Våren är en tid för nystarter. För ljusare morgnar, längre meningar och idéer som plötsligt börjar röra på sig igen. Kanske märks det också i ditt skrivande.
På Skriva vill vi ta vara på just den här energin. I det här numret möter du författare som berättar om sina arbetssätt, sina omvägar och sina genombrott. Du får texter om skrivhantverk, inspiration som spirar och råd för att komma vidare – oavsett om du skriver vid köksbordet med en kopp varmt te, på ett kafé i vårsolen eller i ett block som legat vilande hela vinte …
Okej, STOPP. Jag stannar där. Och hoppas att ingen av er – åtminstone inte ni som brukar läsa mina Fredagsbrev – på allvar tror att det är jag som skrivit det där svamlet.
Men jag ska vara ärlig: på det stora hela har ChatGPT skött sig. Inga stavfel, märkliga syftningar eller andra konstigheter avslöjar att generativ AI har skrivit ovan rader åt mig (efter en snabb enmeningsprompt). Det skulle möjligen vara att chattboten konsekvent kursiverat ordet Skriva, som en titel. Eller det faktum att den skriver »i det här numret« apropå absolut ingenting, vi har inget nytt nummer, men förutom det påhittet – brevet är rättstavat och låter åtminstone rimligt.
Ändå är det som om Tobias hade bett mig skriva en parodi på ett Fredagsbrev. Sockersött, hjärndött och absolut meningslöst. Men det är inte det första AI-genererade nyhetsbrev ni läser, det kan jag garantera er. Ni märker att allt fler texter ser ut och låter så här? Ni får säkert också nyhetsbrev från andra litteratur- och skrivsammanhang och vissa av dem är skrivna precis som ovan; en tunn soppa av »inspiration« och tomma formuleringar.
Funkar det? Blir folk av glada att få dem? Plockar de fram plånboken? Ingen aning.
Men en sak märker jag: AI är överallt men ingen pratar om det. En konstnärsvän berättade för mig att »typ alla jag känner skriver sina artist statements till ansökningar med AI«. En musikproducent säger att det har »blivit helt knäppt«: »Du kan be om vad som helst och det låter svinbra. Flera av de största svenska artisterna använder AI men vill eller vågar inte säga det.« En annan bekant berättar att hans chef på ett stort svenskt lärosäte fick »typ tio helt perfekta personliga brev« när de skulle nyanställa – och sedan, under intervjuerna, mötte samma chef tio personer som alla var »kompletta hemuler«.
Ska vi ha det så här?
För egen del har vi, under det senaste halvåret, flera gånger upptäckt en rätt skitig sak: AI-genererade bidrag i våra skrivtävlingar. Så sent som i maj förra året frågade jag självsäkert i ett Fredagsbrev: »Vilken idiot skulle prompta fram ett novellbidrag?«. Svaret är tyvärr: fler än jag kunde ana.
Att ha behövt hantera detta, att per telefon tvingats konfrontera någon vars text varit så bra att den nått sista jurymötet, men där vi sedan börjat ana något lurt, är bland det mest outhärdligt genanta jag tvingats utsätta mig för under mina tjugo år som journalist. Och tanken på hur många som vi inte upptäckt är förstås jobbig att umgås med.
Om ni vill se monstret i vitögat; varsågoda att be AI skriva till exempel en novell på 5 000 tecken i samma stil och genre som er valfria favoritförfattare – och låt er drabbas av apokalyptisk förfäran när ni inser att det kan den, på typ 25 sekunder. (Jo, ni ska bli förfärade, inte förförda). AI är fenomenal på att skriva nästan likadana texter som andra redan har skrivit, åtminstone få dem att låta bra och vettiga.
Så hur ska riktiga författare kunna konkurrera? Och när allt sedan bara är en enda rundgång av gamla texter som tuggas runt i AI-genererade kostnadsfria streamingtjänster där ingen författare kan tjäna en spänn; hur ska nya röster, genrer, stilar och idéer skapas? Vem ska skriva nyskapande romaner, de där böckerna man läser och tänker »jag har aldrig tidigare läst någonting sånt här«.
(Om någon svarar »AI« nu så tar jag min laptop i famnen och hoppar ut genom fönstret och landar mellan isflaken och snösörjan i kanalen.)
Svaret på alla de här frågorna är att varken jag eller någon annan vet. Det ska bli intressant att ha facit om tio år. Har vi då hittat en code of conduct för generativ AI som faktiskt fungerar? Kan vi med lätthet se vilka texter som helt, eller delvis, skrivits med AI? Är generativ AI förbjuden och avvecklad och världen enkel igen? Eller framlever vi våra liv i en sörpa av plagiat, fejkade nakenbilder och falska nyheter?
Man kan förstås kapitulera. Kanske det enda rimliga. Men här har ni en obsolet jävel som inte tänker vika ner sig och därför vill jag säga två saker.
Ett: Reflektera över ert AI-användande (det har vi själva tvingats göra). Om inte annat så för er egen intelligens och kreativitets skull.
Två: På Skriva kommer vi att skärpa reglerna för våra novelltävlingar framöver, och vi kommer att mer grundligt behöva kontrollera att det är en person och inte en AI som skrivit bidraget. Det känns trist, men också nödvändigt. Alla de som sliter med att skriva sin allra bästa text ska inte behöva tävla mot artificiell intelligens.
Så snälla ni, utsätt oss inte för att behöva ringa fler obehagliga samtal som inleds: »Vi måste prata om texten du har skickat in.«
Veckans …
… intervju
Vi har publicerat en intervju med författaren Johan Nilsson. Han debuterade med Koka makaroner, som handlade om att bli pappa till sonen Elon. I sin nya bok Bära hoppets bördaskriver han om det svåraste av allt – när Elon dog i cancer, bara 16 år gammal. Till Skriva säger han: »Jag har alltid tänkt att man måste ha hopp, och om man inte har hopp måste man finna det igen. Men jag upptäckte att i vissa situationer är det faktiskt lättare att släppa hoppet.«
Boken recenseras också lyhört i Expressen av Sven Olov Karlsson.
… guldläge
I veckan har vi också skickat 2026 års första Skriva till tryck! Ni kommer bland annat att få läsa ett otroligt porträtt på Oskar Kroon, skrivlärarens guide till hur man undviker de vanligaste misstagen och ett stort reportage om att skriva för scen.
… helgplaner
30 procent av alla rörliga klipp Instagram föreslagit mig denna vecka är tonsatta scener ur Erin Brockovich. Och där får jag ge algoritmerna att de träffar mitt i solar plexus: vilken topp 10-film det är, om ni inte håller med ljuger ni för er själva. Känner mig akut tvungen att se den i helgen.
… läsning
Är halvvägs in i Johanna Hedmans andra roman Mecenaterna, som jag blev intresserad av efter att vi porträtterade Hedman stort i Skriva i somras. Rätt klurig och rolig roman, där stillastående tristess och trettioårsåldersångest över livsvalen drivs framåt av en gåta, en försvunnen konstnär och därtill en rad större frågor om konstens roll i samhället (jag tror inte att de kommer att kunna besvaras men får återkomma när jag läst klart). Mecenaternakänns rätt mycket som en roman skriven av någon som gett sig fan på att skriva som Klas Östergren; det kan man ju inte, men når man halvvägs är det ändå rätt lyckat.
… vrål
Jag läste Anna Clara Tidholms text om hur bortgångna barnboksförfattares verk och idéer exploateras, och fick ett frö till en idé. Är detta någonting ni som skriver för barn bryr er om? Hur går era tankar? Mejla mig och berätta!
