Emelie Schepp om att skriva serier

I oktober kom Emelie Schepps sjätte bok i serien om den komplexa och kyliga åklagaren Jana Berzelius. Läsarna tycks inte tröttna – men hur vet man som författare när det är dags att sätta punkt?

Vid Crimetime Awards har du tre i år rad vunnit Läsarnas pris till Årets deckarförfattare. Din publik gillar uppenbarligen serien om Jana Berzelius – vågar du ens tänka tanken att skriva om något annat?

– Det är klart att det där maler i huvudet på mig ibland. När jag pratar med läsarna förstår jag att just Jana är en stor del av förklaringen till att böckerna blivit så populära. Men det är inte bara hon, utan också mitt sätt att berätta om henne. Jag strävar ständigt efter att Jana ska utvecklas, jag vill inte hålla henne vid liv bara för sakens skull utan behöver också kunna berätta en bra historia om henne. Och jag kommer att våga avsluta henne när tiden är inne. När jag kan göra det på bästa tänkbara sätt.

Jana Berzelius är alltså åklagare och huvudperson i alla dina böcker, och hon har ett mörkt förflutet. Hon kom till Sverige som barn under dun­kla omständigheter, hon har utsatts för övergrepp och tränats att döda – men hon har bara vaga minnen av sin barndom. Är jakten på sanningen om hennes förflutna rentav det viktigaste spåret i böckerna?

– Det är ju en av de långa bågarna, hur hon brottas med att försöka förstå vem hon egentligen är. Och för varje bok får hon veta mer och mer om sin bakgrund, så sanningen kommer till slut att komma ifatt henne.

Ska läsarna till slut få veta ­exakt vad som hänt henne?

– Ja, jag tänker att det är min uppgift att berätta det. Frågan är i vilken bok, det är fortfarande oklart för mig. Däremot vet jag redan nu hur jag vill släppa hennes hand, även om jag drar mig lite för det.

Annons

Vad är fördelen med att ­skriva en serie?

– En given fördel är att du redan vet vilka personer du ska skriva om när du påbörjar en ny bok. Det kan vara lättare att hitta nya utmaningar till de befintliga karaktärerna än att starta person­galleriet från noll. En annan är att läsarna får en relation till huvudpersonerna, vilket gör att de vill följa dem genom flera böcker. För varje bok har intresset för Jana blivit större och större – läsarna upplever en samhörighet med henne och de andra karaktärerna, och vill veta vad som ska hända med dem.

Visste du redan från början att du hade flera böcker om Jana i dig?

– Ja, jag var inspirerad av Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander och hade en vag dröm om en trilogi. Jag gav ut den första boken i serien på eget förlag och därför hade jag ingen aning om jag skulle få möjlighet att skriva vidare, men jag hade på känn att Jana var en karaktär som skulle kunna leva länge. Jag skapade hennes dubbelhet eftersom jag ville skildra henne ur två perspektiv: en korrekt och skicklig åklagare men med ett mörkt förflutet och farliga hemligheter. Det skulle finnas ett mysterium kring hennes person. Och jag ville förklara hennes personlighet utifrån någonting hon hade varit med om, istället för en diagnos eller något liknande. Allt bottnar i den hon en gång har varit.

Tänk på:

• Att skriva en bok är en verklig utmaning. Att skriva flera böcker kan för många kännas helt omöjligt. Fokusera därför på en bok i taget.

• För att behålla skrivglädjen måste du känna starkt för dina karaktärer. Det är extra viktigt när du skriver serier efter­som du då tillbringar flera år, ibland decennier, med dem.

• Skapa en huvudperson som kan leva länge, och sidokaraktärer som antingen stärker eller försvårar för huvudkaraktären. Tänk också på att alla karaktärer inte kan vara starka – då riskerar de att ta ut varandra.

Annons

Hur ser idéprocessen ut?

– Idéerna till en ny bok kommer lite olika. När det gäller senaste boken, Nio liv, ville jag reda upp det Jana hade ställt till med i den föregående boken, så Nio liv är i mångt och mycket en direkt fortsättning på föregångaren Broder Jakob. Det var en utmanande process. Oftast när man börjar en ny bok i en serie låter man handlingen ta sin början en tid efter att den förra bokens historia avslutades, men nu hakade jag så att säga i en bok direkt på den föregående. För att de skulle hänga ihop fick jag tänka ut ett nytt brott som skulle kunna kopplas till Jana. Det var då idén om gängkriminalitet dök upp. Tvärtom var det till exempel i Vita spår; där kom idén om brottet först och sedan fick jag försöka länka ihop det med Janas universum.

Är det en fördel att ha den här sortens gåtfulla bakgrundshistoria, eller känns det ibland svårt att alltid behöva förhålla sig till Janas tidigare liv?

– Både och. Men det innebär nog flest fördelar att följa en huvudperson som Jana. Hade jag gjort henne mer endimensionell hade det möjligen gått enklare att skriva, men det blir roligare att skriva när hon är komplex. Det som intresserar läsarna verkar till stor del vara just att försöka förstå Jana. Alltså, hon är inte alltid uppskattad av alla, det är inte så att läsarna accepterar det hon gör, men de fascineras av henne.

– För mig handlar hela serien om två parallella historier. Dels om Janas karriär som åklagare, dels om hennes bakgrund. Ofta går de hand i hand: de brottsutredningar hon dras in i har kopplingar till hennes våldsamma förflutna.

Du gör det inte lätt för dig?

– Nej, det är stundtals rätt klurigt. Många gånger måste jag stanna upp i skrivandet och reflektera över hur jag ska få ihop allting, hur allt ska kunna löpa parallellt på ett logiskt vis.

Längtar du efter att få ta dig an en ny serie?

– Jana upptar nästan all min tankeverksamhet, men visst, det finns andra karaktärer och idéer som bråkar och vill ta plats. Vissa passar bra in i serien om Jana. Andra får jag lägga på hög. Samtidigt är det svårt att skapa en ny roman­person, särskilt en ny huvudperson. Hur ska personen tänka och vara? Ska huvudpersonen ha varit med om något lika brutalt som Jana, eller vara en mer … vanlig människa? Det finns många ­frågor jag behöver ställa mig.

Så hur uppfinna en värld som håller för många böcker?

– Tänk ut karaktärernas bågar, även de långa som ska löpa över många böcker. Hur och när vill man introducera och avsluta dem? Och med avsluta menar jag inte nödvändigtvis döda … Utmaningen med serier är att utveckla alla karaktärer i varje bok.

– Ett annat gott råd är att välja sin plats noggrant och hålla sig till den. Norrköping, där Jana bor, är en av de viktigaste karaktärerna i mina böcker. Jag har skrivit sex böcker som utspelar sig där men det finns fortfarande mycket att hämta och inspireras av. Kanske tycker en och annan läsare inte att det är trovärdigt att så många brott begås i Norrköping … men ingen har uttryckt oro över att stan riskerar att avfolkas.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2020 (07 december 2020) och är skriven av .