I Tone Schunnessons roman Tripprapporter kom språket först. Men den impressionistiska formen ställde desto ­högre krav på en medveten redigering. Foto: Céline Barwich

»Skrivandet ska vara som ett sätt att tänka«

En grandios baksmälla. Så skulle man kunna beskriva Tone Schunnessons hyllade debutroman Tripprapporter. Det är en smutsig, själv­upptagen och maniskt flödande resa in i ett psyke på gränsen till sammanbrott.

Hur planerar man en berättelse som till sin form är ett inre kaos?

– Det handlade mer om att hitta en ton och en röst än en regelrätt plan. Jag ville skriva fram ett litterärt »jag«, som var nästan helt ogenomträngligt. Som ger sig ut på en resa där den yttre handlingen kommer i andra hand och där man som läsare knappt får tillgång till själva resan. Jag tänker att hon ägnar sig åt en lång terapisession på nåt sätt. Och att det är så hon blir till, det här ganska jobbiga »jaget«.

Ordet »tripprapport« syftar i allmänhet på redogörelser för drogupplevelser. Vad säger det om formen för din bok?

Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #1 2017 (20 december 2016) och är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare