Bild: Rangizzz/Shutterstock

De sju dödssynderna – konsten att skriva skräck

Det finns bara en väg till att skriva bra skräck. Du måste bejaka ditt inre mörker. Som hjälp på vägen har vi tagit fram dödssyndsmetoden. Ett sjupunkters-program som gör dig till den läskigaste skribenten i länet. Så, vad väntar du på? Låt skräckförfattaren Anders Fager guida dig ner i mörkret.

1. Frosseri: Ät upp dem

Allt som har med ätande att göra är obehagligt. Extrema närbilder är obehagliga. Obehag bor granne med äckel. Och bra skräck behöver lite skräckel. Man kan till och med påstå att skräcklet är ett av de viktigaste redskapen i skräckskrivarens verktygslåda.

Tänk efter hur vi alla oavbrutet stoppar saker i munnen. Det kan vara bitar av döda djur; saker gjorda av saker som runnit ut ur kor, och fiskbullar. Sådant äter vi sunda människor med stor njutning. Vi kan prata i timmar om hur mat känns i munnen, hur den luktar och hur den smakar. Vi suger och smackar och sniffar och sörplar på ett sätt som faktiskt är ganska groteskt. Kryp bara lite för nära så kommer skräcklet, den där obehagliga känslan man får när man ser något fullständigt vedervärdigt men inte kan titta bort.

Fyllehungriga Frasse som trycker i sig en kebab är kanske inte så skräcklig på tre meters håll. Men på tre decimeter ser man allt. Hur Frasse får sås och sallad i hela skägget, hur han hjälper till med händerna och får fefferoni i näsan. Han ser väldigt nöjd ut, han är glansig i ögonen och pratar med mat i munnen.

Tänk att Frasse äter något annat än kebab. Stanna kvar på nära håll och låt Frasse med en femårings entusiasm stoppa i sig något ännu kladdigare. Tårta kanske. Eller kräftor. Det är mycket slurp och slafs när man äter kräftor. Sa vi att Frasse är lätt överviktig och allmänt ovårdad på det där sättet som bara är mustigt och lite rebelliskt om man är man och tv-kock? Han äter sina kräftor sittandes i bar överkropp och du kan fortfarande inte titta bort.

Vill du nu utveckla detta så går det alltid att äta något mer udda än kräftor. För den skräckelhungrige finns ett slags gastronomins extremsport där man med stor entusiasm äter insekter, späck och halvrutten sälkut. Tänk dig en karaktär som, med samma lustfyllda entusiasm som en chipsälskande femåring, frossar på friterade kackerlackor. Eller lägger ut texten som en skalbagge-smakandets Carl Jan Granquist. ”Dyngbaggen är fin så här på hösten. Mustig och välgödd och med en arom av koblaffa.”

Annons

Och i det här läget – fundera kring detaljer. Om din granne nu äter upp sin hemhjälp – hur går hon till väga? Kan du hitta detaljer som ger en ton av autenticitet, något som säger att du faktiskt gjort mer research än att se alla säsonger av Dexter, så finns det ingen gräns. Kan du lura i läsaren att du ätit hemhjälp på riktigt kommer de inte att kunna slita sig. Leta rätt på någon märklig detalj. Skrönorna om att lik luktar olika beroende på vad de ätit medan de levde, hur är det med dem? Hur smakar orm? Eller hur gör man för att ta ut ett hjärta så att man kan börja äta det medan det fortfarande slår? Aztekernas präster lär ha kunnat det och det finns ingen anledning till att du inte ska föra vidare den kunskapen till dina läsare.

 

2. Girighet: Spela på deras nyfikenhet

Människor vill förstå. Vare sig vi pratar deckargåtor, kvant-fysik eller varför det spökar på vinden. Det ligger djupt i vårt dna. Vi ser fantastiska trolleritrick, häpnar och vill genast veta hur tricket egentligen gick till. Och så fort vi har sett fusket med speglar och dubbla bottnar så tappar vi intresset och går.

