Bild: Valerie Potapova/Shutterstock

Skildra sex utan skämskudde

Varför är det så svårt att skildra trovärdiga sexscener i litteraturen? Skriva tar grepp om ett tabubelagt men samtidigt brinnande aktuellt ämne.

Sällan har väl erotiken haft en så framhävd plats i skönlitteraturen som i svallvågorna efter E L James Fifty Shades-trilogi om den unga Anastasia och den svårt perverterade och svinrike Mr Grey. Förlag som Xstory och Vertigo publicerar nya erotiska romaner på löpande band och diskussionerna om böckernas sexskildringar går heta.

Slutsatserna som dras är dock ofta att den här delen av litteraturen sällan blir särskilt lyckad. Är det kanske rent av omöjligt att som författare bemästra konsten att skriva ”snyggt” om sex?

Katerina Janouch, författare och sexrådgivare, tror att svårigheterna att skriva om ämnet delvis beror på att vokabulären kring sex är begränsad, reglerna för hur sexet ska ”gå till” är ofta uppgjorda på förhand.

– Att skriva om sex är inte precis som att gå på upptäcktsfärd i en storstad, variationen som till exempel finns i naturen och omgivningen är inte alls lika stor när det handlar om att beskriva upphetsning, lust och erotik, säger hon.

Sex är ett ämne som historiskt har omgärdats av hysch-hysch, skam och genans, och det gör att många författare väljer att stänga sängkammardörren när det börjar hetta till, menar Katerina Janouch.

Lästips! Henrik Bromander, som fått beröm för sina prestationer på området, tipsar om några författare som skapat bra sex.

– Som läsare vill jag följa med in i sovrummet eller åtminstone få kika in genom nyckelhålet. Det är inte alltid själva aktiviteten som lockar, utan främst den starka känslan mellan två människor. Därför är det så frustrerande när man läser en bok eller sitter och tittar på en James Bond-film, och så stängs dörren när det är dags för sex.

Annons

Samtidigt håller hon med om att kvalitén på sexskildringar, i de romaner där författaren faktiskt har vågat sig på en avancerad sexscen, ofta lämnar en del övrigt att önska.

– Som läsare känner man när författaren inte är bekväm med språket. Man lämnar ju ut sig själv på ett väldigt naket och hudlöst vis, och det är svårt.

Katerina Janouch

Född: 1964.

Gör: Författare, journalist och sexrådgivare.

Aktuell med: Romanen Nattsländan.

Litteratur i urval: Modershjärtat (2012), Tigerkvinnan (2011), Nya Barnliv, (2010), Hitte-barnet (2010), Tonår (2010), Systerskap (2009), Bedragen (2008), Gravid! (2008), Föda barn (2008), Sommarbarn (2007), Dotter önskas (2006), Anhörig (2004).

Fler än Katerina Janouch har dragit den slutsatsen. Till exempel upphovsmakarna till den brittiska tidskriften The Literary Review, som årligen delar ut priset Bad sex in fiction award till en författare som man anser har åstadkommit årets sämsta sexscener. Priset syftar till att ”dra uppmärksamhet till smaklösa och ofta pliktskyldiga användningar av onödiga sexskildringar i moderna romaner”.

Samtidigt som priset vill beivra plumpa sexskildringar i litteraturen, har det fått rakt motsatt effekt i praktiken. Utnämningen brukar nämligen bättra på försäljningen av vinnarens böcker avsevärt.

En som på förhand tippades kamma hem förra årets utmärkelse var just E L James. Med hänvisning till att uttalat erotiska romaner inte kan nomineras blev det dock inget med det – och den brittiska författaren lät sig nog inte nedslås av nederlaget. Hennes böcker har sålts i över 70 miljoner exemplar världen över och förra året utsågs hon av Time Magazine till en världens 100 mest inflytelserika personer.

Annons

 

Lästips! »Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Det är dock inte bara krystat språk och pinsamma metaforer i sexscenerna som brukar ifrågasättas, utan även vilka värderingar de anses representera. Men som författare bör man inte vara för ängslig för reaktionerna när man skildrar sex, det menar Manne Forssberg, sexualupplysare och författare till bland annat Kukbruk.

– Det politiska i sexet är något som jag tror att många författare har särskilt svårt att förhålla sig till, säger han.

