BLI UTGIVEN: Del 1 – Gör klart ditt manus

Finns det några genvägar till utgivning? Nej, men det finns saker du kan göra för att ditt nästan färdiga manus ska få ­bästa möjliga förutsättningar hos förlagen. I Skrivas artikelserie får du veta hur du maxi­merar ­chanserna att få din bok antagen.

Genom åren har Skriva talat med en lång rad förläggare om vad de letar efter. Deras besked kan egentligen kokas ner till ett enda svar: Bra berättelser! Vilket förstås är luddigt; förläggare och förlag har vitt skilda uppfattningar om vad som är en bra berättelse. Och eftersom läsning och bedömning är en subjektiv upplevelse är det faktiskt viktigt med allt som påverkar den upplevelsen.

En gång frågade vi förläggarna i vår panel vad en för­fattare inte bör göra. Erik Titusson, förlagschef på Lilla Piratförlaget, berättade att han blir vansinnig när han får manus skickade till sig med rekommenderad post: »Det innebär att jag måste gå en lång väg och köa på ett utlämningsställe för att hämta upp ett kuvert som lika gärna kunde ha skickats med vanlig post eller digitalt. Då gäller det att det är ett alldeles ­enastående fantastiskt manus för att jag inte ska lacka ur.«

Förlagen hanterar enorma mängder spontanmanus. Så ju smidigare det är för förläggaren att ta del av din text, ju färre språkliga vurpor och slarvfel hans eller hennes ögon fastnar på, ju noggrannare du sopat bort allt skräp som inte hör hemma i din berättelse – desto större chans att någon verkligen ser innehållet.

I den första delen av Skrivas artikelserie får du därför veta hur du gör ditt manus redo för förläggarnas ögon.

 

Din egen läsning

Säkert har du läst din text tio- eller hundratals gånger under tiden du skrivit och skrivit om. Nu är det dags för den slut­giltiga läsningen, och då ska du sträva efter struktur. För det första: låt manuset vila i åtminstone någon månad, gärna mer, för att få  distans. Om du läser manuset precis efter att du satt punkt kan du det förmodligen i princip ­utantill.

Annons

När du väl sätter dig ner och läser, låt bli att peta med enstaka stavfel, kommateringar eller dubbla mellanslag. Sådant åtgärdas senare! Nu ska du fokusera på de över­gripande sakerna. Om du skrivit skön­litteratur kan du till exempel fundera över: Hur fungerar den dramaturgiska kurvan? Hänger kronologin ihop? Finns det scener som egentligen inte säger någonting, utan finns där mest för att de är snyggt skrivna? Är texten konsekvent i tempus och berättarperspektiv? Kommer vändpunkterna på rätt ställen?

Om du skrivit en fackbok – är den logiskt uppbyggd? Tilltalar du din tilltänkta målgrupp? Är balansen mellan faktatunga och lättare partier som du tänkt dig?

Läs och anteckna i manusets marginaler eller i ett block vid sidan av, och använd dina slutsatser som utgångspunkt när du tar itu med din slutredigering.

 

Andras respons

Alla som skriver behöver någon annans blick på sin text. Dit finns flera vägar. Du kan be någon i din närhet att läsa – någon som är intresserad av text och skrivande, inte en välmenande mamma som kommer med glada tillrop. Du kan också söka textrespons i olika skrivargrupper, till exempel på Facebook, förslagsvis genom någon sorts utbyte där ni läser varandras alster. När du gör så är det viktigt att vara tydlig med vilken sorts läsning du förväntar dig. Ska dina testläsare titta på helheten eller vissa utvalda delar? Språket eller berättelsen – eller både och? Finns det någonting de bör bortse ifrån? Någon karaktär, scen eller aspekt de ska skärskåda extra noggrant?

En annan väg är att betala för professionell textrespons genom att anlita en lektör eller redaktör. På till exempel Forfattarcentrum.se/manushjalp och Lektorer.wordpress.com finns ­listor över ­lektörer.

Innan du kontaktar en lektör är det en god idé att titta på hens yrkesbakgrund och omdömen från tidigare kunder, om det är möjligt. Be sedan att få en specificerad lista över vad personen du anlitar kommer att leverera, och när, och ett tydligt avtal. Se också till att manuset är så färdigt det går innan du lämnar över det. 

