1. Starten
»När jag börjar med en bok vet jag väldigt, väldigt lite. Ofta dyker en titel eller en bild upp i huvudet på mig. Vad gäller deckarna handlar det nästan alltid om mitt första möte med offret. Med min debutbok Isprinsessan kom just den titeln till mig, och samtidigt såg jag en bild: en kvinna som låg i ett badkar där vattnet hade frusit på ytan, och där bålen och knäna stack upp. När jag fick syn på henne visste jag inte vem hon var, eller varför hon låg där. Så jag fick börja med att fundera över det, och sedan vem mördaren och vad motivet var.«
2. Första utkastet
»När jag vet ungefär så mycket – och det är ganska lite information – sätter jag mig och skriver. I deckarna börjar det i regel med att någon hittar liket, det är logiskt att ta avstamp där. Jag har ofta utgått ifrån offret, det är offret som är kärnan, inte mördaren. Så en viktig sak är att jag behöver lära känna offret, och sedan söka mig utåt. Jag följer i regel polisutredningen steg för steg. Ett sådant utkast brukar landa på 50–70 sidor och tar lika lång tid att skriva som resten av boken, för det är där jag sätter karaktärsgalleriet och själva spelplanen.«
3. Kronologin
»Jag skriver i princip hela berättelsen kronologiskt. Jag har aldrig kunnat arbeta med ett synopsis där man skriver scener i olika ordning. Jag skriver från A till B och brukar kunna berätta något för förlaget om boken först när jag kommit ungefär halvvägs. Men jag vet nästan alltid berättelsens slutmål. Vem mördaren är, till exempel. Det är lite som att köra bil: jag ska till Oslo, jag vet bara inte vilken väg jag ska ta. Med det sättet att skriva upptäcker jag boken medan jag skriver, på samma sätt som läsaren.«
- Mer:
- Råd från författarna