Det finns en parallell till detta när du skriver skräck. Skapa ett mysterium och vårda det ömt. För alla vet vi att ett fascinerande mysterium kan rädda en annars dödligt seg bok från att kastas på elden. Du förlåter den usla svenskan och de platta karaktärerna bara du får veta vem som är mördaren eller varför det spökar hos Greve Grift.

Men lyssna nu noga: tricket med riktigt bra skräck är att aldrig berätta varför det spökar. Man må avslöja mördaren i slutet på en deckare, men en bra skräckhistoria slutar innan det är dags att samlas i biblioteket. Den bjuder inte på några tillfredställande förklaringar, lyckliga slut eller segrar över ondskan. Den lämnar läsaren osäker och otillfredsställd. Det är faktiskt så att läsaren gärna får vara lite irriterad på dig. Det är ett tecken på att du lyckats.

Och hur de än tjatar: förklara ingenting i efterhand. Låt läsarna gå resten av sina liv och undra vad det var som stod där i garaget. Det var dolt i skugga och istället för att beskriva det så skrev du: ”Astrid såg vem det var. Och skrek. Och skrek. Och skrek. Hon skrek fortfarande när poliserna kom en halvtimme senare.” Läsaren kommer att ägna timmar åt att försöka fatta vad det var Astrid såg. De kommer att gissa och diskutera och befolka tomrummet du lämnat efter dig med sina egna mardrömmar.

Observera att det här finns en analogi till att skriva erotik. Bra erotik och skräck har det gemensamt: de lämnar läsaren otillfredsställda. Man antyder och flirtar och låter läsarnas fantasi göra grovarbetet. För det är i läsarens fantasi de verkliga godsakerna lurar. Vare sig det handlar om skräck eller erotik eller nästan vad som helst.

 

Annons

3. Lättja: allt är redan gjort

Dina läsare har förmodligen sett massor av skräckfilmer. Och läst lika många spökhistorier. Till och med din mamma har det, även om hon förnekar det. Detta innebär att läsarna på ett närmast omedvetet plan kan ana vad som kommer att hända härnäst. När det kommer att komma ett ”hoppa till” och vem av tonåringarna på besök i det onda öde huset som kommer att dödas härnäst.

Detta innebär att din publik vet att enligt all sexualneurotisk filmlogik så kommer den dumma blondinen med stora bröst att vara en av de första att falla offer för den galne seriemördaren. Låt därför den galne seriemördaren inleda sitt mördande med att ta någon fullständigt oväntad av daga. Kanske han den prydlige unge mannen som skulle bli bibliotekarie? Eller hon den välartade pingstvännen? Medan dumma blondinen bökar omkring naken i spökhusets källare så sitter den välartade flickan och spelar psalmer på husets orgel. OCH BAM!!! MÖRDAREN STÅR BAKOM HENNE!!! Det var det ingen som väntade sig. Eller, om du misstänker att dina läsare misstänker att du kommer att mörda den välartade flickan först, låt någon smyga sig på henne och se på henne medan hon spelar psalmer. Vet läsarna att du vet? Kommer hon att få en kniv i ryggen eller kommer någon att säga: ”Jag älskade Barnatro när jag var liten.” Och när hon vänder sig om. Vem står där med tårar i ögonen? Den prydlige unge mannen som ska bli bibliotekarie? Eller den galne mördaren? Eller den prydlige unge mannen som ska bli bibliotekarie med en jättestor köttyxa i handen? Det är du som leker med läsarens fördomar och förväntningar.

Den här tekniken går att tillämpa på allt fånigt risktagande och alla omdömeslösa karaktärer. För läsaren har fördomar och förväntningar på olika sorters karaktärer. Skånska grevar ska seriemörda ryska hembiträden, poliskommissarier är lätt alkoholiserade operaälskare och dumma blondiner beger sig gärna ner i källaren på ett ödehus för att klä av sig och ta droger. Det ligger i deras dna. För läsaren har sett 150 sådana karaktärer genom åren. Du skapar något spännande genom att förgripa dig på eller spela på de fördomarna.