Annons

 

Slutlig redigering

Redigeringen ska bygga på vad du, med hjälp av dina läsare, kommit fram till. Sortera synpunkterna och utgå ifrån dem när du för sista gången sätter tänderna i ditt manus.

Börja med det övergripande, och spara finliret till sist. Det är klokt, eftersom det innebär mängder av onödigt jobb att peta med detaljer som sedan kanske – troligtvis – kommer att påverkas av dina mer omfattande åtgärder. Du och dina testläsare har säkert stött på en rad grundläggande problem av typen »börjar berättelsen verkligen på rätt ställe?«, »är detta rätt perspektiv?«, »varför har huvudpersonen två systrar, det blir mycket bättre att slå ihop dem till en«, och så vidare. Det här är förstås det jobbigaste att ta itu med – det är mycket härligare att sitta och försöka fullända favoritscener, vi vet – men du måste börja från grunden. 

När de största problemen är lösta kan du övergå till att se över plotten, handlingen, den dramaturgiska kurvan. Efter det är det lämpligt att titta på scenerna, var och en för sig. Sedan får du lov att gå på pyntet: fila på formuleringar och söka synonymer.

 

Korrekturläsning

Förläggare och lektörer accepterar enstaka småfel – inte heller etablerade författare lämnar perfekta manus till sina förlag – men skräp och slarv ställer sig snabbt i vägen för läsupplevelsen. På Skriva får vi in en hel del texter som upphovsmännen hoppas att vi ska publicera, eller manus som de undrar om vårt moderförlag vill anta. I vissa av dem radas stavfel, språkliga missar och faktafel upp redan på första sidan. För de flesta förlag är detta en dealbreaker. Utöver att berättelsen blir lidande tyder det på en skribent som inte riktigt vill göra jobbet.

Därför är korrekturläsningen omistlig och den ska göras allra, allra sist. Du som författare kan korrekturläsa själv eller anlita någon – huvudsaken är att jobbet blir gjort. Här handlar det om att nagelfara texten språkligt och leta efter rena fel.

Om du inte redan slagit på rättstavningsfunktionen är det dags nu. Ett tips är också att justera marginalerna med någon centimeter. Då bryts raderna på nya ställen, och du upptäcker fel som kanske inte synts lika tydligt tidigare.

 

Gör ditt manus lättläst

Själva formen på ditt manus ska inte vara kreativ – tvärtom. Sikta på minsta möjliga konst­rande, så att fokus hamnar på berättelsen och ingenting annat.

  • Använd ett lättläst standardtypsnitt som Times New Roman, Cambria eller något annat serifftypsnitt (alltså ett typsnitt med seriffer, små klackar, i bokstävernas ändar). Serifferna hjälper ­ögonen att följa raderna ­vilket gör det lättare att läsa längre texter. Välj 12 punkters typsnittsstorlek.
  • Rubrikerna ska vara spar­smakade och enhetliga. Använd gärna samma ­typsnitt som brödtexten, men dubbla storleken.
  • Missa inte pagineringen! En manusbunt som glider av ett skrivbord och hamnar huller om buller blir ohanterlig om ­sidorna inte ­numrerats.
  • På titelsidan ska titeln, ditt namn och dina kontakt­uppgifter finnas. Lägg ingen tid på tacksidor eller förslag på fem olika baksidestexter. I detta läge är det manuset förläggarna vill läsa.
  • Däremot bör du, om du har skrivit en fackbok, ha en ­innehållssida med kapitelrubriker och eventuellt ett par förklarande rader under varje kapitel­­rubrik. Det ger läsaren möjlighet att orientera sig och förstå vad för­fattaren vill lyfta fram.
  • Gör gärna marginalerna i höger- och vänsterkant lite bredare än vanligt. Då blir texten lättare att läsa och lämnar utrymme åt läsaren att anteckna.

Efter ovan åtgärder är ditt manus redo att skickas till förlag! Om du är osäker på vilket, har vi hela listan här. Innan dess återstår dock en viktig sak: att ringa in vem du är och vad du har skrivit, för att kunna presentera dig för förlaget på bästa tänkbara vis. Mer om det arbetet i nästa del av artikelserien.

Artikeln publicerades i Skriva #4 2020 (17 augusti 2020) och är skriven av .