Man har hittat på och hittat på, gjort research om och skrivit ner. Och det har blivit dialoger och miljöbeskrivningar och symbolladdade symboler och betydelsebärande kommentarer och vissa meningar som på fullaste allvar innehåller den stora sanningen. Men nu ska det bort! Eller vänta, ska det verkligen bort? Allt detta vackra, bara på grund av någon idiotisk logik man själv har hittat på? Ja, det ska bort! Är det en förlust? Nej, det är det inte!
Vi ska döda darlings!
Den människa som skriver endast för att producera en färdig text lider av svår fåfänga (eller ekonomisk nöd, men då rekommenderas annat än just skrivarbete, det är värdelöst ur det perspektivet). Skriva gör man väl, även om det inte är applicerbart på vartenda moment, ändå för att det är roligt? Att få hitta på är en nåd och en oändlighet, den största av friheter, och värdet är precis det. Det är fritt. Det är roligt. Det är alltid närvarande.
- Mer:
- En roman blir till
- Stryka
