Foto: © Denizo71/Shutterstock

10minuterlösningar på 10 romanproblem

Har du en scen som bråkar med dig eller kanske en karaktär som börjar kännas tråkig? Akta dig för att köra fast. Ibland är den bästa metoden att snabbt lösa problemet och komma vidare. Vi visar dig hur!

En god berättelse tar tid. Du kan inte bara sätta dig vid tangentbordet och knacka fram århundradets roman i en eller två sittningar (tro mig; jag har försökt).

Vi måste ha tålamod med vår konst och vårt skapande, vi måste läsa, vi måste studera, vi måste skriva. Och skriva, och skriva. Sedan måste vi tänka, klippa, skriva om, polera och titta igen. Men ibland kan det faktiskt vara så att du oroar dig onödigt mycket över dina alster. På samma sätt som överdrivet omarbete med kol och suddgummi kan förstöra en teckning, kan för mycket granskande och redigerande suga vitaliteten ur din ursprungliga text. De flesta blivande författare råkar då och då ut för detta, vilket orsakar onödiga kval, och ärligt talat också sämre texter.

Det är de jobbiga bitarna som svider mest. Så när du tampas med stökig textstruktur, ta ett djupt andetag och gör som proffsen:

– Utvärdera lugnt situationen.

– Avgör huruvida det faktiskt är ett problem.

– Kom fram till en lösning.

Annons

– Verkställ lösningen.

– Gå vidare.

– Gå tillbaka senare och titta på lösningen igen.

 

Lade du märke till den viktigaste delen i listan? Det är en lösning. Inte den perfekta lösningen, men en lösning.

Givetvis finns det flera sätt att attackera ett problem, men för att komma vidare räcker det faktiskt med att hitta ett av dem. På så sätt kan du undvika att det  saktar ner eller stoppar ditt kreativa flöde.

Varje problem kan förstås inte heller lösas på några minuter; att till exempel byta ut en huvudperson eller totalt omarbeta en historia kräver mycket tid och arbete. Men överraskande många strukturella hinder kan överbryggas snabbare än du kanske tror.

Låt oss titta på 10 vanliga problem och hur du kan hantera dem för att komma vidare. 

 

Annons

1. JAG SAKNAR VIKTIG INFORMATION

Du skriver en nyckelscen, och du inser att du saknar väsentlig kunskap. Dock har du inte möjlighet att skaffa denna kunskap för tillfället. Det kanske är för tidsödande, för dyrt, eller helt enkelt något som är helt omöjligt att ta reda på.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Om du inte kan få tag på den exakta kunskap du behöver, kom så nära som möjligt och höfta resten.

Låt oss säga att du måste beskriva exakta detaljer kring innanmätet av en atombomb. Dagens kärnvapen är topphemliga, men man kan läsa mycket på nätet om äldre modeller.

När du samlat på dig tillräcklig kunskap kan du ta dig vidare med hjälp av förnuft och fantasi. Vad skulle kunna vara annorlunda i dagens bomber? Man kan till exemepl utgå från att elektroniken är mindre och smartare. Genom att lägga till fiktiva detaljer kan du övertygande skitsnacka dig igenom scenen:

Bombens innanmäte var blottat för hans fingranskning. Medan detonationssekvensen initierades, koncentrerade sig Agent 008 på mikrochipsen, som av säkerhetsskäl var avskärmade bakom en tunn titanplåt ungefär lika stor som ett kreditkort. Mikrochips är ömtåliga. Om han på något sätt bara kunde inaktivera ett, genom något så litet som en repa… Det kunde funka. Han hade ingenting att förlora vid det här laget. Han lossade metalklämman från sin reservoarpenna och genom att använda den som en liten kofot, började han jobba.

Du kommer att överraskas av hur mycket du kan hitta på, och hur övertygande du kan göra det. Kanske behöver du receptet på det perfekta giftet? Uppfinn en person som är kemist, och som kan utveckla ett gift lika dödligt som cyanid, med en doft av jordgubbar och som är helt omöjligt att spåra. Var djärv!

 

2. SCENEN BLIR LÅNGTRÅKIG

Vi har alla varit där; du har en actionscen som till och med tråkar ut dig själv. Visst, historien går framåt, men det känns tungrott.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Motstå frestelsen att lägga till mer, vässa istället det du har.

Du skulle kunna lägga timmar – och dagar – på att injicera mer liv i en scen. Men den bästa lösningen är ofta det rakt motsatta – vanligtvis räcker det att öka farten.

