I veckan har vi på Skriva-redaktionen pratat om att synas online. Som författare, alltså.
När vi intervjuar debutanterna till tidningens »På väg in«-vinjett frågar vi ofta om de har någon författarplattform. Vissa förstår inte frågan, andra har Instagramkonton där de delar med sig av dikter och textsnuttar. Och några har sedan tidigare en profilerad närvaro online: som Elin Johansson som driver Instagramkontot @patriarkatetochjag. Tack vare det kände jag igen Elin när hennes poesisamling Kärleksfanskapet dök upp bland debutantporträtten i Svensk Bokhandel, och blev lite extra nyfiken. Vår intervju finns att läsa i Skriva 2/2022.
För vissa (inklusive mig själv) är onlinenärvaron ett ämne som stressar. Man kan skriva fem sidor om dagen och ändå känna att man inte gör tillräckligt för att ta sig framåt mot författardrömmen. För man syns ju inte. Hur ska man komma någonstans om man inte SYNS?
Och som vanligt när det gäller sociala medier börjar man jämföra sig med andra.
Jag har författarbekanta som är sådana oerhörda stjärnor. De vet vad de ska göra på vilka plattformar, och lyckas synliggöra sina författarskap i alla tänkbara sammanhang. Jag blir imponerad och, såklart, avis. Men det där fungerar inte för mig. I höstas gav jag mig på NaNoWriMo-utmaningen, och skulle dessutom dokumentera resan för Skriva på Tiktok. Och det var klart stressigare att hitta på idén till, filma och klippa den där dagliga jäkla tiktoken än att skriva 2 000 ord om dagen i en månad.
Slutsats: man måste få anpassa sin onlineplattform till vad som fungerar för ens personlighet och författarskap. Hur synlig man än blir kan det väl inte vara nyttigt att göra jazzhänder på Tiktok om man skriver svarta-och-svåra krimromaner?
Och det finns trots allt sätt att bli läst utan att synas. Jag har en vän som skriver fanfiction anonymt på internationella hemsidor som Wattpad och Archive of our own, Hen har tiotusentals läsare utan att ha delat med sig av en enda selfie. En läsarskara som säkert skulle vilja köpa sig en bok – och öka intresset hos kommersiella förlag – om hen skulle vilja lämna gratisvärlden.
Den här delen av författarlivet är en konst i sig, som jag är sugen på att skriva om i tidningen. Typ: så här gör man när man vill men inte vet hur.
Vad är era tankar om författarplattformar? Stressigt? Superkul? Nödvändigt eller inte?
Veckans …
… stolthet
Apropå debutanterna i »På väg in« – det är alltid roligt att följa deras fortsatta resa. I början på året nominerades exempelvis Mimmi Jensen Gellerhed till Borås Tidnings Debutantpris för sin roman Vaken, som jag intervjuar henne om här. Salad Hilowle nominerades till årets Svenska Fotobokspriset för Halima om de sina, som han pratar om här, och Kristina Dowling nominerades till Storytel Awards med Eira Martell – Flickan av Mörkret, som hon berättade om i Skriva 5/2022. Jag blir på något sätt lite stolt!
… lyssning
I går släppte Skrivarpodden sitt 200:e avsnitt – har någon annan författarpodd kommit så långt? Kerstin Önnebo som driver podden är fysiker och författare, och vill komplettera och utmana det som lärs ut på skrivarutbildningar. Häromveckan kom även ett nytt avsnitt av podcasten Det gränsar till galenskap ut, där bland andra Jessica Schiefauer (som vi intervjuat om romanskrivande här och här, samt om hennes färskare spelskrivande här) försöker få rätsida på debatten om den litterära romanens eventuella död, och om den i så fall kommer att orsakas av streamingtjänsterna, kapitalismen eller något helt annat.
… hashtag
På tal om sociala medier. Just nu peppar vi på Instagram inför vårt kommande reportage om att skriva med penna på papper! Dela gärna med dig av dina erfarenheter under hashtagen #skrivaförhand.
Det här reportaget har verkligen fått mig att sörja min relation till handskrivandet. När jag jobbade på kafé hade jag en uppslagen skrivbok, lite gömd för kunder och kollegor, som jag skrev i så fort jag fick chansen. Den typen av flödande, snudd på tvångsmässigt, skrivande saknar jag. Numera skriver jag endast på datorn. Det blir så mycket lättare att hoppa fram och tillbaka i texten, en rörelse som min hjärna verkar kräva. Hur gör ni?
… speltips
Varje år runt påsk äger mässan Gothcon rum. Ett gyllene tillfälle för den som inspirerades av spelreportaget och vill pröva på berättande i rollspelsform. På Gothcon rör det sig inte bara om drakar och demoner – massvis av olika fantasifulla sätt att berätta i grupp på erbjuds, inom flera genrer.
Trevlig helg!
Frida Windelhed, reporter
