1. Stärk din läsare
Om vi tänker oss att ett barn ska gå fram på julfesten inför föräldrarna och säga: ”Det var allt vi hade och nu önskar vi er god jul”. En typisk uppgift som fröken har hittat på. Vi tänker nog att det inte kan vara något stort. Men det kan vara mycket svett och elände på nätterna i kanske två veckor medan man tränar på det, riktigt tungt att bära. Det är inget stort problem i världshistorien, men det handlar i botten om att våga ta för sig och våga uttrycka sig. Jag tror att bakom alla de små problem som barn har, gömmer sig väldigt stora mänskliga problem. Barnböcker kan fungera befriande genom att blotta dem. Det kan bli nästan som en inkörsport till den stora litteraturen också, för den handlar ju om just det – att vi inte är ensamma, att det inte bara är jag som tänker såhär.
En bra berättelse för barn kan innehålla kanske 40 procent personlig ton, 50 procent muntert och godmodigt skratt, och så 10 procent någonting som sitter kvar, som inte tar slut när boken tar slut. På bilderboksnivå tycker jag absolut att jag har ett ansvar för att berättelserna står för bra värden. Att se till att det ingår i normaliteten att man kommer från Somalia eller älskar en annan pappa, så att inte barn tycker illa om människor med ett annat ursprung än det svenska eller går runt och smyghatar homosexuella. Jag kan inte skriva ”det var så roligt med ett litet tjockt barn som kom gående”, för jag vill inte spä på någon sorts ångest för att vara lite tjock. Så då ändrar jag. Barn är känsliga, det är små saker som gör att de kan gå och grunna på något. Och det bara för att man lite oförsiktigt försökt vara skojig. Jag tycker att jag har ett ansvar för att läsaren ska vara lite starkare när berättelsen är färdig.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Reportage
- Skriva barnbok