Ett av de enklaste och mest effektiva sätten är att göra hela meningar till fragment och arbeta med stycken som inte är längre än en rad.

Låt oss säga att du skrivit följande stycke:

Råskinnet var mycket längre och kraftigare än honom själv. När Johan tittade upp tänkte han: om jag inte kommer på någonting snabbt så är vi alla dödens lammungar. Där stod biljardkön, lutad mot bordet, hans enda vapen. Han greppade den, tog sats medan den stora mannen började reagera, och svingade. Det var med stor tillfredsställelse som alla i baren hörde ett krasande ljud.

Gör om det till något i den här stilen (och för guds skull, se till att skippa ”dödens lammungar”-klichén):

Johan tittade upp. En jätte.

Utan att tänka greppade han biljardkön, blundade, och svingade.

Ett tillfredsställande krasande hördes.

Du bör kanske inte försöka skriva en hel bok på det här sättet, men några kulsprutepassager av den här typen kommer att ge din berättelse både variation och rörelse.

 

3. EN AV KARAKTÄRERNA BÖRJAR KÄNNAS TRÅKIG

Ibland är du för varsam med en romanperson, särskilt om du baserar henne på dig själv eller en nära vän eller släkting. Om detta är fallet så fundera på att lägga till något knepigt karaktärsdrag.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Ge henne en besatthet.

Tvångstankar är jättebra att slänga in i någons personlighet. Du kan använda dem många gånger för att krydda din berättelse.

Möjligheterna är oändliga! Ge en prostituerad en fixering vid att odla den perfekta tomaten i sin balkonglåda, gör kaptenen på en rymdstation till en manisk samlare, ge din perfekta skönhetsdrottning en fascination för mordbrand, gör en tjock gammal snut till en munter, kompulsiv transvestit.

En tvångstanke ger din karaktär en sorts schizofren synvinkel som kan användas för humoristiska poänger, extra konflikter, inre kaos eller allt på en gång: rymdkaptenen måste hålla ordning på skeppet, men herregud, den där vackra koboltblå skruvkorken skulle passa perfekt i springan bredvid hans sovstation, så länge ingen måste öppna det närliggande skåpet med nödutrustning för blindtarmsoperation, vilken råkar vara sprängfylld med turamuletter som han ärvt av fastern och lyckats smuggla ombord på uppskjutningsdagen eftersom blotta åsynen av dem lugnar ner honom när han är upprörd.

En extra bonus med den här strategin: det är kul!

 

4. Det blir överlastat med förklaringar

Du är vid en vändpunkt i romanen där en person avslöjar information för en annan, eller gör kopplingar i tanken medan pusselbitarna faller på plats. Eller så förklarar din ständigt närvarande berättare en massa saker för läsaren. Och det känns onaturligt.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Gör om beskrivningarna till dialog.

Underskatta inte den moderna läsarens förmåga att dra slutsatser, generalisera och göra egna kopplingar. Det första ett proffs skulle ha gjort är att radikalt korta ner den långa utläggningen. Men om du redan hyvlat bort allt utom det absolut nödvändiga, och ändå tittar på en ohanterlig massa av text – gör om det till dialog.

Leta reda på en lämplig person som den första personen kan tala med. Låt dem snacka lite fram och tillbaka och ge dem något att vara oense om. På det sättet kan du skapa lite konflikt medan du levererar dina grundläggande fakta. Eller, om din karaktär är ensam, låt honom utkämpa en inre konflikt, som i detta exempel:

Jag borde konfrontera Annika med vad jag vet om Mikaels död. Men samtidigt: borde inte detta vara ett jobb för polisen?

Äh, åt helvete med polisen! De vet inte att han jobbade på banken för fem år sedan. Dessutom…

Inte bli upprörd nu. Ta det lugnt.

Okej, jag är lugn. Jag vill bara att han ska veta att jag är honom på spåren. Och att han kommer att få med mig att göra om han försöker något med Selma eller Johnny.

 

5. JAG VET INTE VAD SOM SKA HÄNDA HÄRNÄST

Du skriver på någonting nytt, kanske har du till och med en grov skiss. Du galopperar på, glad i hågen, tills du lyckats ta en scen eller ett kapitel till en tillfredsställande avslutning. Sen blir du plötsligt osäker.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Tio minuters brainstorming.