– En del av kritiken mot Fifty shades-trilogin har handlat om att den är lite sunkig rent genusmässigt. Men ofta går våra sexfantasier på tvärs med våra värderingar. Det mest upphetsande är kanske också det mest förbjudna och som författare blir det lätt att man våndas – ”ska jag skriva det här eller borde jag låta bli?”.

Han fortsätter:

– Jag tror att de flesta är överens om att litteratur till stor del består av lögn och fantasier – och fantasier handlar ju oftast om sådant som man inte vill göra i verkligheten. Då är det viktigt att inte vara uppfostrande när man skriver om sex – vilket särskilt en del ungdomsboksförfattare tenderar att vara, säger han.

I sitt eget skrivande har han bland annat inspirerats av Hans-Eric Hellbergs ungdomsromaner Kram och Puss som kom ut på Albert Bonniers förlag på 1970-talet.

– Hans-Eric Hellberg ville verkligen göra oss unga läsare upphetsade och gjorde det genom att berätta en bra historia.

Manne Forssberg

Född: 1983.

Gör: Författare, frilansskribent, sexualupplysare i bland annat Hångla med P3. Panelmedlem i Ligga med P3.

Litteratur i urval: Novellen Sexualundervisning i novellsamlingen Het (2012), Kukbruk (2004), medverkar i antologin Könskrig (2007).

Även om ett lock har lyfts till en tidigare mest bespottad genre, drar sig många namnkunniga författare för att ge sig in i sexskildrarträsket. Och frågan som plågar många med författarambitioner är hur man egentligen ska göra för att läsaren inte ska gömma sig bakom skämskudden så fort det hettar till.

Manne Forssberg tror att den litterära sexscenen har potential att faktiskt vara ett brinnande ämne som tilltalar läsarens innersta fantasier, och att detta kan göra det extra svårt för författaren.

– Just därför vill man ju att det ska bli särskilt bra och av den anledningen tror jag att många drar sig för att skriva om sex överhuvudtaget. Samtidigt är det ju faktiskt ett känsligt ämne att skriva om. Trots att sextabut har luckrats upp en del så är det fortfarande inte lika okej att skriva om sex som till exempel om trädgårdsodling.

För egen del har hans yrke som sexualupplysare gjort honom så van att prata om, och skriva om, sex att han inte uppfattar ämnet som särskilt känsligt.

– När jag skrev texten Sexualundervisning till den erotiska novellsamlingen Het, ville min fru överhuvudtaget inte läsa, hon var rädd för att hon bara skulle se mig i berättarjaget. Men för egen del hade jag inga problem med det.

 

Katerina Janouch menar att man för att lyckas med sexskildringen måste utgå från sin egen känsla och sina upplevelser – våga vara ärlig.

– Att blotta sig och visa sig lite rädd är inte farligt, vi är alla behövande som bär på de där känslorna. Jag tycker att Kerstin Thorvall lyckades särskilt bra när hon skrev Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Det är en väldigt öppen, rå och brutal skildring där hon kompromisslöst lämnar ut sig själv. Då blir det riktig litteratur, inget fejk.

Hon tycker att man ska vara försiktig med att använda superlativ och ord som aldrig, alltid och någonsin – det gör det lätt klichéartat.

– Att byta ut ord och försöka gestalta litterärt genom porlande bäckar och blomblad som öppnar sig är inte heller särskilt sexigt. Försök istället att vara så personlig rent kroppsligt som möjligt. Beskriv känslan och smaken, dofter, ljus, hur det ser ut i rummet. Förklara ingående hur huden känns mot fingertopparna och gå ned på detaljnivå.

Manne Forssberg är inne på samma spår: som läsare vill man inte ha att göra med metaforer när det kommer till sexscener. Sex innehåller så mycket rörelser, det är ett komplext skeende som ska förklaras och med metaforerna blir det bara förstört.

– På den tiden då det var ännu mer tabu att skriva om sex, som till exempel när Lady Chatterleys älskare kom (år 1928, av författaren D.H Lawrence, red anm.), var sexskildringarna skitdåliga och innehöll ofta helt obegripliga liknelser och omskrivningar, säger han och nämner ett par exempel:

– Från just Lady Chatterleys älskare minns jag alla skogsmetaforer, som när ”skogsvaktaren närmar sig hennes fågelbo”. Eller ta Sven Lindqvists En älskares dagbok, där han beskriver kvinnans könsorgan som ett ”blött och skrämt litet djur”. Just djurmetaforer tror jag att man ska akta sig särskilt noga för.

