Skriva #6 2012 (20 augusti 2012)

Skriv barnbok

Tema barnböcker i nya numret av Skriva.

Gunilla Bergström, Stina Wirsén, Ulf Nilsson och Pija Lindenbaum berättar hur man skapar böcker som fängslar de yngsta. Dessutom avslöjar förlagen vilka tre typer av barnböcker de saknar i sitt sortiment.

Sara Kadefors bjuder in oss till sitt arbetsrum och Morgan Larsson berättar hur hans historieberättande gör att han slipper tala om sig själv. Vi visar tio snabba lösningar på tio romanproblem och vilka dramaturgiska upplägg som används i de odödliga romanerna.

Vi spanar även in hur man får fler besökare till sin blogg genom sökmotoroptimering, hur man skapar en vändning i sin berättelse och hur mindfulness kan användas av författare.

Reportage ur Skriva #6 2012

Skriva barnbok – allt du behöver veta för att lyckas

Skriva barnbok – så funkar det!

Vad innebär det egentligen att skriva en barnbok? Här är allt du behöver veta för att lyckas som barnboksförfattare!

Skriva barnbok – så funkar det!

»Skippa marknadstänket«

»När jag gjorde Alfons hade jag en stark bild av hur han skulle se ut, och det var: Inte som de andra i alla fall! Det var mycket Disneysöta figurer då, violer och gulligheter. Förfärliga saker. Eller så var de sådär äckligt vuxet klatschiga och hurtiga liksom. Usch, jag hatar sådant som är barnanpassat fast på en vuxen snobbighetsnivå. Nej, jag ville först och främst göra en unge som inte var sockersöt och inte var klatschig, absolut inget av det. Jag satt en helg och gjorde sju-åtta gubbar, en del smala och en del längre, några kortare och några knubbiga och så blev det Alfons till slut. Jag gjorde honom som jag tyckte trevlig men inte söt, och stadig att se på.«

»Skippa marknadstänket«

»Barn är känsliga«

»Jag tror att man genom att ta upp känsliga ämnen kan göra en insats för små barn. Min senaste bok handlar om att prata inför folk, att stå upp och prata på en scen. Vartenda barn, eller åtminstone hälften, är jättenervösa för att vara med på julfesten eller något liknande och ha en replik. Och ändå är det ingen som skrivit om det, inte som jag hittat i alla fall. Barnböcker kan fungera frigörande, så att man förstår att man inte är ensam.«

»Barn är känsliga«

»Strunta i beskrivningar«

»Att berätta en historia för sina barn eller barnbarn är väldigt annorlunda mot att göra det till en berättelse som passar i en bok. Det som kan vara grymt kul och bra när man sitter på sängkanten och berättar för sitt barn behöver inte funka så himla bra i bokform. Det är en speciell sorts dramaturgi och inte så lätt som man tror.«

»Strunta i beskrivningar«

»Jag måste känna att det svänger«

Först kommer berättelsen. Sedan språket. Och däremellan tusentals tröga timmar framför datorn. Skriva träffade Sara Kadefors och pratade om vikten av flyt, varför hon inte använder metaforer, och det märkliga i att det faktiskt blir en bok till slut.

»Jag måste känna att det svänger«

Sara Kadefors bästa skrivråd

Hon har gett ut såväl hyllade barnböcker som ungdomsböcker och romaner. Nu delar Sara Kadefors med sig av sina bästa skrivråd.

Sara Kadefors bästa skrivråd

10-minuterlösningar på 10 romanproblem

Har du en scen som bråkar med dig eller kanske en karaktär som börjar kännas tråkig? Akta dig för att köra fast. Ibland är den bästa metoden att snabbt lösa problemet och komma vidare. Vi visar dig hur!

10-minuterlösningar på 10 romanproblem

»Ju större vändning, desto mer sparsmakad kan man vara i språket«

Maria Ernestams romaner präglas av planteringar, cliffhangers och vändningar. Enligt Maria handlar det om god planering och känsla för detaljer och stil. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.

»Ju större vändning, desto mer sparsmakad kan man vara i språket«

Två vägar till en odödlig roman

Är det en slump att många stora berättelser har samma dramaturgiska mönster. Knappast. Här får du lära dig de två vanligaste intrigstrukturerna. Passar någon av dem din berättelse?

Två vägar till en odödlig roman

Vikten av en god historia (och hur man bäst förstör en)

Varje vecka hörs hans engagerade historier på radion och debutromanen Radhusdisco är sprängfylld av anekdoter från barndomen. Det krävs en omfattande historiebank för att ha så mycket att säga. För Morgan Larsson är berättandet både försörjning och ett sätt att slippa svara på frågor om sig själv.