 

4. Vrede: Släpp fram våldet

Släpp fram det bara. Inte något fjösigt giftmord eller en förortsgangster med en AK5:a. Utan en hel skock varulvar på en hel skolklass. Det groteska våldet är fascinerande och det psykologiska, sadistiska våldet är skrämmande. Du kan spela mellan dessa två poler och nå märkliga resultat.

För det är inte mycket svårare än så. Hur vi än försöker förklara våra fobier och skratta bort våra mardrömmar: Vi är rädda för det okända och för att det ska finnas något där som vill skada oss. Fysiskt och slutgiltigt.

Det stora svarta mörkret är inte det minsta farligt om vi vet att vi är ensamma och att det värsta som kan hända är att vi snubblar över något. En pall eller så. Vet vi inte om vi är ensamma eller inte så är mörkret döden själv. Den bor där i varenda skugga och det vet vår reptilhjärna och börjar skicka panikmeddelanden till resten av kroppen.

Skräcken för våldet och viljan att leva är starka drivkrafter. Så starka att det mesta andra kommer i kläm. Tänk dock på att du inte nödvändigtvis behöver beskriva allt som sker i bloddrypande detalj, trots vad jag just sa om ”frosseri” i början av guiden. Det handlar om att hitta en balans mellan det antydda och det som skvätter i ansiktet. Vi vet att det hände något fruktansvärt i Astrids garage. Det tog timmar att städa efteråt. Men vad hände? Och nu när det är mörkt i garaget kan du vara säker på att något lurar därinne.

Det är verkligen inte svårare än så.

 

5. Högmod: Älska dina monster

Älska dina otyg. Tro på dem och vårda dem likt en psykotisk farmor vårdar de älskade släktingar hon låst in i källaren i sin stuga på landet. Kusin Oskar som var lite annorlunda. Moster Elin som bara blir lugn när hon får hugga ved. Alla dem. Tro på dem och ta dem på dödligt allvar. Dina läsare märker sådant och kommer att respektera dig för det. Och tvärtom. Läsarna märker av vartenda litet darr på rösten. Varje felskär i ton som antyder att du hellre skulle skriva deckare eller centrallyrik.

Medan vi är där: skämta aldrig om det du skriver. Blinka aldrig åt läsaren för att säga att det här inte är så farligt. Allt är på låtsas och ganska mys-pysigt fast vi står till knäna i blod och gegga. För i samma sekund som du försöker vara lustig så slutar din historia att vara angelägen och blir buskis – ett tramsigt folklustspel som ingen nykter människa kan ta på allvar.

Står du däremot stolt och full av kärlek och visar upp dina monster så kommer det att smitta av sig på läsaren. Och de kommer att dela deras bloddrypande triumfer, oja sig över deras kärleksbekymmer och skratta åt deras små egenheter, egenheter som du gjort personliga och älskvärda. Moster Elin är verkligen helskön, även om det blir lite grisigt ibland när hon inte hittar några stockar att sätta yxan i.

Säger det igen. Fåna dig inte. Fiska inte efter lätta poänger. För det dödar all romantik, dramatik och passion. Minns alltid att flatgarvet är den feges utväg. Ett tecken på att du inte tar dig själv på allvar och tänker fåna dig ur situationen.

 

6. Lust: Ät mig, älska mig

Av allt människan företar sig finns inget hon krånglar till så mycket som turerna kring sin egen fortplantning. Och vi gör det alla på sätt vi tycker är fullständigt rimliga medan vi chockeras över hur andra bär sig åt. Och nu förstår ni vart det här stycket är på väg och att det finns mycket att säga i den här frågan som inte lämpar sig i en tidskrift som Skriva. Men vi försöker. Lite.

