Åsa Larsson: »Att ständigt söka bekräftelse är inte bra för själen«

Natt i Kiruna. Åsa Larsson är något över 20 och smygröker tillsammans med en av sina jämnåriga vänner. Glöden lyser svag i mörkret. De pratar om framtiden, om att flytta, om att bryta sig loss från den frikyrkliga församlingen de tillhört under större delen av sina tonår. Å ena sidan en trygg punkt i en tillvaro full av turbulens och uppslitande familjesplittring. Å andra sidan en kvävande och sluten värld där unga kvinnor inte tillåts att leva sina liv fullt ut.

När vännerna läser litteratur bortom de kristna texterna anklagas de för att ha ansatts av »intellektuella demoner«. 

I efterhand beskriver Åsa Larsson sin flytt som en flykt. 

– Priset du måste betala för den där stabiliteten kan vara för högt. »Sekt« är kanske ett för starkt ord, men församlingen hade definitivt sekteristiska inslag. Det står jag för.