Foto: Iofoto/Shutterstock

Hitta din grej!

Kommer du ingen vart? Har du kört fast en gång för mycket och känner att du helst vill göra något helt annat? Bra! Att börja om handlar inte om att ge upp. Du kanske bara måste hitta din egen grej.

Det är den 17:e oktober 1941, mitt under andra världskriget och i ett Stockholm som kryllar av hemliga agenter, motståndsmän och underrättelsefolk från hela världen. Precis när Sören Bondeson lyfter luren befinner han sig utanför Stockholms Enskilda Bank, det är 38 sidor in i den nya romanen.

– Jo, det blir en till kriminalroman, säger Sören Bondeson som med åren hunnit med allt från deckare till novellsamlingar och den Augustprisnominerade diktsamlingen En m3 jord. För ett par år sedan gav han också ut skrivhandboken Konsten att döda.

– Det är långt kvar. Idén har funnits länge. Sen har jag har tvivlat och skrivit och tvivlat igen. Men nu har jag bestämt mig. Nu känns det helt rätt.

Det är så det funkar.  En idé eller ett tema kan inte bli en bok förrän man hittat formen för den. Och hur man vet när man är på rätt spår, ja det är något han lärt sig med åren. Faktiskt är det en av de allra viktigaste delarna i det hantverk som kallas skrivande.

– Det som skiljer en rutinerad författare från en nybörjare är oftast att man byggt upp en intuition. Intuition är ju inget som bara finns där, den hänger ihop med att man skaffat sig en kunskapsbas. Och att man gjort misstag, så att man har en känsla för när det blir fel.

Lästips! Vill du skriva men saknar en historia? Misströsta inte! Här är tre steg till din bokidé!

 

Annons

Som lärare i litterär gestaltning har Sören Bondeson genom åren hjälpt otaliga elever att hitta rätt i sitt skrivande. Flera av dem har så småningom blivit mycket framgångsrika – Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg hör till de mest kända – men vägen till den första romanen är ofta full av återvändsgränder.

– De flesta har ett grundtema från början. Kokar man ner det handlar det ofta om någon av de grundläggande existentiella frågorna, konstaterar han.

– Det är få som genast hittar rätt historia till de här frågorna. De yttrar sig ofta i en känsla. Kanske en känsla av utanförskap, eller identitetssökande – vem är jag? Varför är jag den jag är? Vad har jag för plats i förhållande till dem som står mig nära, eller till samhället? Temat är ofta inte riktigt tydliggjort när man börjar. Man kör igång och vimsar runt, och det kanske man behöver göra en stund. Ofta kommer man in fel i berättelsen. Men det gäller också att kunna se när man hamnat rätt. Även det är en konst.

 

Man ska vara beredd på att man inte hittar rätt från början, menar Sören. Att komma fel in i skrivandet betyder inte att man ska lägga av så fort man inte vet exakt vart man är på väg. Men så småningom är det ändå viktigt att veta när det är dags att hejda sig.

– Många gånger har jag haft elever som faktiskt känner att något är fel, men de kan inte riktigt reda ut vad och därför biter de sig fast vid sin berättelse ändå. Det kan bero på att vi är uppfostrade så: man ska vara målinriktad och nå fram till slutet till varje pris.

Det där är ett problem, menar Sören. Det kan göra att man låser sig lite för tidigt vid sin ursprungliga idé. Det kan göra att man så småningom tröttnar helt och hållet, förväxlar det med skrivkramp eller tror att man inte är lagd åt författarskap över huvud taget.

– Eller också får du ihop ett helt manus och är jättenöjd med att vara klar med bygget, men det du inte såg var att huset blev snett och vint, att det drar in överallt och inte finns någon värme.

 

Annons

Sören brukar försöka säga stopp när han ser att någon drabbas av tunnelseende eller håller på att köra in i väggen. I det läget förespråkar han att stanna upp och göra en analys av läget. Hans ordination kan ofta vara ganska drastisk:

Lästips! Alltför många opublicerade romaner har åkt i papperskorgen av samma anledningar. Här är botemedlet mot sju vanliga åkommor.

