Ditt och din brors förlag Teg Publishing har gett ut flera uppmärksammade böcker, bland annat Marit Kaplas Augustprisade Osebol. Varför valde du att kränga på dig den rosa ryggsäcken?

– Förlaget har aldrig varit ett heltids­arbete för mig. Och när pandemin kom ­ställdes i princip allt jag skulle göra in. Jag hade precis avslutat en halvtidstjänst på Göteborgs Litteraturhus och blev helt ställd. Jag behövde fixa pengar men ville också ha en sysselsättning, jag gillade inte alls tanken på att allt skulle stå still. Jag tänkte att cykelbud skulle kunna passa, för budmarknaden blomstrade ju. Och jag gillar verkligen att cykla.

Visste du att det skulle bli en bok?

Artikeln publicerades i Skriva #4 2021 (23 augusti 2021) och är skriven av .

Annons

Hur kom du på idén?

– Till att börja med ville jag undersöka om jag kunde skriva en bok. Jag hade inte skrivit en lång, löpande text sedan uppsatserna i gymnasiet – jag har bara skrivit filmmanus, som är någonting helt annat. Så att ge sig på de här oceanerna av text, och att hitta sitt eget språk, kändes minst sagt osäkert.

– Att det blev just den här boken är nog för att jag tycker om sagor för vuxna. Jag älskar till exempel Terry Gilliams The ­Fisher King – det finns en förhöjd ton i den typen av berättelser som jag tycker om, som ofta är larger than life. Det är någonting med det där naiva. Som Idioten av Dostojevskij, där huvudpersonen kastas ut och är lite för snäll och god för den här världen … hur det sättet att vara påverkar andra och vart det kan ta en. Lite Forrest Gump. Det var grundidén.

Artikeln publicerades i Skriva #3 2021 (21 juni 2021) och är skriven av .

Tre systrar på en charterö – förväntningar, besvikelser och en mamma som försvinner. Hur fick du idén?

– Allt började i en scen. Jag såg de tre systrarna framför mig, ensamma på den här plastiga charterön. Då visste jag inte varför de var ensamma, men tyckte att alltihop kändes spännande. Utifrån den bilden byggde jag berättelsen bakifrån: »Var är de någonstans och vart har deras mamma tagit vägen?« Jag visste också tidigt att det fanns något slags smärta i familjerelationerna. 

Berättelsen börjar väldigt mitt i, utan särskilt mycket bakgrund.

Artikeln publicerades i Skriva #2 2021 (09 april 2021) och är skriven av .

Ditt förlag jämför ­Drunkna tyst med Stina Jacksons Silver­vägen, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och Twin Peaks. Har de rätt?

– Det är en ära förstås. Och kanske har de rätt, delvis. Jag har inte skrivit med det uttalade målet att göra en viss sorts bok, men jag tycker väldigt mycket om böcker som är spännande och lite suggestiva. Allt från Selma Lagerlöfs romaner, där skogen är central och det finns mycket som inte riktigt går att förklara, till Twin Peaks. Jag älskade Twin Peaks! Den ­sortens ­berättelser fascinerar mig: när läsaren eller tittaren svävar i osäkerhet och inte riktigt vet om skeendet är verkligt eller någonting som bara händer inom en människa.

Visste du redan från början att du ville skriva en sådan bok?

Artikeln publicerades i Skriva #1 2021 (08 februari 2021) och är skriven av .

Annons

Varför berätta om en berättare?

– Jag har jobbat som journalist med uppdrag för tidningar och magasin i tio år, och haft en kliande längtan efter att utveckla mitt skrivande. Testa något nytt. Jag hade länge sneglat mot biografi­genren men inte hittat någon lämplig person att ens pröva idén mot. När jag i början av förra året läste ett stort porträtt på Tom Alandh slog det mig att han hade varit helt rätt person att skriva om. Jag har en lång relation till hans filmskapande, och såg hans filmer redan när jag var liten. Därför kändes det både rätt och roligt. Så jag fick ett infall och mejlade honom, vilket förstås var ett lång­skott. Jag kände mig hyfsat säker på att jag inte ens skulle få något svar. Men efter ett par övertalnings­möten nappade han.

Du ser verkligen upp till Tom Alandh, märker man i boken. Hur påverkade det intervju- och skrivprocessen?

Artikeln publicerades i Skriva #5 2020 (19 oktober 2020) och är skriven av .