Vänd upp ett nytt blad i din anteckningsbok eller öppna ett nytt dokument i datorn. Kolla klockan och ge dig själv tio minuter att skriva ner vad som helst som skulle kunna dyka upp i historien. Notera varje idé som kommer till dig, även om den verkar galen eller helt värdelös. Bara fortsätt. Om du gör detta med öppet sinne så kommer du troligtvis också att komma fram till vad som borde hända.

En gång hade jag en elev som protesterade: ”Det är ju trevligt att bara kräkas ur sig allt man kan. Men hur ska jag kunna göra bra text av spyor?”.

Svaret är en paradox: Ju uppriktigare och grundligare du gör din brainstorm, desto fortare kommer materialet att sortera ut sig själv. Agnarna kommer att uppenbara sig och du kommer att upptäcka vetet. Tänk på att du som författare av naturen är något av en mystiker.

Du gör den kreativa resa andra tvekar inför, och återvänder med något som ingen sett förut. Du kan inte tvinga fram det, men när du förbehållslöst släpper in dina egna idéer kommer du att förvånas av vad som kommer.

 

6. Upplösningen KÄNNS Krystad

Du är stolt över din intrig och vill visa läsaren att du tänkt på allt. Men nu känns det som att du bockar av saker på en lista, och effekten blir att det hela känns konstruerat.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Lämna några lösa trådar.

Läsarna vet att de är i goda händer om de får utdelning i form av spänning. Detta är viktigt, och tål att repeteras: Spänning är den viktigaste ingrediensen på din väg mot ett tillfredsställande klimax och en avslutning. Detta stämmer in på alla genrer; även de stillsammaste romaner bygger på en grund av spänning. Här har har Mrs. Dalloway och hennes blommor allting gemensamt med Hannibal Lecter och hans bondbönor.

Som en följd av detta gäller också att du inte måste knyta ihop varenda lös tråd i berättelsen. Många författare väljer medvetet att lämna öppningar för läsaren. Att ge läsarna något att själva klura på är ofta något som boken vinner på (speciellt om du skriver en serie). Det handlar inte om att du ska förvirra dina läsare eller lämna dem med en massa frågetecken. Men om du exempelvis har en biperson som fyllde en funktion tidigt i historien men försvinner halvvägs in i boken, så behöver det inte vara ett problem. Mot slutet har läsaren antingen glömt bort henne, eller förstått att just denna lösa tråd var irrelevant. Så stå emot impulsen att vara alltför minutiös med din väv – då kan du få ett mer naturligt resultat.

 

7. JAG BEHÖVER EN BRO MELLAN SCENERna

Övergångar kan vara romanförfattarens förbannelse. Ofta beror det nog på missuppfattningen att det måste finnas en länk mellan precis varenda del i historien. Glöm det.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Avsluta kapitlet, eller använd det magiska ordet.

Ett utmärkt sätt att länka ihop två scener är att helt enkelt separera dem. Ett nytt kapitel kan eliminera behovet av en länk helt och hållet. Välj en roman du tycker om och studera de första respektive sista sidorna i kapitlen. Du kommer att upptäcka att de flesta moderna romaner fritt hoppar framåt (till och med bakåt) i tid, eller sidledes i rum (från en persons synvinkel till en annans, till exempel). Och ändå flyter det på. Testa själv.

Och det magiska ordet? Jo, i 50-talets USA bjöd västerndramer i radio på mästerlig underhållning. Det var fullt av action, ljudeffekter, dialoger och hisnande spänning. Berättarrösten sa rutinmässigt, ”Samtidigt, på ranchen…”

Det magiska ordet är samtidigt. Ett enda samtidigt kan fungera minst lika bra som den mest utstuderade övergång mellan två passager.

 

8. MITT SLUT FICK skrivargruppen ATT SÄGA ”…OCH?”

Du har skrivit din roman, samlat mod till dig, och är redo att ta emot kritik. Och så märker du att ditt slut lämnar dina skrivarkompisar helt oberörda. Du känner dig frustrerad, och kanske lite sur. Så vad ska du göra nu?

 

10-MINUTERSLÖSNING: Lägg till passion, våld eller bådadera.

Ett svagt slut kan förstås peka på stora problem med resten av boken. Men inte nödvändigtvis. Om du skapat övertygande karaktärer och en trovärdig, spännande historia och det hela ändå faller platt på slutet, så kan det bero på att du inte gått tillräckligt långt. Vissa författare lyfter helt enkelt foten från gaspedalen mot slutet av historien, antingen på grund av utmattning eller ett märkligt behov av att lägga band på sig. Om du är en av dessa så är det dags att öka farten.