Byt plats

Byt tid

Byt språk

Byt genre

Sören förklarar:

– Att man kommit fel in i berättelsen kan bero på några olika saker. Men oavsett varför man bestämmer sig för att börja om, så tror jag att det är bra att förflytta sig på något sätt, så att man inte börjar skriva samma grej igen. Man kanske har lagt sig för nära sig själv, eller tvärtom för långt bort från sig själv. Eller man kanske skrev om fel plats, eller fel tid.

– När jag själv började skriva blev det inte särskilt lyckat och till slut provade jag att förflytta berättelsen till en annan plats, och förlade handlingen längre tillbaka i tiden. Det blev en helt annan historia. Där kunde jag lägga de frågor jag ville skriva om, och det var den första novellen jag skrev som blev bra. Anledningen var att jag slapp mig själv. Plötsligt kunde jag ta in andra gestalter och börja intressera mig mer för omvärlden.

 

NÅGRA BRA SKÄL TILL ATT BÖRJA OM

För många perspektiv
Du har ingen röd tråd och texten blir rörig.

För monoton historia
Du har ingen story, du tråkar ut läsaren.

För långt från romanpersonerna
Du har dålig persongestalning och kommer inte tillräckligt nära dina karaktärer.

För nära dig själv
Du saknar distans och ser inte skillnad på dig själv och din romanperson.

För taffligt språk
Du har inte övat tillräckligt och ser inte språkets möjligheter.

Lästips! Hur viktig är en unik bokidé? Vi frågade fem av Sveriges främsta förläggare.

Tricket är alltså att kliva åt sidan och försöka se vad det är man håller på med. Att ha det goda omdömet att sluta när det är kört, men inte tidigare. Konsten att ge upp i tid, om man så vill. Lättare sagt än gjort, men det går att lära sig enligt Sören. Det finns en sak han upprepat många gånger för såväl sina elever som för Skrivas läsare – var inte så sentimental över din text!

– Det handlar om att skilja på sig själv och texten. Men också att lära sig vad som är terapeutiskt skrivande och vad som är litteratur. Om du till exempel skriver självbiografiskt, gäller det först och främst att du kan se dig själv som en romanperson, säger Sören.

– Men dessutom handlar det om att hitta sitt eget språk. Och sin genre. Allting hänger ihop. Kanske vill du beskriva ett viktigt tema i ditt liv, men har ett alldeles för tråkigt liv att gestalta. Då kanske du ska lägga in det där temat i en kriminalroman. Eller också kan du använda något dokumentärt material som ramhandling, eller någonting som händer i samhället. Men det kan lika gärna vara så att det passar bättre som poesi. Vissa är ju mer intresserade av själva språket, medan andra går igång på historier och berättelser.

 

Hur vet man då när det är dags att börja om på ny kula?

– Det är förstås individuellt, och beror lite på hur envis du är som person. Man ska inte köra på för länge om man känner att man är på fel spår, men inte heller ge upp för tidigt. Om du ska skriva en roman bör du i alla fall köra 50-60 sidor så att du ser varthän det bär. Är det en diktsamling handlar det om att försöka se om det finns någon riktning i det du skriver, om det är för likt något annat du läst, eller kanske bara något olidligt pekoral om dig själv.

– Om du verkligen vill skriva och känner att det där grundtemat du har är viktigt, då blir det oftast någonting till slut. Men det gäller att lägga det i rätt form.

Det kan ta tid, men de som inte ger sig brukar hitta rätt till slut, slår Sören fast. Han har ytterligare ett tips:

– Du måste vara lite av en idiot! Tillräckligt tokig ör att fortsätta när du gett upp om och om igen. Men se de misslyckade försöken som prövoår. För det handlar om att träna, och att gilla att träna. Själv hittade jag min egen väg, men det tog tio år.