I Tone Schunnessons roman Tripprapporter kom språket först. Men den impressionistiska formen ställde desto ­högre krav på en medveten redigering. Foto: Céline Barwich

»Skrivandet ska vara som ett sätt att tänka«

En grandios baksmälla. Så skulle man kunna beskriva Tone Schunnessons hyllade debutroman Tripprapporter. Det är en smutsig, själv­upptagen och maniskt flödande resa in i ett psyke på gränsen till sammanbrott.

Hur planerar man en berättelse som till sin form är ett inre kaos?

– Det handlade mer om att hitta en ton och en röst än en regelrätt plan. Jag ville skriva fram ett litterärt »jag«, som var nästan helt ogenomträngligt. Som ger sig ut på en resa där den yttre handlingen kommer i andra hand och där man som läsare knappt får tillgång till själva resan. Jag tänker att hon ägnar sig åt en lång terapisession på nåt sätt. Och att det är så hon blir till, det här ganska jobbiga »jaget«.

Ordet »tripprapport« syftar i allmänhet på redogörelser för drogupplevelser. Vad säger det om formen för din bok?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #1 2017 (20 december 2016) och är skriven av .