BLI UTGIVEN: Del 3 – Kontakta förlagen

Det finns flera historier om författare som kontaktat förlag på ovanligt kreativa sätt – och blivit utgivna. (En av de mest kända berättelserna – att John Ajvide Lindqvist ska ha signerat sitt följebrev i blod – är dock en ren myt). Än vanligare är exemplen på författare som trotsat kutymen och ihärdigt legat på förlaget för att få besked: Mari Jungstedt ringde upp en förläggare på Albert Bonniers och undrade om hon kunde få snabbare svar genom att skicka sitt manus enbart dit. Förläggaren svarade att hon kunde skicka det direkt till honom och två dagar senare ringde han upp Mari Jungstedt för att meddela att hon skrivit »en riktig bladvändare«.

Men – ovan historia är ett undantag. Förläggare är upptagna och blir i regel irriterade när aspirerande författare är påstridiga eller går utanför ramarna. Se istället till att välja rätt förlag, ha förståelse för deras förutsättningar och agera med fingertoppskänsla.

 

Skaffa agent?

I många länder är en litterär agent en förutsättning för att förlaget ens ska titta på ett bokmanus. I Sverige har det varit annorlunda; länge tyckte ingen att en outgiven författare hade nytta av en agent. I dag är det en tänkbar väg även för aspirerande författare. David Ärlemalms Lite död runt ­ögonen antogs av Forum efter att en agent rekordsnabbt hade tagit sig an manuset.

Så hur påverkar en agent bedömningen av ditt manus? De flesta förlag är trots allt rätt svalt inställda. Det är visserligen positivt att det finns en person som tror på manuset – men å andra sidan är agenten partisk, och många förläggare tar deras översvallande omdömen med en nypa salt.

Skriva har talat med flera förläggare som säger att de ­sällan eller aldrig skriver ­kontrakt med debuterande ­författare via agent. En agent innebär inga garantier för att texten är bättre än det som finns i spontanmanus­högarna. Dessutom tycker många förläggare att det är knepigt med agentens roll som mellanhand, och vill framförallt slippa ytterligare en person att ta hänsyn till i manusprocessen. 

Annons

Om du fångat en agents intresse bör du därför ha en nykter inställning och rimliga förväntningar. Blir du antagen är det viktigt att du, förlaget och agenten tillsammans reder ut arbetsfördelningen. Vem ska läsa först? Vilka ska vara med i redigeringsarbetet? Vilket inflytande kan agenten ha över marknadsföringen? Tydlighet minskar risken för konflikter. 

Kristoffer Lind, förlagschef, Lind & Co:

»Att en aspirerande författare skaffat en agent är ingen fördel hos oss. Det är en nackdel. Svenska agenter är rätt dåliga på att plocka upp debutanter, tycker vi. När vi får debutant­manus från agenter skulle man ju kunna tro att de borde vara helt outstanding men det handlar ofta om rätt medelmåttiga böcker. Dessutom skapar agenten ofta helt orealistiska förväntningar hos författaren, och har en väldigt smörig och okritisk inställning till författaren, vilket skapar irritationsmoment. En agent vågar ju i regel inte säga att »det här behöver du skriva på nytt«. Arbetet blir mer tungrott med en agent som ska agera mellanhand mellan oss och författaren, och kanske till exempel kräver att få vara med i redigeringen. Jag tycker generellt att det är rätt besvärligt att hantera.«

Skicka manus

För 15 år sedan var det brukligt att skicka sitt manus till ett förlag i taget. Det har successivt förändrats. Delvis beror det på att manushanteringen gått från fysisk till digital; förr var det krångligt och dyrt att skriva ut och posta manusbuntar till 20 olika förlag – i dag går det snabbt att kontakta många förlag samtidigt.

Men förändringen beror också på en ökad rörlighet i branschen. Det finns inte samma förväntan på starka, livslånga band mellan författare och förläggare. Tvärtom är det vanligt att författare ger ut böcker på flera olika förlag samtidigt, eller byter förlag under sin karriär. Ingen förläggare förväntar sig att få ditt manus exklusivt.

Däremot uppskattar förläggare om du kan motivera varför du kontaktar just dem, så länge du tar dig bortom trötta standard­fraser om att du ­»uppskattar deras utgivning«. Kanske liknar det du skrivit andra titlar som förlaget gett ut? Eller så har du särskilda skäl att tro att din bok kan passa in i en lucka för­laget vill fylla? Berätta då det – utan att vara inställsam. Tomt smicker ökar inte dina chanser, men att verka kunnig och insatt är ­positivt.

Det viktigaste är att du ­kontaktar förlag som faktiskt ger ut den sorts böcker som du skrivit. Det kan låta som en självklarhet men förläggare vittnar om att de år efter år får menings­lösa manus skickade till sig. Förlag som aldrig givit ut illustrerade fackböcker får synopsis på kokböcker, förlag som enbart ger ut deckare får högar av diktsamlingar … Det leder till ett nej med vändande post och en avog inställning till dig som författare – du framstår som oseriös om du påstår att du gärna vill bli utgiven på ett förlag, men inte bemödat dig att ta reda på grundläggande fakta.