Hur viktigt är det då att gestalta vad som faktiskt händer?

– Jag tror att man ska vara ganska detaljrik, eftersom det är ett komplext skeende. Läsaren ska kunna se det framför sig. Samtidigt får det inte bli en manual, att handen ligger bakom den eller den axeln och liknande, säger Manne Forssberg.

Skildra sex bättre! Tips från Katerina Janouch

  • Undvik inte ämnet.
  • Gestalta vad som faktiskt händer. Undvik poetiska beskrivningar och allegorier.
  • Träna på att bygga upp stämningen.
  • Härma dina litterära förebilder, leta efter stilar och manér som passar din personlighet. Fundera på vem du vill vara som författare och studera andras hantverk.
  • Läs erotisk litteratur. Vilka känslor uppstår när du läser? Blir du förfärad, tänd, äcklad? Läs för att inspireras, men också för att känna efter vilka tomrum som finns. Vad saknas inom det här ämnet?
  • Var brutalt ärlig. Försköna inte. Det får läsaren att känna sig mindre dålig. Det tröstar och peppar!
  • Ge inte bort allt på en gång! Det gäller skönlitteraturen överlag, men kanske särskilt när man skildrar sexscener.
  • Bena ut och skissa inte i alltför breda drag, till exempel att ”han kysser så fantastiskt”. Gå istället in på detaljer.

Katerina Janouch tror att många författare drar sig för att skildra sex när de tänker på att andra ska läsa, till exempel ens barn eller föräldrar.

– Själv bryr jag mig inte så mycket, men jag tror absolut att många funderar på vad barnen ska säga, och det gäller nog framförallt kvinnliga författare. Män har alltid haft mycket lättare att skriva genant, de döms inte lika hårt som kvinnor.

Blickar man tillbaka i historien finns det nog också fog för Janouchs teori. Det är männen som har skrivit om sex i litteraturen – de allra främsta exemplen är kanske De 120 dagarna i Sodom av Marquis de Sade och Venus i päls av Leopold von Sacher-Masoch. Däremot har de inte alltid kommit undan kritikernas vassa tungor. Ta bara nobelpristagaren Mario Vargas Llosas roman Den stygga flickans rackartyg. När den kom på svenska 2007 totalsågades den och klassades som rent gubbsnusk. Och den norske författaren Agnar Mykle hamnade 1957 till och med inför rätta för osedlighet på grund av de erotiska avsnitten i Sången om den röda rubinen.

Först under 1900-talets första hälft började kvinnliga författare, till exempel Anaïs Nin och Pauline Réage, smyga sig in i genren. Och idag skrivs erotisk litteratur av såväl kvinnliga som manliga författare.

 

Katerina Janouch har själv planer på att börja skriva mer renodlat om erotik.

– Jag skulle vilja vara lite som en erotisk Pippi Långstrump – skriva ännu mer med girlpowerattityd och med en feministisk tanke och gärning. Jag tror att det är viktigt med kvinnliga förebilder som vågar skriva om sådana här ämnen, säger hon.

I Janouchs senaste del i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, Nattsländan, ingår en avancerad sexscen.

– Jag tror att jag alltid har varit spontan och försöker att inte censurera mig själv. När jag hade skrivit Nattsländan lät jag min författarkollega Marie Jungstedt läsa. Hon tyckte att jag skulle dra ut på sexscenen mer, inte gå för hastigt fram. Det är viktigt att man hinner bygga upp en stämning dramaturgiskt, att våga stanna upp så att läsaren hinner reflektera kring det som håller på att ske, menar hon.

Men hur viktig är egentligen sexscenen för litteraturen?

– Viktig! Sex är en del av vårt ursprung och går som en röd tråd genom livet. Böcker där kärlek och relationer inte har någon plats blir lätt torftiga – såvida de inte uteslutande handlar om skeenden i livet där det inte finns utrymme för sex. Om huvudpersonen precis har överlevt efter att ha hamnat i en iskall flod eller om man har blivit tagen som gisslan, tänker man kanske inte i första hand på att knulla.

Rekommenderas för dig