Så skapar du lyckad dialog

Dialogen mellan karaktärerna är som glimrande pärlor i din berättelse. Men den måste kännas äkta, och dina läsare upptäcker genast billiga imitationer. Följ dessa sju steg för att skapa kvalitet och klarhet i dina pratstunder.

Bland de många sagor jag fick höra som barn, var det en som bet sig fast särskilt starkt. Det var en sedelärande historia som handlade om en elak änka som bodde i en hydda djupt inne i skogen med sina två döttrar – den ena var godheten själv, den andra lika hemsk som sin mamma. Mamman favoriserade den dotter som liknade henne själv, och tvingade den snälla att varje dag hämta vatten från en källa långt borta.

En dag när dottern kånkade på sina hinkar dök en krokig gammal häxa upp och bad om något att dricka. Dottern bjöd artigt på en slurk, varpå häxan visade sig vara ett magiskt naturväsen som utlöste en trollformel: Varje gång den goda systern talade, föll blommor och vackra ädelstenar från hennes läppar. Flickan sprang hem för att berätta de goda nyheterna, medan tjusiga saker sprutade ur hennes mun för varje ord. Den giriga mamman ville att hennes andra dotter skulle få samma gåva och beordrade henne genast att bege sig till källan för att ge den gamla häxan ett glas vatten.

Annons

När den gräsliga dottern kom dit, dök istället en vacker dam i prålig klänning upp och bad om vatten. Flickan blev sur och påpekade att damen lätt kunde ösa upp sitt eget vatten. Varpå det ständigt skiftande naturväsendet slungade en förbannelse som fick ormar och slemmiga grodor att falla från den elaka flickans mun när hon pratade.

Jag har inte hört någon historia som mer bokstavligt fångar själva essensen av ämnet dialog.

Bokrecensenter hyllar regelbundet författare för deras gnistrande eller effektiva dialog. Vi vet alla intuitivt att konversationer mellan romanpersoner behöver vara såväl slipade som noggrant avvägda, precis som fina ädelstenar. Och samtidigt som de reflekterar ljus och sanning, besitter de hemlighetsfulla djup.

Vi vet också att dialogen alltid bör tjäna mer än ett syfte. Den kan hjälpa till att etablera och utveckla i stort sett alla viktiga element i bra fiktion – intrig, tema, stil, stämning, författarröst, karaktärernas röster, bakgrundshistoria, miljö (såväl plats som tidsperiod), rytm, spänning, konflikt och undertext. Skickliga författare vet vilket kraftfullt verktyg dialog är och på vilket sätt den kan föra handlingen framåt i just deras berättelse. Istället för att lägga fram nödvändig information genom en berättarröst, kan du använda dialogen till att:

  • Ge ledtrådar, plantera villospår och väcka frågor (deckare/thriller).
  • Förklara hur ditt världsbygge fungerar (sci-fi/fantasy).
  • Bygga förtroende, svika det, skapa smäktande poesi (romance).
  • Utforska filosofiska frågor (litterära romaner).
  • Utfärda varningar och ignorera dem (skräck).
  • Etablera gränserna för lag och laglöshet (western).

Låt oss titta på hur du kan skapa och sortera ditt eget smyckesskrin (och hålla grodorna kvar i träsket).

1. SAMLA PÅ DIG GULDKORN

Ett sätt att bli bra på att skriva dialog är att börja samla på bitar ur riktiga samtal. (Ha alltid ett anteckningsblock eller en smartphone till hands för att fånga minnesvärda fragment.) Återkalla ett bråk eller en intensiv diskussion du haft nyligen. Skriv ner det ur minnet så bra du kan. Själv kommer jag att tänka på killen jag konfronterade på biltvätten häromdagen då han med flit trängde sig före mig i kön. Medan vi väntade på att våra bilar skulle åka igenom tvätten hade vi följande ordväxling:

 Jag (med ett leende): Du vet att du trängde dig före va?

Han (efter en skeptisk tystnad): Jag vet inte vad du menar.

