Håkan Nesser: »Så bra början att jag måste ha snott det från någon annan.«

MIN START:

»Att börja är jättelätt, egentligen. Man är ju totalt fri! Problemet är att skriva en fortsättning. Särskilt om början blir för bra stöter jag på svårigheter, för då kanske inte fortsättningen håller. Om jag har något problem är det just att jag mystifierar lite för mycket i början, lockar med för mycket. Att inleda är ju att öppna upp för resten av boken och då måste boken sedan svara på det man lovat, i någon mening.

Jag behöver alltid ha en plan för hur det ska börja. Som i exemplet här intill. Jag visste inte exakt hur det skulle formuleras, men det skulle finnas en mening om att överleva sin hund. Och en resa, en ankomst, ett glas rött vin, en känsla av ödslighet.

Min bästa förstamening är tveklöst den i och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla, som inleds: ›Tiden är en tjuv.‹ Sedan avslutas boken med: ›Tiden är en bro.‹ Det är så genialt att jag nästan måste ha snott det från någon annan.«

Levande och döda i Winsford (2013) är en fristående spänningsroman, och Nessers första med en kvinnlig protagonist och jagperspektiv. Nedan ser du bokenss första sida, och intill hans kommentarer till de markerade styckena (klicka för att förstora bilden):

Annons

Artikeln publicerades Publicerad 22 oktober 2020 och är skriven av .