik finns en etablerad utbildningsväg till yrkeslivet, som ofta börjar med en folkhögskola och sedan smalnar av med intagningsurvalet till högskolor som »Mejan«, Kungliga Konsthögskolan. Men bland de debuterande författarna i Henrik Fürsts undersökning har bara 24 procent gått en längre skrivarutbildning, och andelen har inte ökat över tid trots att antalet skrivarutbildningar ökat.

Bland de debutanter som nått kommersiella framgångar är andelen med skrivarutbildning ännu lägre – en anledning torde vara att till exempel deckarförfattare istället ofta har en utbildning och yrkesbakgrund som lärt dem att skriva lättläst och effektivt (journalister) eller gett dem speciella fackkunskaper (jurister).

Detta betyder inte att en längre utbildning inriktad på skönlitterärt skrivande är meningslös vad gäller utsikterna till utgivning på ett etablerat förlag. Tvärtom är förläggarna i Skrivas enkät nästan unisont positiva. Flera säger att de inkommande manusen generellt har en bättre kvalitet i dag än för några år sedan och kopplar det till skrivarutbildningarna. Men framför allt menar förläggarna att aspirerande författare som gått skrivarutbildningar lärt sig att hantera feedback och se sin text utifrån, vilket underlättar för förlagssamarbetet och ger förutsättningar för ett bättre slutresultat. »Man är van vid att diskutera sitt manus och kan släppa in andra i skrivprocessen utan att få panik«, som Karin Lemon på Bonnier Carlsen uttrycker saken.

Stewe Claesson, författare och en av de skrivarutbildningslärare som sett flest elever debutera, menar att utbildningarna hjälpt många författare att hitta sin röst:

– Jag var ju med hela vägen från att det på tidigt 70-tal fanns några få sådana här utbildningar, där vi provade oss fram, till att det i dag finns flera decenniers erfarenhet på många håll. Det har ibland luftats en oro över att utbildningarna skulle göra författarna strömlinjeformade, att eleverna skulle påverka varandra för mycket. Men jag skulle definitivt säga att historiskt har de här utbildningarna lockat människor med väldigt olika bakgrund, och att eleverna med bra lärares hjälp blir ännu mer olika under utbildningen, när de får tid att hitta sitt ämne och blir bättre på att läsa egna och andras texter.

Annons

De stora och mer statusfyllda förlagen är mer benägna att anta debutanter som har gått längre skrivarutbildningar. I Fürsts undersökning har hela 49 procent av Norstedts skönlitterära debutanter den bakgrunden, liksom 41 procent av Natur & Kulturs. Det finns dessutom tydliga kopplingar mellan enskilda förlag och utbildningar: Norstedts har hämtat många debutanter från Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, Albert Bonniers Förlag från Biskops Arnö Författarskola.

Sådana samband handlar ofta om personkontakter och preferenser: lärare som rekommenderar elevmanus till förläggare, förlagsrepresentanter som medverkar på utbildningen som gästlärare, uppfattningar på utbildningarna om vilka förlag som är »bra« … Branschen är generellt överens om vilka utbildningar som har högst status: just Biskops Arnö och Litterär gestaltning återkommer ofta, liksom Folkuniversitetets Skrivarakademin.

Kvinnorna är överrepresenterade bland dem med skrivarutbildningsbakgrund. Kvinnor är bland annat därför generellt också äldre när de debuterar på förlag, medan män som inte förlagsdebuterat före 40 i större utsträckning förefaller vända sig till egenutgivning.

Läs de andra delarna i vår artikelserie »Vem får debutera?« här.

Artikeln publicerades i Skriva #1 2020 (03 februari 2020) och är skriven av , .