Karin Brunk Holmqvist var 52 år när hon debuterade med diktverket Nära verkligheten. Sedan dess har hon givit ut åtta romaner som sålt i 500 000 exemplar.

Det är aldrig för sent att debutera

Sneglar du på de unga debutanterna i bokkatalogerna och funderar på om tåget har gått? Då är det dags att tänka om. Livserfarenhet är inget som skrämmer förlagen. Tvärtom. Karin Brunk Holmqvist hade passerat 50 innan hon gav ut sin första bok. Idag är hon en av Sveriges populäraste författare.

För Karin Brunk Holmqvist började skrivandet tidigt i livet. Men det var först i 50-årsåldern som hon vågade satsa full ut.

– Jag var osäker när jag var yngre, och ville inte visa upp vad jag hade skrivit. För mig har mognaden varit bra. Dessutom har jag hunnit samla på mig mycket erfarenhet och träffat så många udda personer, det är det som gör att folk känner igen sig i mina böcker, säger hon. I dag är hon 69 år.

Som ung hade hon skrivit en hel del. Hon kom till och med in på en tvåårig utbildning på Dramatiska Institutet. Men det manus hon skickade in för att bli film blev aldrig antaget, och Karin gav upp och satsade istället på att utbilda sig till socionom. Men intresset för att skriva släppte hon aldrig.

Först när barnen flyttat hemifrån, huset var betalt och deras fasta utgifter var mindre tog hon tag i sin dröm på allvar. Till en början fortsatte hon att jobba som socionom och skrev på fritiden.

– Många som vill bli författare börjar med att sluta arbeta. Men det går inte att producera om man inte har ekonomi. Jag tror att det är viktigt att vänta med att bli författare på heltid tills man vet att det är bärande, säger Karin.

 

Annons

För henne blev debuten väldigt smärtfri. Hon vände sig till ett lokalt förlag i Simrishamn med sin första bok, Potensgivarna. Förlaget var egentligen mer som ett tryckeri än en förlagsverksamhet.

Men trots att det egentligen inte fanns någon marknadsföring tog boken fart och såldes i nära 10 000 exemplar. På Österlen spred sig ryktet om denna humoristiska bok om två äldre damer som startar en postorderfirma för potensmedel. När bokförlaget Kabusa Böcker flyttade sin verksamhet till Skåne fick förläggaren Kerstin Aronsson snabbt höra talas om Karin och hennes omtalade roman, och kände omedelbart att det var något hon ville satsa på.

– Kerstin kom hem till mig och sa att hon ville ge ut min bok igen, för upplagan var ju redan slut. Det var helt otroligt, säger Karin.

Potensgivarna trycktes igen under Kabusas flagg, ett nytryck som förlaget knappast har ångrat. I dag har boken sålt i över 100 000 exemplar. Sedan dess har Karin släppt ytterligare nio romaner på samma förlag, och hon har sammanlagt sålt en halv miljon böcker bara i Sverige. Böckerna har även getts ut i Tyskland, Danmark, Norge och Finland. Författarskapet blev inte bara en dröm som gick i uppfyllelse, utan även ett ekonomiskt lyft.

– Det är härligt att kunna unna sig saker, och vara generös och ge sina barn och barnbarn resor, sånt som vi aldrig kunde göra när de var små, säger Karin.

Karin Brunk Holmqvist

Född: 1944

Bor: Tomelilla, Österlen

Romaner: Surt sa räven om rabarberna (2012), Kaffe med musik (2011), Rosa elefanter (2009), Sirila gentlemän sökes (2008), Mintgrodornas återkomst (2007), Villa Bonita (2006), Rapsbaggarna (2005), Om mintgrodor och förlorade illusioner (2001), Stenhimlen (1999), Potensgivarna (1997)

Diktsamling: Nära verkligheten (1997)

Annons

Film: Filmrättigheter har sålts till Potensgivarna och Kaffe med musik.

Även om familjeliv, utbildning och ekonomi spelade in i den sena debuten är Karin övertygad om att alla levnadsår har gjort hennes skrivande gott. Allt arbete inom det sociala, som socionom, har gjort henne till en god iakttagare och människokännare, vilket förstås är användbart när hon skapar sina karaktärer.

Karin har dessutom jobbat som trollkarl, mannekäng, politiker och som statist i Hasse & Tage-filmerna. Alla dessa livserfarenheter kan på ett eller annat sätt vävas in i skrivandet. Och det är åldersfördelar som bland andra förläggaren Lotta Aquilonius på Albert Bonniers förlag uppskattar.