Du vill förstås inte verka billig, men ha förståelse för att det sensationella faktiskt fungerar. Läsare förväntar sig att bli knockade, och det är helt okej att knocka dem.

Försök lyfta upp ditt slut ett snäpp. Ett bra sätt är att lägga till passion eller våld – eller bådadera.

Tänk på Den store Gatsby. Den är minnesvärd, inte bara för att Jay Gatsby misslyckas att tillfredsställa sin besatthet, utan också för att han blir skjuten i sin pool.

När du försöker komma på hur du ska skruva upp ditt slut är det bra att ta en titt på genren du skriver i. Varje romantisk historia slutar med kärlek, kärlek och åter kärlek. Så om du skriver romantik är passion en självklarhet.

Om du skriver en thriller eller deckare så fungerar våld bra för att jaga upp läsaren, och därmed också tillfredsställa honom.

Om polisen kommer för att arrestera boven, låt det utmynna i en eldstrid. Om din tragiske hjälte dör, ge honom en otäck död. Om din hjältinna blir lycklig, gör henne lycklig och rik. Om din berättelse redan slutar med dunder och brak, skruva upp volymen.

 

9. MIN FÖRLÄGGARE VILL STRYKA TIO TUSEN ORD!

”Jag älskar den här romanen, men den är för lång. Om du kan klippa bort tio tusen ord (eller någon annan skrämmande hög siffra), så kan jag nog publicera den”. Detta får många författare höra av presumtiva förläggare. De vill inte ta bort något specifikt; utan vill bara att manuset ska passa ett vanligt förekommande format.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Mikroredigera dig till framgång.

Du kan lägga lång tid på att läsa om ditt manus och mödosamt välja ut vilka bitar som kan strykas, men ett utmärkt sätt att snabbt banta ner texten är att ta bort ett ord per mening. Den här tekniken är helt magisk. Eller så kan du dividera antalet ord du behöver ta bort med antalet sidor du har, och få fram ett genomsnitt för hur många ord per sida som ska klippas. Du kommer förstås inte kunna tälja till hela texten på tio minuter, men se det som en utmaning: ta tid på dig själv. Jag slår vad om att så fort du får kläm på det så tar du dig igenom tio sidor av ett utkast på tio minuter. Detta är ett jobb du kan göra i omgångar och du behöver inga långa stunder på dig.

I egenskap av före detta reporter och redaktör på en tidning, så lärde jag mig att tidigt klippa bort överflödigt svammel. Då och då utmanar jag ändå mig själv genom att plocka ett ord per mening. Om det går lätt så vet jag att jag har slarvat från början.

 

10. HELA GREJEN SUGER

Varje författare drabbas, åtminstone en gång per bok, av akut dåligt självförtroende. Det hela börjar som en mörk känsla som tar över ditt sinne när du minst anar det. Du tittar på ditt manuskript och känslan kryper över hela kroppen – det enda du gjort är att smutsa ner fullt dugliga papper. Det du skrivit är värdelöst. Det är inte nyskapande. Det är ingenting som någon förläggare någonsin skulle ta i med tång. Du slänger bort ditt liv. Du är en idiot.

 

10-MINUTERSLÖSNING: Ta en paus!

Tro mig, du är inte ensam om att drabbas av dåligt självförtroende. Duktiga författare har supit ihjäl sig när de försökt självmedicinera mot tillståndet.

En bättre lösning är att ta en paus. Stäng av datorn, slå igen anteckningsblocket, sätt korken på pennan. För det är inte ditt manuskript det är fel på, det är du själv. Gör någonting helt annat, till exempel:

– Ta en promenad. Lägg märke till det första snygga träd du ser. Umgås med det en stund.

– Drick en god kopp kaffe.

– Ring en vän och lätta ditt hjärta.

– Rör ihop en liten picknicklunch och öppna fönstret.

– Rita en teckning av något enkelt, som en skål eller en flaska.

Eller gör vad som helst för att få slut på dina negativa tankar.

 

Slösa inte bort tiden

Kan du bli en lysande författare på tio minuter? Nej, men istället för att vårdslöst kasta ditt manus i papperskorgen, trycka på delete eller fastna i paralyserat överanalyserande av ditt alster, så kan du hitta många lösningar som hjälper dig framåt. Målet är att komma runt problemet som uppstår så att du kan fortsätta skriva. Som sagt: det behöver inte vara den absolut bästa lösningen. Välj en som passar för stunden. Du kan alltid gå tillbaka och rätta till ojämna kanter senare.