Okej. Om vi nu ska ta det här i nån jävla ordning så är det väl lika bra att ta det från början. Eller från vår början i alla fall. Vi pratar alltså om Nils Berner här, eller Nisse »Kix« som han kallades i folkmun, gammal pingisspelare som han ju också var under »Flisans« glansdagar, innan han hamnade på sportradion. Ja, ni känner säkert till honom lika väl som vi, men kanske inte just som vi. Han jobbade nog över trettio år på sporten, inklusive åren på teve. Han var nog rätt allround och täckte också det mesta, även om det var som tennis- och pingiskommentator han höjde sig över de andra. Där var han i sitt element – för att inte säga esse. Visserligen krökade han rätt hårt redan på den tiden och det påverkade väl munlädret en del, både på gott och ont. Men han var helt klart inte lika smord i käften de sista åren på radion, det blev väl en del sjukskrivningar också, fram till den där ödesdigra låsningen som kom över honom. Det var i alla händelser tungan som satte den sista käppen i hjulet för honom på sporten.
»Newcastle–Taa-ha–«
Tydligen kom det bara över honom, som en liksom förhalande stamning första gången, när han läste upp resultaten från den senaste Premier League-omgången:
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.