Annons

På förlagens hemsidor anges oftast hur och vart du ska skicka ditt manus. Om det ska lämnas digitalt, se till att använda det filformat förlaget önskar. Glöm inte paginering, kontaktuppgifter och att manus och följebrev ska kunna kopplas till varandra. Om förlaget vill få manuset utskrivet, använd vita A4-ark, ensidig utskrift och en gummisnodd. Konstra inte med kreativa inslagningar – du ska kratta fram en rak väg till din text.

Dags att kontakta förlag? Här hittar du vår lista över alla svenska förlag som tar emot spontanmanus!

Kontakta förlaget

Kan man ringa förlaget och fråga om de hunnit läsa? Knacka på och överraska med fika?

Nej, det tar tid att läsa manus och att fatta beslut. Du måste vara beredd att vänta. Under den tiden ska du låta bli att tjata. När du skickar in manuset bör du få en bekräftelse på att förlaget tagit emot det – annars kan du skicka ett mejl och försäkra dig om att det kommit fram. Därefter ska du låta det gå två, tre månader innan du gör någonting överhuvudtaget. Ju större förlag, desto fler manus kommer in och desto längre tid tar det.

Om några månader passerat och du inte hört någonting, kan du skicka ett mejl och vänligt och kortfattat fråga hur det går med ditt manus. De allra flesta brukar återkomma så småningom, och när det gått ett halvår bör du ha fått svar från samtliga.

En varning – det finns inga garantier för att hanteringen av ditt manus kommer att skötas fläckfritt. Det finns förlag som aldrig återkommer med besked. Det finns förlag som snabbt ger ett mycket positivt svar men sedan inte hör av sig igen. Det finns rentav förlag som lovar utgivning men sedan ångrar sig. Det hör dock till de absoluta undantagen, och framförallt: om ett förlag beter sig så, vill du ändå inte att de ger ut din bok. 

Helena Ljungström, förläggare, Albert Bonniers förlag

»Det är ingen god idé att skicka sitt manus till en massa förlag, helt urskillningslöst. Manus i genrer vi inte ger ut läser vi sällan, oftast blir det nej direkt. Den som skrivit, låt säga, en renodlad fantasyberättelse eller en ungdomsbok, har störst chans att hitta ett hem hos ett förlag med sådan inriktning. Albert Bonniers har inget principiellt emot någon skönlitterär genre – ibland ger vi ut något helt oväntat, såsom en grafisk roman – men jag vill verkligen uppmana den som ska skicka in sitt manus att undersöka vilka förlag som kan passa för just deras manus.

Ibland hänvisar vi författare vidare till andra förlag inom Bonnierförlagen; där finns ju andra förlag som ger ut till exempel barn- och ungdomsböcker. Men vi skickar aldrig ett manus vidare på eget bevåg utan författarens känne­dom, i mina ögon skulle det nästan vara ett övergrepp.«

Hantera ändringsförslag

Ett glasklart ja eller nej är förstås glädjande respektive nedslående. Vissa förlag har som princip att alltid ge den sortens tydliga besked. Men ibland får du varken en refu­sering eller ett antagnings­besked. Istället återkommer förlaget med förslag på ändringar och meddelar att de ­gärna läser en omskriven ­version. 

Än svårare blir det när olika förlag ger vitt skilda förslag på omskrivningar. Som författaren som skrev ett manus till en kapitelbok. »Det här skulle du kunna skriva om till en spänningsbok för lite yngre barn«, tyckte ett förlag. »Bra, men är det inte snarare en bok för unga vuxna? Kanske något åt dystopi­hållet?«, menade ett annat. Det tredje: »Jättespännande, men ska det inte bli lite mindre dystopiskt och mer socialrealistiskt?«.

Det kan förstås kännas både glädjande och sporrande, men många blir också förbryllade och vet inte hur de ska ­förhålla sig till en sådan uppmaning. En bra regel är att inte omedelbart kasta sig över manuset för att börja skriva om – och särskilt inte sätta igång med tre olika omskrivningar till tre olika förlag samtidigt – utan istället försöka avgöra graden av intresse. Ställ följdfrågor och se om du kan få mer konkreta besked, för att bilda dig en uppfattning om hur seriöst intresset är. Att skriva om ett helt manus är ett stort arbete, och du vill veta utifrån vilka premisser du ­gör det. 

Generellt innebär den här sortens svar innebär inga som helst garantier. Vissa tolkar det som ett halvt löfte om utgivning, men det är fel. En uppmaning att fortsätta skriva är visserligen ­uppmuntrande men till intet förpliktigande för ­förlaget.

Däremot är det en stark ­signal om nyfikenhet och intresse. Kanske är det också ett sätt för förlagen att skilja agnarna från vetet; att se om författaren har förmågan att ta till sig kritik och arbeta om sin text utifrån andras synpunkter. Att skriva om utan någon garanti är förstås en ansträngning, men den kan absolut ge frukt. Till exempel antogs Stina Jackson av Albert Bonniers förlag efter att hon skickat in en omarbetad manusversion.

Om att bli antagen – eller refuserad – skriver vi i artikelseriens avslutande del.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #1 2021 (08 februari 2021) och är skriven av .