Nästan all bra skräck arbetar med den basala skräcken för det okända och dess kusin skräcken för att dödas eller skadas. Men som motpol till detta står sexualskräcken. Det är på något vis det inre landskapets skräck. Rädslan för den egna kroppen och fantasin och vad den egna lusten kan hitta på om den får lösa tyglar.

Och genom tiderna så har vi frossat i skrämmande snusk, det förlagen ibland kallar ”porror”. Vare sig det skräms med den förföriske vampyrgreven eller det fullständigt omänskliga rymdmonstret. Båda två vill de hångla. Och de är inte så knussliga med hur. Eller med könsgränser eller ens artgränser eller vilka kroppsdelar som lämpar sig till vad. Bäst är det givetvis om du förför läsaren, lockar honom eller henne med något lite exotiskt och sexigt. Få ner läsaren på soffan och visa upp huggtänderna. Eller fäll ut tentaklerna.

Ni fattar. De kommer aldrig att glömma dig. De kommer att tänka på dig varje gång de sätter sig på en soffa.

 

7. Avund: mina monster bor bättre än du

Förför läsaren med dina sagor. Kan du få dem att längta till din värld och vilja träffa dina karaktärer, då äter de i princip ur din hand.

Men hur gör du när dina karaktärer är monster? Den enkla lösningen är givetvis att dyka huvudstupa ner i vampyrsnuskträsket. Man får ta vitlöken i vacker hand och skriva svulstiga vampyrromanser befolkade av trehundraåriga vampyrer som alla ser ut som nittonåriga fotomodeller, har hysterisk sexualdrift och käbblar som tonåringar. Det är här pengarna finns i den här branschen. För av någon anledning kan inte folk få nog av just trehundraåriga vampyrer som alla ser ut som nittonåriga fotomodeller, har hysterisk sexualdrift och käbblar som tonåringar och det säger något om läsarna om de tror att varelser som levt i trehundra år fortfarande tycker det är viktigt att se ut som nittonåriga fotomodeller, ha hysterisk sex och käbbla som tonåringar.

De andra monstren får hitta på något annat för att verka intressanta. Och det finns ett knep som alltid fungerar. Gör dem trovärdiga. Med vårtor och huggtänder och allt (och älska dem, som vi sa ovan).

Knepet med att skapa trovärdiga monster är att göra allt runt omkring så trovärdigt som möjligt. Fungerar din lilla ort i Norrland, är ditt Ångestböle detaljrikt och sannolikt och befolkat av trovärdiga karaktärer, då kommer det att gå lätt som en plätt att skriva in några vättar i stugbyn nedanför skidliften. De bor där. Lever på ströjobb och på att hitta märkliga små skatter. Handlar på Statoil och syns till på Konsum ibland. De håller sig på sin kant. Är inte folkbokförda. Sköter sitt. Är inga man bråkar med. Hur ser de ut? Runt en och tio. Spetsiga öron. Trivs under jord och ser bra i mörker. De klär sig som folk gör mest i Norrland. Har bra hand med djur. De stjäl gärna varma barnkläder och är barnsligt fascinerade av bilar och snöskotrar.

Nu är det bara att sätta dina vättar och deras grannar i en spännande situation. Kanske har orten begåvats med både en flyktingförläggning och ett par riktigt pestsmittade sverigedemokrater. Anklagas vättarna för att stjäla renar eller små barn? Har det uppstått kärlek över artgränserna? Det är bara att ösa på. Och har du gjort ditt förarbete så kommer vi alla att längta till Ångestböle.

 

Anders Fager är född 1964 och debuterade 2009 med skräcknovellsamlingen Svenska kulter. Han är aktuell med skräckromanen En man av stil och smak på Wahlström & Widstrand och barnboken Den elaka vikarien på Bonnier Carlsen. Han arbetar även som lektör för Lava förlag. Vid sidan av sitt författarskap konstruerar han brädspel, kortspel och rollspel – nu senast rollspelet Svenska kulter som bygger på hans böcker.