Linda Ståhl : »Jag vill göra ­genren mer inkluderande.«

Autofiktionen dominerar och många ­författare skildrar helst välbekanta ­människor och miljöer. Vi pratade med fem författare som gjort tvärtom – och gått utanför sina egna ­erfarenheter.

»Jag hade bestämt mig för att skriva en deckare, och insåg att det är en väldigt homogen genre. Mycket av genrelitteraturen över huvud taget är det. Jag ville bidra till att göra den mer inkluderande – det var viktigt för mig att tydligt visa att jag är allierad med transrörelsen. Då växte den ickebinära huvudkaraktären Reub Thelander fram. 

Jag har tänkt mycket på att jag sticker ut hakan när jag som vit cis-kvinna gestaltar en ickebinär person. Samtidigt tycker jag att det är bättre att våga göra det än att låta bli av rädsla för att det ska bli fel – då kan litteraturen aldrig bli mer inkluderande. Dessutom gestaltar jag andra karaktärer utan att vara som de, som poliser eller våldsamma män. Det ifrågasätts inte av någon. 

Man får inte glömma bort att den här boken har ett tema och en handling bortom ickebinäriteten, som egentligen är sekundär för själva historien. Reub är ickebinär, vilket avhandlas rätt tidigt i boken, och sen är Reub bara Reub. Jag hade en ambition att göra hen så folklig och vanlig som möjligt, bortsett från att hen ändå är normbrytande.

Jag var lite nervös för hur hbtqi-rörelsen skulle reagera, men jag har fått flera personliga meddelanden från andra ickebinära som skrivit typ: ›Tack, äntligen en bok om en person som är ickebinär utan att det görs en stor grej av det.‹«

Läs de andra delarna i »Bortom den egna horisonten« här.

Annons

Artikeln publicerades i Skriva #5 2021 (18 oktober 2021) och är skriven av .