Jag (lugnt och trevligt): Jo alltså, jag stod därborta och väntade på att få grön signal. 

Han (högre): Jag vet inte vad du menar!

Jag: Eh, okej…

Gratis skrivtips och inspiration

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få gratis skrivtips och inspiration direkt i din mejlkorg!

Han: Jag kom inte hit för att bli TILLTALAD! Jag kom inte hit för att få skuldkänslor!

Det finns inte en chans att jag hade kunnat hitta på den repliken; den låter autentisk för att den var autentisk – och väl värd att spara. För övrigt: versaler funkar bra till att markera ljudvolym om det används sparsamt, och samma sak med kursivering för att markera emfas och eftertryck.

Ett annat sätt att bokstavligen få briljant dialog ur dina fingrar är att kopiera en lyckad passage som någon annan skrivit. Gå till din bokhylla, välj en bok du älskar, leta upp en scen med dialog och skriv av den ord för ord, punkt för punkt. Jag garanterar att du kommer att lära dig minst en grundläggande sak som du kan tillämpa i ditt eget arbete.

2. LÅT KARAKTÄRERNA BÄRA UPP SINA REPLIKER

Grundförutsättningen för en lyckad dialog är att få ihop rätt karaktärer till samtalet. Fastställ det minimum antal personer som krävs för den aktuella scenen. Sedan:

  • Se dem. Om du först tar dig tid att visualisera scenen i ditt huvud, kommer samtalet att falla sig mer naturligt.
  • Hör dem prata.
  • Låt dem prata på. Ge dem alla ord de behöver och skriv ner det utan att avbryta dem.
  • Redigera efteråt. Slipa och polera tills dialogen flyter bra och driver texten framåt.

Ett enkelt och effektivt sätt att utveckla dina karaktärer genom dialog är att ge dem individuella röster. Hitta tydliga markörer som du kan släppa in i dialogen, möjligheterna är oändliga:

  • En osäker karaktär kanske avslutar sina meningar med ”… tror jag”, eller inleder dem med »Jag känner kanske att …«
  • En karaktär med militärt förflutet kan uttrycka sig strikt och korthugget: »Är det uppfattat?«
  • Nutida eller tidsbundet slang kan också skapa individualitet, men kräver fingertoppskänsla:

– Kolla vilka feta sneakers. Feta!

– Sicka spiror, bergis länsmans tös!

– Fuck, ingen täckning här, finns det nåt Wifi?

Förutom att ge färg till dina karaktärer, kan dialogen också avslöja vilka de egentligen är. Låt dina karaktärers ord röja deras åsikter och värderingar:

– Så du räknar med att komma ända till Spanien på två dagar, liftande?

– Underskatta mig inte, jag dödade fem män i Venezuela, under en och samma natt.

Visa hur dina karaktärer greppar efter det de vill ha genom att få dem att prata runt ämnet:

Nora, som lagt märke till Antons fläckiga jacka och byxor, styrde ut honom i köket. Hon erbjöd honom en kopp te.

– Jahapp, då var man hemlös igen, tillkännagav han muntert.

– Det menar du inte. 

Hon hällde upp en stor mugg till honom.

– Verkar som att jag blir tvungen att hitta en soffa att sova på ett tag.

– Vad har hänt? Du hade ju just flyttat in på det där trevliga  …

– Ska du börja förhöra mig nu? Snälla, det pallar jag inte. Men du, är det där gästrummet fortfarande ledigt?

Han sa aldrig ditt gästrum.

– Nej, jag använder det som min musikstudio nu för tiden. Jag ger lektioner där.

Detta är ett exempel på undertext. Fastän det sker mellan raderna är det helt uppenbart att Anton vill att Nora ska erbjuda honom att flytta in, och det är lika uppenbart att Nora inte vill det, men deras munhuggande gör konflikten mer intressant – och verklig – än om de hade gått rakt på sak.