– Skriva kan man lära sig på skrivarskolor, men stoffet får man hämta ur livet. Många unga vill skriva, men de har inte ämnet ännu. Erfarenhet är en tillgång och jag hoppas att vi får se fler manus från 50-plussare, säger hon.

Hon sitter med i den manusgrupp som tar emot alla debutantmanus, över 3 000 stycken per år. Av dessa är det endast en handfull som går vidare till utgivning. Från förlagets sida vill de gärna se att det finns en långsiktig plan med de författarskap de satsar på. Men att de som passerat 50 år därmed skulle vara mindre intressanta stämmer inte.

– Det finns många bra exempel på långa framgångsrika författarskap hos äldre debutanter, säger Lotta och nämner välkända Elsie Johansson som jobbade inom Posten i 30 år innan hon som 50-åring debuterade.

Lotta tar också upp Håkan Anderson som jobbade som lärare och som debuterade vid nära 60 års ålder med boken Breven. Utanför Sveriges gränser har vi också exempelvis den numera 75-åriga Joyce Carol Oates, som visserligen debuterade som ganska ung, men som fortfarande är högst aktiv. Hon har skrivit ett fyrtiotal romaner och i höst kommer ännu en, De fördömda, en bok som Lotta beskriver som ett mästerverk. Och det finns inget som tyder på att hon skulle sluta skriva.

– Författare har ingen pensionsålder. Skrivandet är beroendeframkallande för de flesta, det blir en del av livet och går inte att skilja sig från. Så länge man lever fortsätter man att skriva, säger Lotta.

Karin Brunk Homqvist lyckades dessutom, tack vare sin ålder, hitta ett tema som inte varit särskilt omskrivet, nämligen äldre människor i deras vardag. En slags chic lit i samma anda som Marian Keys populära böcker och Helen Fieldings Bridget Jones dagbok, fast här är det kvinnor i 70-årsåldern som bär huvudrollerna.

– Jag tror att man har perioder då man behöver lättsam litteratur, kanske när man är trött efter jobbet och inte orkar ta sig igenom en tung bok. Mina böcker är lättillgängliga och folk kan känna igen sig, säger Karin.

Och det tycks uppskattas, för läsare har hon, så att det räcker och blir över. Karins böcker ligger till exempel bland de 100 mest utlånade böckerna på Sveriges bibliotek.

 

När vi träffar Karin är hon i ännu en svensk stad, redo för ett av många framträdanden med tillhörande boksignering på bokhandeln. Just denna dag är det Kumla. Biljetterna blev snabbt slutsålda och arrangören var tvungen att byta till en ny, större, lokal. Nästa dag ska Karin åka vidare till Åseda och sedan direkt till Lammhult. Under ett år gör hon ungefär 50 framträdanden, och då har hon varit tvungen att tacka nej till lika många.

– Jag känner mig väldigt priviligierad som får komma ur och träffa läsarna, i och med att författaryrket är så ensamt, säger hon.

Även om hon älskar att möta sina läsare, så är resorna det enda som kan frambringa något negativt med att debutera sent i livet.

– Det tar på krafterna, det gör det. Man blir mer bekväm när man är äldre. Men jag har en fantastisk man som kör runt med mig, utan honom hade jag inte orkat så pass mycket.

Ju fler böcker hon säljer desto mer kan hon unna sig. Tiden då hon körde bil i flera timmar för att komma till ett framträdande och sedan sätta sig i bilen och köra hem igen är förbi. Nu kan de boka bra hotell, ibland en natt extra, för att se nya städer och hinna med restaurangbesök.

– Att jag har möjlighet att göra det bekvämare för mig gör att jag orkar. Nu kan jag njuta av livet. Trots att jag aldrig hade kunnat drömma om att jag skulle kunna livnära mig på det här, säger Karin.

Hon har redan passerat den ordinarie pensionsåldern. Och visst har tanken slagit henne, nu när hon har de ekonomiska förutsättningarna, att hon skulle kunna sluta skriva. Men så fort hon får höra vilken glädje hennes böcker ger andra människor så drivs hon till att fortsätta. Något stillsamt pensionärsliv suktar hon inte efter.

– Det hade inte passat mig att bara sitta hemma. Jag gillar action och att träffa människor. Jag fortsätter så länge jag orkar och så länge det finns folk som vill läsa mina böcker, säger Karin Brunk Holmqvist.