När jag var liten tog mina föräldrar med mig till en smedja. Där fanns alltihop: ugnen, ett enormt städ och en enorm mängd pryttlar och verktyg som hängde utmed väggarna. Jag minns att jag praktiskt taget golvades av hettan, skramlet, lystern hos det glödgade stålet. Lika minnesvärt var uttrycket i smedens ansikte: på samma gång kraftfullt och avslappnat, koncentrerat och fridfullt. Han drog en glödgad järnbit ur elden med sina tänger, släppte ner den på städet och bankade på den med en hammare som Tor skulle ha avundats.

På engelska finns ett uttryck som säger att man angriper något med ”hammer and tongs”. Det syftar på att någon arbetar med stor energi och beslutsamhet – och är mycket produktiv. För säkerhets skull har smeden tillgång till en mängd ytterligare verktyg –  för svetsning, bockning, glättning och finputsning – men han skulle inte komma någon vart utan just sina hammare och tänger.

Ibland är två grundläggande redskap allt du behöver. På samma sätt kan du som skönlitterär författare dra nytta av att fokusera på de mest kraftfulla och pålitliga redskapen i din arsenal av verktyg. Särskilt när du behöver åtgärda ett problem, och vill slippa jaga fram och tillbaka i texten i förhoppning om att upptäcka en lösning.