– Det är jätteläskigt. Jag har aldrig haft sån här ångest inför ett seriealbumsläpp. Jag har ju gett ut textböcker tidigare också men de har varit samarbeten. Men det här är liksom så himla mycket det sätt som jag skriver på. Det känns mycket, mycket känsligare, säger Nanna.
Vi är i Malmö Folkets park, på ett utomhusfik med loppismöbler och vimplar i tivolifärger. Ur högtalarna baktakt. Himmel mulen. De flesta känner Nanna Johansson som serietecknare och radioröst med både penna och tunga vässad. Hon har beskrivits som en skarp satiriker och fullständigt respektlös, som en »sodastream gone wild« och en av Sveriges roligaste personer. Hon har kallats politisk och feministisk och alla okvädesord som ofelbart följer med de epiteten. Men i sin första novellsamling har hon lagt skämt och åsikter åt sidan. Rustningen är av, strupen blottad, vattnet djupare. Det kan se ut som ett avsteg, men enligt henne själv är novellskrivandet snarare en återkomst till det hon ursprungligen sysslade med.
– Noveller har jag faktiskt hållit på med längre än serier, så det är inte så mycket att jag har gjort en omsvängning som att jag vågar visa mitt rätta jag. Jag skulle nog säga att skrivande, särskilt skrivandet på det här sättet, är det som känns mest sant mot mig själv, säger Nanna och skrattar lite förläget åt de storvulna orden.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.