En utbredd missuppfattning är att Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och andra ordböcker innehåller ord som på något sätt är godkända för användning. Kanske har den föreställningen fått näring av appar som Wordfeud, där spelarna bara får lägga ord som finns i SAOL. En annan vanlig invändning mot ett okonventionellt språkbruk är att ordböckernas rekommenderade stavningar och böjningar alltid ska följas. Det är en god utgångspunkt – men det kan också finnas goda skäl att bryta normerna.
I ordböckerna finns bara en liten del av svenskan. Den som enbart håller sig till ordboksord kommer snart att upptäcka att utbudet knappast är heltäckande. I SAOL finns omkring 125 000 ord, och att ett ord listas här betyder i regel att det är etablerat i allmänspråket. Men där saknas ganska vanliga ord, som jepp, poddare, quesadilla, lolita, bitcha, nassesvin, aw, fuck, Hitlerhälsning, svennebanan, gazpacho, jungiansk, hjärtland, sashimi och fjärdedomare.
Det finns olika orsaker till att ord inte tas med i SAOL. Länge var den närmast fri från bland annat svordomar och könsord. Först i den elfte upplagan från 1986 listades ord som pappskalle, kuk, skitstövel, knulla, jävlar, fitta och gubbjävel. Samma år gör även vardagliga ord som flummig, hipp och häftig entré.