3. PLACERA DIALOGEN I EN MILJÖ

Få liv i samtalet (och scenen) genom att slänga in en detalj om dina karaktärers omgivning, eller någon annan fysisk omständighet. Det kan ingå i dialogen, eller vara något vid sidan om som endast skapar en kort paus i ordväxlingen.

– Kommer det någonsin att sluta snöa? Alla spår försvinner ju därute.

Lars-Åke gnuggade händerna och tryckte dem djupt ner i   jackfickorna. 

Över huvud taget ger dialogen en utmärkt möjlighet att presentera miljön utan att sänka tempot, vilket separata miljöbeskrivningar ibland tenderar att göra.

4.  ta BORT DET ÖVERFLÖDIGA

Vi har alla stött på folk som går omkring med för mycket bling-bling på sig. Juveler är till för att komplettera en persons inre skönhet eller yttre attraktionskraft, inte att ta över den. Detta gäller i högsta grad när du skapar dialog, och nyckelordet är ekonomi.

I verkliga livet utbyter folk ofta lättsamma artighetsfraser innan de kommer till själva poängen med samtalet. En rekryterare för en statlig myndighet kanske frågar den nervöse kandidaten hur trafiken var på vägen dit, innan han börjar förhöra sig om hennes erfarenhet som CIA-agent i Syrien. Det har inget särskilt syfte förutom att göra situationen mer avslappnad. Men i fiktion går det bort, såvida inte den arbetssökandes erfarenhet av lokaltrafiken har med jobbet att göra. Du kanske skriver:

Efter en stunds kallprat kom han till poängen. 

– Jag behöver någon som kan tala om för mig vem som styrde Al-Asrabs territorium mellan 1986 och 1991.

Den amerikanske författaren Elmore Leonard byggde hälften av sin berömmelse på dialog, som i sin tur upptog hälften av hans böcker. Han hade perfekt gehör för jargong, och han var ekonomisk som få andra. Ur Road Dogs:

– Jag stack inte ner honom, jag sköt honom i huvudet.

– Efter att du rånade honom?

– Killen dissade mig.

En annan mästare är Herman Wouk. I Myteriet på Caine från 1951 håller han hela tiden tempot uppe genom att låta sina karaktärer avbryta varandra och skjuta samtalet i nya riktningar:

– Hur var figuren? frågade Willie.

Ägaren hostade som om han hade fått rök i halsen och tryckte den återstående cigarrstumpen mot askfatet för att släcka den. 

– Vad har det med saken att göra? Jag frågade om hennes sång. 

– Ja, jag för min del gillar Mozart, sa Willie tveksamt, men…

– Hon är billig, sa ägaren eftertänksamt. 

– Billig? upprepade Willie förnärmad. 

– Jag menar gaget, gosse.

Även den allra kortaste dialog kan, om den är välgjord, snabbt etablera karaktärer och deras drivkrafter. Detta gäller i synnerhet om en av dem som pratar är ett barn. Ta fasta på barnets kvicka tankegångar i kombination med det begränsade ordförrådet. Nedanstående stycke är hämtat ur Stephen Kings The Shining (notera att den första repliken består av två meningar, och resterande bara av en enda):

– Han är väluppfostrad, men han är också vuxen. Och han är väldigt noga med att inte säga sådana saker framför folk som kan missförstå det. 

– Du menar som farbror Al?

– Ja, det stämmer. 

– Får jag säga det när jag blivit vuxen? 

– Jag antar att du kommer att göra det antingen jag gillar det eller inte. 

– Hur gammal? 

Du kan jobba på samma sätt, och var hela tiden uppmärksam på vad som kan tightas till. Jämför följande exempel och fundera på vilket som är effektivast:

– Drog du åt handbromsen?

– Nej, är inte det uppenbart?

– Du glömde bort det?

– Jag var bara borta en minut!

– Glöm det, vi drar.

Eller:

– Du glömde att dra åt handbromsen?

– Jag var bara borta…

– Glöm det, vi drar.

