Inom till exempel konst och klassisk musik finns en etablerad utbildningsväg till yrkeslivet, som ofta börjar med en folkhögskola och sedan smalnar av med intagningsurvalet till högskolor som »Mejan«, Kungliga Konsthögskolan. Men bland de debuterande författarna i Henrik Fürsts undersökning har bara 24 procent gått en längre skrivarutbildning, och andelen har inte ökat över tid trots att antalet skrivarutbildningar ökat.
Bland de debutanter som nått kommersiella framgångar är andelen med skrivarutbildning ännu lägre – en anledning torde vara att till exempel deckarförfattare istället ofta har en utbildning och yrkesbakgrund som lärt dem att skriva lättläst och effektivt (journalister) eller gett dem speciella fackkunskaper (jurister).
Detta betyder inte att en längre utbildning inriktad på skönlitterärt skrivande är meningslös vad gäller utsikterna till utgivning på ett etablerat förlag. Tvärtom är förläggarna i Skrivas enkät nästan unisont positiva. Flera säger att de inkommande manusen generellt har en bättre kvalitet i dag än för några år sedan och kopplar det till skrivarutbildningarna. Men framför allt menar förläggarna att aspirerande författare som gått skrivarutbildningar lärt sig att hantera feedback och se sin text utifrån, vilket underlättar för förlagssamarbetet och ger förutsättningar för ett bättre slutresultat. »Man är van vid att diskutera sitt manus och kan släppa in andra i skrivprocessen utan att få panik«, som Karin Lemon på Bonnier Carlsen uttrycker saken.
Stewe Claesson, författare och en av de skrivarutbildningslärare som sett flest elever debutera, menar att utbildningarna hjälpt många författare att hitta sin röst:
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
