»Jag vet att jag kan skriva nu«

Åsa Larsson stryker sitt connemara-sto Lady över halsen. Försiktigt lägger hon ett täcke över skimmelns rygg, samtidigt som hon hälsar på några stallkamrater. Att komma hit känns alltid bra. Mocka i boxen. Lyssna på hästarna som tuggar.

– Och jag behöver få komma ut i skogen, säger Åsa Larsson. Med hunden och hästen. Annars tappar jag balansen.

Det är dagarna efter släppet av barnböckerna Mylingen och Bjäran, de två senaste delarna i urban fantasy-serien Pax som hon skriver tillsammans med Ingela Korsell. Åsa Larsson är glad men trött. Vid det här laget är hon förvisso van vid ett stundtals svindlande högt tempo. Sedan hon sadlade om från skattejurist till författare 2003 har hon skrivit fem kriminalromaner om Rebecka Martinsson, kammaråklagaren i Kiruna, som har sålt i en miljon exemplar bara i Sverige och sålts till 27 länder.

Böckerna har hyllats inte minst för sina beskrivningar av den norrländska naturen. Och det är förstås ingen slump att de utspelar sig på Åsa Larssson hemmaplan, i Kiruna. Hon hyser en djup och innerlig kärlek till landskapet och längtar alltid dit, även om hon stortrivs i nuvarande hemstaden Mariefred. Samtidigt är hon väl medveten om hur uppväxten i norr har präglat henne. Hon kallar det för ett mindervärdeskomplex, en underdog-känsla som fortfarande kan skapa ängslighet.