»Friterad lök är så ­jävla gott att det inte kan försvinna«

När Jessica Schiefauer skrev sin nya roman Bärarna var hon tvungen att uppfinna en helt ny värld.

I Bärarna har en smitta som tvingar män och kvinnor att leva åtskilda härjat i flera decennier. Var­ifrån kom idén?

– Oavsett om man talar om konflikter mellan religioner, folkgrupper eller kvinnor och män är det omöjligt att frigöra sig från sin historia. Jag var intresserad av jämställdhetsdebatten och funderade: Hur skapar man ett blankt blad, en situation som tillåter alla, kvinnor och män, att börja om från början? Så kom jag på: Om en smitta som överförs mellan könen hotade människosläktets överlevnad skulle vi sätta till alla klutar för att separera könen. Och efter några generationers väntan på ett vaccin skulle ingen ha någon direkt erfarenhet av det andra könet. När pandemin tog slut skulle de kunna börja om från början.

Större delen av boken ut­spelar sig i ett samhälle med bara kvinnor. Det ser väldigt annorlunda ut än den värld vi känner i dag. Hur blev den sådan?

– Den tydligaste effekten av att kvinnorna har makten är att allt som har med barnafödande att göra är mycket mer utvecklat. I ro-manen sker befruktningen med insamlade spermier som tvättats på Y-kromosomer. Man behöver inte bära fostret inne i magen eller föda det ur kroppen om man inte vill, eftersom man uppfunnit vomben – en extern gravidmage som inne-håller allt som finns i den vanliga kvinnokroppsapparaten. Man behöver heller inte vara två föräldrar. Om du är ensam stöttar samhället dig. Männi-skor lönearbetar inte, alla har medborgarlön, så den där grundstressen är borta.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 49:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 9-12-2020 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig