Foto: Kristina Postnikova/Shutterstock

Så skriver du bättre action

Action är mer än superhjälteslagsmål, biljakter och bomber som måste desarmeras inom 20 sekunder. Det kan faktiskt räcka med att din huvudperson reser sig från köksstolen så är en actionscen igång, och sedan kan vad som helst hända. Anders Fager visar hur du gör det både nervkittlande och begripligt.

Saker är olika svåra att skriva om. Det kan vara svårt att skriva om känslor för att de är svåra att föreställa sig. Eller om ett styckmord för att man faktiskt saknar viss branschkunskap. Den här författaren har inte riktigt de problemen, utan tycker att action – snabba händelseförlopp – är svårast att skriva om. Speciellt om förloppen involverar många människor. Jag vill påstå att alla författare har det problemet i varierande grad. En del tappar koncepten när trettio ninjor ninjakrigar på utsidan av ett höghus. Andra kan inte ens låta sina karaktärer resa sig från det innerliga samtalet vid köksbordet utan att det blir lite rörigt. Oavsett vilken situation det är så tappar författare ofta bort var folk är och om de sitter eller står och vad som är viktigt i scenen. Det blir antingen ett ändlöst beskrivande av olika kroppsdelars väg genom rummet eller så händer det bara saker utan att man fattar hur. (Observera att det ibland kan finnas en poäng med att ingen fattar vad som händer, mer om detta senare.)

   

Att kunna skildra rörelser och händelseförlopp är lika viktigt som att hålla ordning på inre monologer och drivkrafter. Du som direkt skjuter den här texten ifrån dig och tänker att du minsann inte skriver om superhjältar; häng kvar. De här resonemangen tvingar dig att se upp från naveln och ut i rummet. Det kan gynna ditt skrivande på många sätt.

Att dina scener känns levande kan ju vara bra även om du inte skriver spänningsromaner, och det kan faktiskt vara så att det svåraste du kan skildra är en bal eller ett större mingel. (Fältslag är också svåra, men arméer har en inbyggd strävan efter ordning och logik som det genomsnittliga bokmässeminglet saknar.) Varför? För att det är folk överallt och det händer massor av saker samtidigt och alla är lätt packade och går omkring och pratar i munnen på varandra.

 

Lästips! Så här skapar du en alldaglig och alldeles vanlig seriemördare. Betydligt mer unik och läskig än alla klyschiga superskurkar du läst om under de senaste 30 åren.

Hur beskriver du detta kaos? Väljer du att skildra det ur fågelperspektiv likt de som refererar nobelfester på tv? Där är drottningen och där är statsministern och där kommer efterrätten. Eller väljer du att skildra alltihop ur en speciell karaktärs perspektiv? Lägg märke till hur annorlunda din skildring blir beroende på vilket perspektiv vi ser den ur.

Annons

Låt säga att det är bal på slottet: Följer vi den tillsammans med Servitrisen Svetlana som knappt talar svenska och än mindre vet vilka alla de här packade, obehagliga människorna är? Eller följer vi den från en position högst upp i näringskedjan? Mäktiga Mona blickar ut över sin fest i sitt palats och vet exakt vilka alla är eller inte är. Vilka som ligger med vilka, vilka som hatar varandra och vilka som går att köpa. Hon är makten. För Svetlana är allt rörigt och svåröverskådligt och det är massor vi förstår att hon missar eller feltolkar. Mona har järnkoll. Hon är i sitt rätta element.

 

Pröva att skriva en snutt om samma fest ur två olika människors perspektiv. Om inte Mona och Svetlana, så några du hittar på själv. Om inte på slottet eller Stureplan, så på en sluskig vikingabankett där männen skrattar så där mustigt som de alltid gör på sluskiga vikingabanketter. Och nästa gång du är på bal eller mingel eller mustig vikingabankett, tänk efter hur du uppfattar scenen. I vilken ordning tar du in saker? Vilka människor eller föremål vakar du över? Vilka struntar du i och vilka gör dig nervös? Är platsen bekant eller främmade?

Gå genom salen. Snappa upp delar av samtal och ta in vad som händer. Hälsa på folk du i alla fall tror att du känner. Vilka är din karaktärs intressen? Tittar han eller hon på kläder eller efter kändisar? Är det bråttom till baren och de fria drinkarna? Vill hon vara där? Eller är magen en klump av nerver för att hon egentligen hatar att vara bland folk på det här viset?

 

Vad har det här med action att göra? Allt. Skyskrapor behöver inte anfallas av jätteödlor och explodera för att det ska hända mycket i en scen. Det enda som möjligen gör skyskrapan och jätteödlan krångligare att skriva om är att situationen är tredimensionell på ett annat sätt än i den normala festlokalen. Å andra sidan kommer alla som ser scenen att stirra på jätteödlan och strunta i allt annat vilket faktiskt gör den scenen lättare att skriva.

Alltihop handlar om rörelse och vad vi hinner och vill uppfatta medan vi rör oss. Tänk att du rusar runt på minglet på jakt efter ditt livs kärlek som du vet är där någonstans, och allt du vill säga är ”förlåt, min kära”. Hur beskriver du det? Hur ser din karaktär på människorna i lokalen?

Om du istället skriver om en modeskribent som redan hunnit bli tämligen berusad när han minns att han lovat sin redaktör att utse kvällens tre bäst och tre sämst klädda. Hur tittas det då? Och var kan den där klänningen vara som vår skribent såg för en stund sen? Den blommiga? Borta vid baren?

 

Annons

Tänk nu om det händer något riktigt oväntat. Låt oss säga att ungefär var tjugofemte festdeltagare samtidigt inser att det är fullmåne och att det är dags att ulva lite. (Varulvar är som alla vet usla på att hålla ordning på veckodagarna. Det sista de säger innan de börjar yla är ofta ”men det är väl torsdag först i morgon?”) Helt plötsligt har vi galna varulvar överallt och NU ÄR DET ACTION!!!

Lästips! Hur skriver man en bok så fängslande att läsaren inte kan lägga den ifrån sig? Här få du tips direkt från den amerikanska bästsäljande författaren Elizabeth Sims.

Frågan är nu hur du skildrar detta?

Försök. Första frågan är troligen om själva händelsen syns från din plats eller om ”någon ylade borta vid baren. Vrålade av smärta.”

Nästa fråga du måste svara på är om folk förstår vad som händer. Ropas det ”Varulvar! Utrym lokalen!” och ”Kan någon ringa viltvårdaren?” eller står folk och stirrar på de fasansfulla förvandlingarna utan att förstå vad som händer? Blir de ens rädda? Kanske tror de att de hamnat i någon sorts nycirkusföreställning och när som helst kommer Anna Odell att komma farande med en motorsåg i högsta hugg.” Mäktiga Mona vet minsann hur man får fart på en fest.

 

Övning: Sätt dig vid skrivmaskinen nu. Hur skildrar du det? Det stora varulvsutbrottet i Blå Hallen 2015. Vad hände? Du som var där får berätta. Du har tre sidor på dig.

 

Ett hett tips när du börjar med en sån här text är att se till att saker börjar hända direkt. Du har tre sidor på dig. Om du etablerar miljö och karaktärer i två sidor och sen släpper lös varulvarna på sista sidan så vill jag kategoriskt påstå att du gör fel.

Börjar din text på något av följande vis så är du mer rätt ute:

”Fru Katzberg tackade mig för dansen, och lät mig kyssa hennes hand. Sen satte hon av mot baren. Hon hann tre steg innan hon vek sig dubbel med ett gutturalt vrål. Framför mina och de andra besökarna på balen genomgick hon en fasansfull transformation.”

”När Sabina hörde de första vrålen tänkte hon ”på mitt bröllop, era jävlar!” Sedan tog hon upp revolvern med silverkulor ur sin handväska. De håriga asen skulle inte få förstöra hennes fest.”

”Men det är väl torsdag först i morgon” tänkte Bengt sekunden innan smärtan fick honom att kasta sig raklång på golvet och halvvägs in under en serveringsvagn. Det sista hans människohjärna tänkte var ’inte i den här skjortan!!!’”

 

Viktigt att tänka på i dina actionscener är vem som berättar. Väljer du att referera vad som händer så att säga uppifrån taket så blir berättelsen på ett sätt. Där har du fördelen att kunna sammanfatta och förklara på ett sätt du inte kan om du väljer att bara följa en person. ”Det fanns sex ulvar på festen när månen bröt igenom molnen. Tre befann sig på dansgolvet, två stod vid baren och en kräktes på toaletten. De reagerade samtidigt. Fast ingen av dem såg månen kände de alla det där trycket över bröstet.”

Lästips! Välkommen till en blodig och annorlunda serie skrivövningar.

Fem tips från coachen – så här skriver du bättre action

Sluta upp att använda ordet ”febrilt”. Det låter bara illa.

Ser man stjärnor när man slår i huvudet? Testa. Och i brist på egna erfarenheter: fråga folk som varit med. Författare gör så.

Ingen vet att hon blir ”träffad av en karatespark” i ryggen. Man vet inte ens att det är en spark. Det gör bara ont.

Miljöbeskrivningar är för turister. Är det på liv och död så sorterar hjärnan bort allt som inte är viktigt.

Mitt i kaoset kan det finnas de där ögonblicken av absolut klarhet. Sekunden innan du krockar och din hjärna bestämt sig för att det inget mer finns att göra. Då hinner du tänka på dina obetalda räkningar och vad de ska spela för musik på din begravning och att du håller på att ramma en Lada av alla jävla bilmärken.

Väljer du det andra, närmare perspektivet, så hamnar du i ett mer personligt och rörigt perspektiv. Dessa kan för enkelhetens skull delas upp i tre olika varianter, som utgår från hur mycket eller lite din huvudperson begriper av det som händer:

 

Variant 1. FATTAR INGET. Är din huvudperson ovan vid vilda våldsamheter, full eller fullständigt oförmögen att fatta vad som händer så går allting fruktansvärt fort och är i princip obegripligt. Kanske klipper till och med hjärnan från ”Något hårigt kom mot henne” till ”Det gjorde ont i nacken. Hon låg på golvet. Långt borta skrek någon på hjälp.” Hoppa helt enkelt över långa delar av det som händer och gå direkt på ett stillsamt slutresultat.

 

Variant 2. HAR EN ANING. Händer någonting snabbt eller oväntat som din huvudperson trots allt förstår eller har övat för så kommer hon oftast att göra rätt och hänga med i vad som händer. I alla fall till en början. Bilen får sladd och din karaktär minns hur hon gjort på halkbanan och bromsar och frikopplar medan hon hör sin gamla körlärare svära i bakgrunden. Brandlarmet går och Liam fem år minns att mamma tjatat om att man ska krypa på golvet. Han kommer att krypa. Vare sig det är vettigt eller inte. Så gör människor (och trovärdiga karaktärer), de tillämpar intränade lösningar på problem vare sig det är riktigt rätt eller inte. Finns det varulvar kommer folk att ha en mental varulvsberedskap. ”Spring inte. Sök inte ögonkontakt.”

 

Variant 3. GÖR INGET ANNAT. Människor som lever och andas snabba händelseförlopp – till exempel elitidrottare, akutläkare eller superhjältar – kan ha en närmast overklig situationsuppfattning medan vi andra skriker och springer för livet. De är det som i militär psykologi kallas för ”natural fighters”, och som närmast trivs i kaos. De kan i efterhand minnas små justeringar av kroppsvikten, saker de sett i ögonvrån och att de samtidigt som de tog sikte på vampyrmästarens hjärta tänkte: ”Just fan, det är jag som hämtar ungarna på dagis idag.”

 

Lästips! Hur skriver man en riktigt vass deckare eller kriminalroman? Augustprisnominerade Sören Bondeson, som coachat författare som Jens Lapidus och Åsa Larsson, visar hur man skapar en bladvändare.

Och när vi kommit så här långt. Gör dina egna stunts. Om din karaktär ska springa nerför en spiraltrappa, leta själv rätt på en och spring i den. Du kommer att bli varse hur man sätter fötter och håller i sig. Hur rummet känns. Vad man tänker på. Hur dina steg låter. Om du nu skriver om Ester som ramlar i badrummet, lägg dig själv på badrumsgolvet och se dig omkring. Vad tänker Ester? Vad ser hon? ”Det var länge sen jag gjorde ren undersidan på handfatet” kanske kommer innan ”Vad var det som hände?”

Ska du skildra handgemäng eller andra fysiska övningar så kan lite rörelser vara på plats. Hur svänger man ett svärd? Hur får man tag på bilnycklarna som hamnat på golvet bakom förarstolen?

 

Övning: Arga Erika ska till att strypa Tröstlösa Tage över efterrätten. De sitter mitt emot varandra vid ett bord. Skriv den texten. Berätta hur hon gör för att Tage av daga.

 

När du skrivit klart. Testa om tillvägagångssättet du skildrat verkligen fungerar. Om Arga Erika till exempel kastat sig fram över köksbordet för att strypa Tröstlösa Tage: Pröva stryptaget över köksbordet med en vän (som vet om vad du håller på med) och dra erfarenheter. Du kanske upptäcker att det är svårt för Arga Erika att ens nå Tröstlösa Tages eländiga hals. Hon måste verkligen sträcka sig. Och han kan lätt luta sig an aning bakåt och undvika henne. Och får Erika tag på hans hals så står hon konstigt framåtlutad. Tage kan lätt skjuta köksbordet i magen på henne. Eller kasta sig bakåt och dra henne med sig över bordet. Och på bordet står det kaffekoppar och Napoleonbakelser. Erika kommer att bränna sig och bli kladdig. Alltihopa är en dålig start på det perfekta mordet.

Om du märker att det du skrivit i din scen inte stämmer överens med verkligheten: Skriv om. Det kanske blir så att du bestämmer dig för att strunta i strypandet och pröva stekpannan istället. Lägg upp kotletterna, säg ”smaklig måltid” och BANG i nacken.

Snarlik research kan för övrigt vara på plats när du ska skriva mer akrobatiska kärleksscener. Håll ordning på armar och ben så slipper du få påpekat för dig efterhand att man behöver tre armbågar för att knäppa upp en bh ur den där vinkeln.

Lycka till i din händelserika värld.