Saker är olika svåra att skriva om. Det kan vara svårt att skriva om känslor för att de är svåra att föreställa sig. Eller om ett styckmord för att man faktiskt saknar viss branschkunskap. Den här författaren har inte riktigt de problemen, utan tycker att action – snabba händelseförlopp – är svårast att skriva om. Speciellt om förloppen involverar många människor. Jag vill påstå att alla författare har det problemet i varierande grad. En del tappar koncepten när trettio ninjor ninjakrigar på utsidan av ett höghus. Andra kan inte ens låta sina karaktärer resa sig från det innerliga samtalet vid köksbordet utan att det blir lite rörigt. Oavsett vilken situation det är så tappar författare ofta bort var folk är och om de sitter eller står och vad som är viktigt i scenen. Det blir antingen ett ändlöst beskrivande av olika kroppsdelars väg genom rummet eller så händer det bara saker utan att man fattar hur. (Observera att det ibland kan finnas en poäng med att ingen fattar vad som händer, mer om detta senare.)
Att kunna skildra rörelser och händelseförlopp är lika viktigt som att hålla ordning på inre monologer och drivkrafter. Du som direkt skjuter den här texten ifrån dig och tänker att du minsann inte skriver om superhjältar; häng kvar. De här resonemangen tvingar dig att se upp från naveln och ut i rummet. Det kan gynna ditt skrivande på många sätt.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