5. SÄTT PRESS PÅ KARAKTÄRERNA

Spänningen ökar när en karaktär är motvillig till att säga något och en annan försöker lirka fram det. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att låta en person påstå någonting som inte stämmer, vilket sporrar den andra att ställa sanningen i ljuset (i verkliga livet kan du lära dig denna teknik genom att studera passivt aggressiva personlighetstyper):

– Så Zoltan slapp undan?

– Det är inte ditt problem.

– Vad jag hörde så la du i alla fall ingen skuld på honom?

– Okej, men du hörde fel.

Det är okej att låta en karaktär vräka ur sig någonting ogenomtänkt ibland, vilket indikerar att trycket helt enkelt passerat en gräns. Särskilt skoj kan det bli när det kommer från barn eller barnsliga karaktärer:

– Jag vet att du lovat att inte säga något, så glöm det.

– Fan, fan, fan! Josefin och Vicky har ett förhållande! Sådär! Är du nöjd nu?

Det fungerar, det är roligt och det för utan tvekan berättelsen framåt.

En plötslig kovändning kan också göra underverk:

– Älven är rätt fin härnere, eller hur?

– Verkligen.

– Du och Ester hade många trevliga stunder där nere på stranden va?

– Ja det hade vi, vi brukade ha picknick. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket.

– Ja, när man tagit livet av någon är det lätt att börja sakna henne efteråt, eller hur?

Eller något mer subtilt:

– Jag hoppas att ni har hittat bilen vid det här laget?

– Det har vi. Verkar som om nån slaktat den och dumpat den söder om stan.

Söder om stan?

6. UPPSKATTA ÄVEN OSLIPAD SKÖNHET

Att slipa dialogen till perfektion handlar inte om perfekt språk. Aspirerande författare faller ofta offer för skolboksgrammatik-syndromet: Karaktärer som hela tiden talar i fullständiga meningar, med korrekt kommatering och oklanderlig meningsbyggnad. Stöka till det lite genom att utelämna något ord då och då, och låt karaktärerna slappna av i sina samtal.

Det är också okej att (med sparsamhet) använda mer ljudmässigt grova passager för att karaktärisera en röst:

– Ssschådärja, nu kör vi, ge mig bilnycklarna.

Undvik att ge beskrivande förklaringar till en dialog:

– Far år helvete! skrek han. Ibland stod han helt enkelt inte ut med henne, och detta var ett sådant tillfälle. 

Den andra meningen är överflödig och förödande för texten, på samma sätt som de flesta adverb och krystade förtydliganden är det. Gräsligast av allt är förstås kombinationen:

– Jag vinner, utstötte han försmädligt.

– Inte nu igen! stönade hon högljutt.

– Det är sant, proklamerade han med en viskning.  

7.  ÖVER- (ELLER UNDER-) ARBETA DET INTE

Ekonomi är utmärkt, men hur vet du egentligen när du har för mycket dialog, eller för lite? Tänk på följande när du kommer till finputset:

  • Bryt upp mastodontmeningar, oavsett om det är i dialogen eller i den övriga texten. Med andra ord, se till att varken berättarrösten eller läsaren blir andfådd.
  • Överväg att välja dialog framför berättande där det går. Om något behöver beskrivas, kan det göras genom dialogen?
  • Var lika noggrann med att rensa i dialogen som i det övriga språket.
  • Om du tycker att dina karaktärer är platta, fundera över om de pratar för lite?
  • Lita på dina testläsare. Om din skrivargrupp, din lektör eller förläggare säger att det är för mycket eller för lite dialog, överväg att se över alltihop en gång till.

Om du följer bara ett par av de här råden, kommer din dialog att lyfta. Du kommer du att bli överraskad över hur mycket livligare din berättelse känns, och faktiskt även själva skrivprocessen. Få saker gör läsarna så förtjusta som en trovärdig, spännande och effektiv dialog, och när du behärskar det är det bara en tidsfråga innan recensenterna börjar ösa blommor och vackra ädelstenar över dina texte