Jag är förtjust i noveller. Kanske beror det på att min första bok var en novellsamling. Den kom ut 1989, var skriven på en skrivmaskin av märket Olivetti och tog tre, fyra år att skriva. Innan dess hade jag försökt skriva romaner och dikter i tio år med resultatet att jag kunde tapetsera en toalett med refuseringsbrev. Och jag håller med de som skickade refuseringsbreven: Det jag skrev var bara skräp.
Men skam den som ger sig och det var när jag började skriva noveller som mitt skrivande började stämma. Novellens format gjorde att jag upptäckte vissa skrivtekniska knep och kunde greppa någorlunda vad jag höll på med.
Jag började förstå vad som är en scen och vad den skulle innehålla, att man kunde avgränsa vissa saker som man skrev, och vilka miljöer och platser jag skulle skriva om.
Novellformen gjorde helt enkelt att jag lärde mig att skriva prosa.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
