Lars Arrhenius: »Att skriva har varit ett sätt för mig att bearbeta minnena«

I Lejonmyran får läsaren följa Tzia och Christine under massakern av tutsibefolkningen i Rwanda på 1990-talet. Romandebutanten Lars Arrhenius är jurist och diskrimineringsombudsman, och arbetar med mänskliga rättigheter. Tzia och Christine var Arrhenius barnflicka respektive vän när han växte upp i Rwanda.

Bakgrund

»Min uppväxt i Rwanda och folkmordet som skedde där 1994. En drivkraft har varit de starka minnen som jag har burit på under lång tid och som jag tror har påverkat mig i de olika val jag gjort genom livet. Att skriva har varit ett sätt för mig att bearbeta minnena.«

Tidsram

»Jag har skrivit på olika bokidéer under många års tid men den bok som jag nu är klar med har vuxit fram under de två senaste åren.«

Vad jag gjorde rätt

»Att hålla fast i min ursprungliga bokidé och samtidigt lyssna och lita på råd och feedback från min förläggare.«

Lärdomar

»Under skrivprocessen har jag hittat ett eget språk och en ton, vilket har stärkt min tilltro till min förmåga att skriva. Eftersom jag varit verksam som jurist större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag fått arbeta med att förändra mitt ›juristspråk‹ till ett mer levande språk. Det har också varit spännande och lite läskigt att se hur en privat erfarenhet, genom utgivningsprocessen, görs offentlig.«

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 59:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2024-05-27 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig