Debutanter Publicerad onsdag 26 september 2018

My Palm

Festens charmigaste tjej

(serieroman, Galago, oktober)

En samling självbiografiska serier om ämnen som osäkerhet, skam, sexualitet och relationer.

Ålder: 29

BAKGRUND: Jag hade ritat serier några år och ville samla dem i en gemensam bok. Serierna som finns med i boken berör liknande teman och inspirationen till dem har kommit från saker jag var med om som 20–25-åring.

Tidsram: Ungefär tre år. Men det har funnits perioder när jag varit för upptagen med studier eller jobb och därför tecknat mindre intensivt.

Vad jag gjorde rätt: Jag har inte gett upp utan fortsatt rita även när självförtroendet sviktat och intresset varit väldigt lågt.

Lärdomar: Jag har lärt mig väldigt mycket och utvecklats som serieskapare. Jag ha en större säkerhet i mitt berättande. Tidigare drog jag mig för att låta andra läsa mina serier och komma med feedback under arbetsprocessens gång. Det är något jag har lärt mig att uppskatta och inte längre tycker är jobbigt.

Författarplattform: Jag har gjort som många andra serieskapare; sålt fanzines på seriefestivaler och berättat om mina serier för andra serieintresserade. Jag har blivit publicerad i tidskrifter som Galago, Det Grymma Svärdet och Bang. Störst genomslag har jag fått genom att regelbundet publicera skisser och serierutor på instagram.

Och nu då: Jag vill jättegärna göra en bok till, gärna något längre än Festens charmigaste tjej. Det skulle vara kul att gå ifrån det självbiografiska och göra något helt fiktivt.

Webbplats: Jag har ett instagramkonto: ­@myspalm.

Annons

Debutanter Publicerad fredag 21 september 2018

Emma Nordlander

Emma Nordlander

Titel: Kattbarnen

Genre: Roman (Norstedts, augusti)

»Boken handlar om tre syskon som bor på en liten ort någonstans i Småland. Efter moderns död och faderns försvinnande tvingas de klara sig själva. Kattbarnen handlar om deras försök att skapa en trygg tillvaro, om olika sorters isolering.«

Ålder: 27

Bakgrund: Jag ville skildra människor som behövt växa upp alldeles för fort och ta ansvar för saker som andra i deras åldersgrupp inte ens behöver tänka på. Vad som fick mig att skriva boken var nog ett intresse för hur familjerelationer förändras, och vilka roller man tar på sig under olika skeden.

Tidsram: När boken kommer ut har jag arbetat med texten i cirka fyra år.

Vad jag gjorde rätt: Det första jag gjorde var att göra rejält fel. Den kritik jag fick från kurskamrater angående mitt första utdrag fick mig att skriva om texten helt. Att se texten som ett work-in-progress som hela tiden kunde bli bättre, är det som gjorde att boken ser ut som den gör idag.

Lärdomar: Att inte vara rädd för att gå tillbaka, läsa, skriva om, försöka se vad som fungerar och inte fungerar i texten. Jag har även lärt mig ”banta ner” mitt språk och att använda det för att berätta en historia, istället för att dekorera varje händelse i texten.

Författarplattform: Jag läste kursen Kreativt skrivande på distans på Linnéuniversitetet, och interagerade där mycket med andra författare. Annars har jag nog medvetet sökt mig ifrån stora författarsammanhang och inte direkt försökt nå ut med mitt författarskap, eftersom jag inte är någon som gillar att stå i centrum.

Och nu då: Härnäst ska jag vara mammaledig till min lilla son. Jag kommer också att skriva en text till en antologi för Småländska författarsällskapet som kommer att ges ut 2014.

Webbplats: Twittrar som @3birdsinthehand.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Pascal Engman

Patrioterna

(roman, Piratförlaget, september)

Patrioterna handlar om en högerextrem terrorist­cell i Stockholm, ledd av överklasskillen Carl ­Cederhielm, som börjar mörda journalister och politiska motståndare. När ett storskaligt, ­islamistiskt terrorattentat sker i Europa genomför Carl Cederhielm ett terrordåd riktat mot en känd byggnad i Stockholm – i syfte att få det att se ut som att en muslim ligger bakom.

Ålder: 30

BAKGRUND: Jag var journalist på Expressen i fem år och märkte hur hatet och hoten mot journalister ökade dag för dag. Det fick mig att börja tänka: vad händer om de här människorna får slut på invektiv och istället börjar agera efter sina ord?

TIDSRAM: Ett och ett halvt år, ungefär. Jag började skriva Patrioterna i Chile i januari 2016 och var klar två månader senare.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag hade en väldigt ­tydlig story. Och hög kännedom om det jag skrev, både om karaktärerna och de geografiska platser de frekventerar. Men framför allt satte jag mig ner och skrev.

LÄRDOMAR: Att jag inte kan skriva på inspiration. Handlingen måste vara klar, i stort sett in i minsta detalj, innan man börjar skriva. Annars flummar jag iväg och hittar inte hem igen.

FÖRFATTARPLATTFORM: Dessvärre är den obefintlig.

OCH NU DÅ: Hålla mig undan. Jag är skyldig Piratförlagets VD Ann-Marie Skarp 100 000 kronor för en ny bok jag lovat att leverera.

DIGITAL NÄRVARO: Jag finns på Instagram. ­­­@pascalengman heter jag där!

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Marjan Svab

Stjärnorna ser likadana ut överallt

(bilderbok, Rabén & Sjögren, november)

Hala och hennes föräldrar flyr kriget. Efter en omtumlande resa når familjen Sverige.

Ålder: 48

BAKGRUND: Jag kände ett behov av att förklara flyktingkrisen för min dotter. Jag kan inte göra anspråk på att veta hur det känns att fly. Istället berättar jag en historia som förhoppningsvis leder till att föräldrar efter läsningen fortsätter att prata med barn om verkligheten.

TIDSRAM: Skrivandet gick snabbt. Hela processen tog två år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag tog del av unga flyktingars vittnesmål i syfte att försöka förstå och kunna gestalta det upplevda känslopendlandet mellan hopp och hopplöshet. Tänkte i bilder under skrivprocessen. Påmindes och influerades av sagornas poetiska ton i Tusen och en natt som mamma läste för mig när jag var barn.

LÄRDOMAR: Jag har blivit ännu mer övertygad om att barnlitteratur kan och måste belysa svåra frågor.

FÖRFATTARPLATTFORM: Hittills har jag i stor utsträckning förlitat mig på förlagets kunskap. Tack vare det blev jag bland annat bokad till Bokmässans seminarieprogram. Under 20 år som journalist har jag också byggt upp ett nätverk jag planerar att dra nytta av.

OCH NU DÅ: Jag vill inte släppa Hala än. Jag skriver även vidare på en ungdomsroman och en vuxen­roman som rör uppväxt, identitet och klass i samband med vågen av arbetskraftsinvandring till Sverige under 1960- respektive 70-talet. Jag eftersträvar dessutom få klart magistern i litterär gestaltning vid Lunds universitets författarskola.

DIGITAL NÄRVARO: Använder Twitter och Instagram.

Annons

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Jenny Sjödin

Där norrskenet dansar

(bilderbok, Olika, oktober)

Elsies nya bästa vän, isbjörnen Aurora, tar med henne på ett äventyr för att visa henne norrskenets magiska dans. En bilderbok om sorg och vänskap, och att hitta tröst. 

Ålder: 27

BAKGRUND: Jag ville gestalta själva sorgeprocessen som ett barn går igenom och utgick från mina egna försök att hantera sorgen och saknaden efter min pappas död. Jag ville att döden skulle gestaltas på ett subtilt sätt, med bilder och känslor istället för med ord, vilket blev den stora utmaningen.

TIDSRAM: Jag började skriva boken i slutet av 2014 men lät den sedan vila ett tag och skickade den till förlaget först i början av 2016.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag tror att det är bra att låta manuset växa fram och sedan låta det vila ett tag, så att man har möjlighet att ta ett steg tillbaka och hitta nya lösningar på de problem man stött på under vägen.

LÄRDOMAR: Jag har lärt mig väldigt mycket om hur jag själv fungerar i mitt eget skapande och insett hur oerhört givande det är att ha en duktig förläggare som man kan bolla idéer med.

FÖRFATTARPLATTFORM: Den utgörs av förlaget i kombination med min plattform som illustratör, där jag bland annat använder mig av Illustratörcentrums katalog och hemsida för att nå ut.

OCH NU DÅ: Jag håller just nu på att illustrera två barnböcker och har nyligen skrivit färdigt ett nytt barnboksmanus, som jag planerar att skicka till förlag under hösten.

DIGITAL NÄRVARO: jennysjodin.se.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Raja Bahari

Stiga sol, smälta is

(roman, Norstedts, oktober)

Sayed reser runt och spelar in människor i ­hemlighet för att sammanfoga deras ord till en ny berättelse om Sverige. Sid har åkt till sin pappas hemland för att lära sig det språk han ­aldrig fick med sig som barn. En roman om jakten på ett språk, en identitet och att försvara sin individualitet.

Ålder: 37

BAKGRUND: Jag ville skriva en roman med paralleller till en samtida berättelse om identitet, språk och brist på gemenskap. Om ett samhälle som ständigt beskrivs som splittrat och polariserat. Tanken var att skriva fram en ung man som reser till Mellanöstern med ett intresse för språk, kultur och religion men samtidigt förhåller sig kritiskt till sin omvärld och de förväntningar som finns på att passa in.

TIDSRAM: En intensiv period på fem månader. Men jag hade textstycken som legat och marinerat sig under en längre tid, som jag lyfte in och bearbetade i vad som sen blev slutresultatet.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att jag höll mitt skrivande hemligt. För mig var det en förutsättning för att kunna fullfölja och avsluta romanen. Och att jag lät lusten stå i centrum. Jag gjorde inte en stor grej av det måste bli på ett specifikt vis utan lät texten ta den riktning den ville.

LÄRDOMAR: Hur lång tid det faktiskt tar att färdigställa en bok. Och att bearbetning, redigering och omtagningar är det stora arbetet. När jag tittar tillbaka på de första utkasten är det svårt att förstå att det är samma text.

FÖRFATTARPLATTFORM: Nej, inte direkt.

OCH NU DÅ: Har idéer och tankar kring en ny roman.

DIGITAL NÄRVARO: Nej.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Nino Mick

Tjugofemtusen kilometer nervtrådar

(lyrik, Norstedts, januari)

Dikter om när det som flyter tvingas stelna. Ett ambivalent kön ska få en diagnos och korrigeras (kanske för att begripas av en arbetsmarknad?), muntliga dikter ska få bokkontrakt och stelna i bokform (kanske för att begripas av litteraturbranschen?).

Ålder: 27

BAKGRUND: Grunden till boken skrev jag under flera år när jag turnerade som scenpoet. Jag skrev för att förstå, och för att slå tillbaka det som trycker ner en, och för att förlåta. Det är genom poetry slam och scenpoesin jag har lärt mig skriva och läsa poesi, och att jag konstruerade en bok handlar också om en lite barnslig vilja att visa upp och bevisa scenpoesins värde.

TIDSRAM: Första dikterna är från våren 2013, när jag vann SM i poetry slam.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Oj, det är ­en underlig fråga.

LÄRDOMAR: En sak jag behövde lära mig var att vara osentimental och cutta bort material. Det hör till när man går från muntlig poesi till bokform, men det är skitsvårt ändå.

FÖRFATTARPLATTFORM: Tack, poetry slam! Det är en tävling i scenpoesi som funnits i Sverige i 20 år, så det finns redan en upparbetad infrastruktur med föreningar och eldsjälar i hela landet. Och så social­a medier, som gjort berättandet enklare. För mig känns det äckligt att tala om sociala medier som en »författarplattform«, lika äckligt som »målgrupp« eller något annat marknadsanpassat begrepp. Vi är människor och vi berättar saker för varandra, det har vi gjort sedan urminnes tider.

OCH NU DÅ: Jag ska fortsätta läsa och skriva mötesprotokoll, och organisera mig politiskt och litterärt på olika sätt. När jag är ledig ska jag åka till Vadstena och leta i landsarkivet efter arbetsjournaler från förra sekelskiftet.

DIGITAL NÄRVARO: Ja, en hemsida.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Erika Petersson

Drottningen i kassan

(seriealbum, Galago, december)

En beskrivning i text och bild av hur en kassörska upplever kunderna och yrket. En tramsig samling illustrationer och texter, ett konstverk, en arbetarskildring eller ett bidrag till humorsverige.

Ålder: 23

BAKGRUND: Människor är i grund och botten knäppa och det visar sig tydligt när de inte behöver vara rädda för att förstöra en relation. Servicesituationen ger den möjligheten. De får behandla oss kassörskor lite hur som helst. Hemskt och skitkul samtidigt.

TIDSRAM: Jag har skrivit den i två etapper, och släppte först halva boken som fanzine. Sedan skrev jag resten när jag hade kommit i kontakt med Galago. Sammanlagt har jag kanske lagt ett år på att skriva den.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Innan jag började sa jag till alla att jag skulle göra en bok. Då blev pressen stor. Funkade kanon. Gillar inte att göra folk besvikna, en ihärdig arbetsskada.

LÄRDOMAR: Att man inte kan sikta på att det ska bli perfekt eller ens jättebra. Att skriva det sämsta någonsin är bättre än att inte skriva. Det går att utveckla sedan.

FÖRFATTARPLATTFORM: Min plattform är i första hand min Twitter med 30 000 följare. Där har jag i flera år skrivit skämt om att jobba i matbutik. Jag skriver också krönikor i fackförbunds­tidningen Handelsnytt.

OCH NU DÅ: Jag ska fortsätta skriva roligt på Internet. Och testa något jag älskar men är rädd för – standup.

DIGITAL NÄRVARO: @kassadrottning på Twitter och @erpetersson på Instagram.

Annons

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Ina Rosvall

Harungen

(roman, Albert Bonniers, januari)

En roman som utforskar hur våra fysiska kroppar skapar vårt medvetande. Huvudpersonen arbetar med att kartlägga olika djurarters medvetande via experiment och hjärnavbildningar. Avbildningarna sammanställs i en mima, som bär kunskap om alla upplevelser av liv.

Ålder: 29

BAKGRUND: Många jag älskar har varit allvarligt sjuka. Det blev plågsamt tydligt att allt går förlorat om kroppen dör, allt det som utgör en levande människa: vardagen, tankarna, kärleken. På så sätt är kroppen allt. Jag kände mig instängd och upplevde en stark längtan ut ur min egen kropp. Då började jag skriva dikter som om jag vore olika djur, vilket senare utvecklades till Harungen.

TIDSRAM: Runt fyra år. Under tiden har jag pluggat och arbetat som psykolog.

VAD JAG GJORDE RÄTT: ­Att jag inte har slutat skriva. Jag gick skrivarlinjen på ­Skurups Folkhögskola när jag var 20 år. När jag började trodde jag att de som har talang blir utgivna, och hoppades att jag var en av dem. Jag upptäckte hur många som har talang och förstod att det snarare var en fråga om tur och att inte ge upp.

LÄRDOMAR: För att slutföra något tror jag att det är viktigt att fokusera på idén, att hitta något man vill förmedla eller utforska.

FÖRFATTARPLATTFORM: Nej, jag har ingen.

OCH NU DÅ: Jag skriver dikter och försöker hitta formen för en ny roman. Nu är jag föräldraledig ­
och vill skriva så mycket jag kan.

DIGITAL NÄRVARO: Nej.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Lin Jansson

Ragga som du shoppar

(Roman, Forum, februari)

En historia som blandar mörker med humor och värme. Den handlar om att vara vilsen, inte gilla sin tillvaro men inte veta hur man ska ta sig ur den. Men också om att ha psykisk ohälsa i sin familj och om hur mycket det kan förändra en människa.

Ålder: 28

BAKGRUND: Jag minns inte hur jag fick idén från början, eller om jag ens hade någon. Oftast börjar jag bara skriva och så utvecklas handlingen eftersom.

Tidsram: Det tog mig drygt fyra år att skriva färdigt boken.

Vad jag gjorde rätt: Jag har faktiskt ingen aning. Även om jag är stolt över min bok och tycker att den är bra, så skickas det ju in tusentals manus varje år och att just jag får publicera mitt är ju helt galet. Jag tror att det till stor del handlar om tur, att hamna i rätt manushög, framför rätt person, på rätt dag.

Lärdomar: Jag har lärt mig att författaryrket inte är i närheten av så slappt som jag trodde att det skulle vara.

Författarplattform: Innan jag fick den här frågan visste jag inte vad en författarplattform var för något, men nu har jag googlat och konstaterat att jag nog inte har en sådan än. Lyckligtvis har jag massor med fantastiska människor på Forum och Bonnier rights som hjälper mig och en energisk mamma som är mycket effektiv i att sprida ordet om boken.

Och nu då: Gå klart min sjuksköterskeutbildning. Om jag får vill jag ge ut fler böcker. Om folk gillar den första kanske det blir en uppföljare.

Digital närvaro: Nja, inte direkt. Men om någon vill joina mina 139 följare på Instagram så heter jag linsusannajansson där.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Wera Von Essen

En debutants dagbok

(Roman, Modernista, januari)

En debut om att inte debutera. Esoterisk auto­fiktion.

Ålder: 31

BAKGRUND: Jag försökte att debutera med ett annat verk. Det gick dåligt, och ur den frustrationen växte en dagbok fram, som blev min debut. Jag skrev fiktion om mig själv. Vad ska man ge världen om inte sitt jag? Men jaget är ångest. Det är ur ångest som jaget framträder. Vid ångest blir jaget föremål för existensen. Min bok är skriven ur ångest. Därav jaget.

Tidsram: Drygt tre år.

Vad jag gjorde rätt: Jag var lojal med verket hela vägen.

Lärdomar: Det kostar att vara lojal med verket hela vägen. När man skriver autofiktion blir det etiska naturligtvis en stor fråga. Det har varit en lång och stundtals ganska plågsam process, en växelverkan mellan att respektera sina medmänniskor och att stå kvar i verkets kraft – med allt vad det innebär. På det stora hela är jag väldigt imponerad av den generositet och öppenhet som de inblandade visat mig. Att man faktiskt anser konsten vara viktigare än jaget.

Författarplattform: Gemenskap med andra författare – som inte är en lätt sak. Samförståndet går ju så mycket djupare än ett gemensamt intresse för litteratur och skrivande. Jag hade inte klarat detta utan min redaktör Lyra Koli, som också är en favoritförfattare, samt Theodor Hildeman Togner, en favoritpoet och den bästa läsare man kan tänka sig.

Och nu då: Översätter brasilianska Clarice Lispectors brev och kartlägger hennes liv, en bok som planeras komma ut hösten 2018.

Digital närvaro: Nej.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Elisabeth Norebäck

Säg att du är min

(roman, Polaris, september)

Psykologisk thriller om en kvinna som är säker på att hon hittat sin dotter som blev dödförklarad för mer än tjugo år sedan. Hur långt är hon beredd att gå för att få reda på sanningen? Boken handlar om sorg och skuld, och om rädslan för att bli ­betraktad som galen.

Ålder: 37

BAKGRUND: Jag var föräldraledig direkt efter mina högskolestudier och funderade på vad jag skulle göra under tiden. En dag satt vi i parken med vår son när jag fick tanken; om han skulle försvinna nu, skulle vi känna igen honom om tjugo år? Jag spånade vidare på idén som blev den här boken.

TIDSRAM: Lite mer än två år från idé till tryckning.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att ta lång tid på mig innan jag skrev ett enda ord. Jag planerade hela ­handlingen och vilka de olika karaktärerna var i ­detalj först. Det hade jag nytta av senare.

LÄRDOMAR: Massor! Bland annat att det tar många omskrivningar innan en text blir bra. Det är mycket som ryker efter genomgången av det första utkastet.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har varit väldigt hemlig med mitt bokprojekt, så jag är precis i början av att skapa en plattform för att nå ut. ­Hittills är det min agentur och ­förlaget som jobbat åt mig.

OCH NU DÅ: Jag jobbar för fullt med nästa bok.

DIGITAL NÄRVARO: En ­hemsida är på gång!

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Ebba Hyltmark

Alla suger och det är ingens fel

(roman, Brombergs, mars)

Li går sista terminen i nian. Hon har inget intresse av dramatiken hennes jämnåriga tenderar att föra med sig, och har därför bara en vän vid namn Olivia Bark som är nio år. Men när Li träffar Sigvard, en 68-årig man med kloka ord, mjuknar hon en aning. Hon träffar jämnåriga som Kalle, Rebecka och Max. Med nya personer i sitt liv blir Lis framtidsval svårare än hon trott. Att bara åka från staden och börja om känns inte lika frestande längre, trots att det är allt hon någonsin velat.

Ålder: 17

BAKGRUND: Jag har alltid älskat att skriva. Att hitta på karaktärer och handlingar och storylines. När jag gick i sjuan fick vi en uppgift i skolan där vi skulle skriva en berättelse på tolv sidor. Så jag hittade på en arg tjej, hon som var arg på allt, och jag skapade hennes vänner och hennes storyline, och när jag var klar förstod jag att det aldrig skulle få plats på tolv sidor.

TIDSRAM: Jag skrev på boken hela sjuan och hela åttan. När nian skulle börja skickade jag in den till förlag och i mars förra året fick jag ett mail från Brombergs som inte tackade nej, som inte skrev »du har potential, men du är så väldigt ung«, utan som faktiskt ville ge ut min bok.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Ingen jävla aning.

LÄRDOMAR: Det jag lärt mig mest är hur man utvecklar karaktärer, handlingar, hela scener: jag har utvecklat allt det och hela mitt skrivande.

FÖRFATTARPLATTFORM: Nope, sorry.

OCH NU DÅ: Jag skriver just nu på en andra bok som kommer att vara sammanlänkad med den första. Jag har en idé för en tredje, som även den ska vara sammanlänkad med de två andra.

DIGITAL NÄRVARO: Ingen blogg, inte Twitter, en hemsida på Facebook som är trash, och Instagram: Ebbahyltmark.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Linnea Dahlgren

Dagen du förstörde allt

(roman, Vox by Opal, mars)

Melanie och Kassandra är bästisar som alltid ska följas åt. Det är vad Melanie tror, men så blir det inte. För plötsligt finns inte Kassandra längre. Hon har tagit sitt liv. Melanie vägrar acceptera vad som hänt och bestämmer sig för att hämta tillbaka Kassandra – på något vis måste det gå.

Ålder: 26

BAKGRUND: Jag tänkte länge att självmord bland unga var något jag aldrig skulle skriva om, att det låg för nära mig själv och vad jag varit med om. Men så nådde jag den punkt då jag insåg att ämnet var för viktigt, både för mig själv och andra, för att kunna undvika längre.

TIDSRAM: Från idé till färdig bok tog det ungefär ett och ett halvt år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag fortsatte skriva. Jag vågade lämna mina refuserade manus och börja på något nytt.

LÄRDOMAR: För att texten ska beröra kan det hjälpa att författaren är ärlig, även om det är en påhittad historia.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har gått skrivarskolan vid Ölands Folkhögskola och utbildat mig på Lunds universitets Författarskola.

OCH NU DÅ: Jag har länge hoppats och längtat och drömt om att få en bok utgiven, därför ska jag nu försöka njuta av upplevelsen så mycket det går. Och så ska jag fortsätta skriva, såklart. Jag har en del oavslutade projekt vars världar jag kanske beger mig in i igen. Eller så börjar jag på något helt nytt, jag får se.

DIGITAL NÄRVARO: Jag har Instagram, där heter jag linnea__dahlgren.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Joel Mauricio Isabel Ortiz

Sången om en son

(roman, Norstedts, april)

En roman om adoption, rasism, familjeuppgörelse, brustet hjärta och sex.

Ålder: 30

BAKGRUND: Jag ville skriva något om den unika erfarenheten att som icke-vit queer och adopterad som försöka hitta hem. Vad är ett hem? Målet var att undersöka mellanförskapet och mänskliga relationer.

TIDSRAM: Drygt 1,5 år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att jag skrev. Att jag vågade lita på fiktionen (leken) som en väg till något som kanske är sant.

LÄRDOMAR: Massor. Bästa skrivarskolan har varit att få ett bokkontrakt. En annan lärdom: att jag kan lita på min magkänsla.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag googlade »hur blir jag författare?« så jag har nog inte haft någon direkt plattform. Men jag känner stor gemenskap med andra queera och icke-vita konstnärer.

OCH NU DÅ: Jag jobbar som skådespelare och sångare, just nu på Malmö Opera i musikalen Godspell som hade premiär den 10 februari. Jag arbetar också med en pjäs i samarbete med Riksteatern som dramatiker och regissör.

DIGITAL NÄRVARO: Webbplatsen www.joelisabel.se, Instagramkontot @joelmauricio_ och joelisabel_m på twitter.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Kicki Sehlstedt

Sweet Lolita

(roman, Piratförlaget, maj)

En spänningsroman som kretsar kring unga tjejer och deras utsatthet på nätet. Den handlar om vad jakten på bekräftelse och kickar i tonåren kan få för konsekvenser om de utnyttjas av fel krafter när vi vuxna är frånvarande.

Ålder: 42

BAKGRUND: Jag är journalist och har i många år bevakat rättsfall kring sexuella övergrepp. När jag som mamma till två döttrar kom i kontakt med allt fler historier om hur män kontaktade flickor på nätet, ibland så unga som tio, elva år, kröp historierna
under huden. Sedan längtade
jag efter lite annorlunda hjältar i spänningslitteraturen och en av mina karaktärer, den frispråkiga kvinnliga kriminologiprofessorn Kajan Berglund, började leva sitt eget liv i mitt huvud.

TIDSRAM: Lite drygt två år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag hade gjort min research och skapat en planering scen för scen, vilket bidrog till att det gick förhållandevis fort att skriva historien.

LÄRDOMAR: Massor! Att gräva ännu djupare i mina karaktärer från början. Och hur viktigt det är med läsare under vägen. Jag kommer att släppa in fler läsare tidigare i processen nästa gång.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har inte riktigt haft fokus på det än så länge.

OCH NU DÅ: Jag håller på med en uppföljare till Sweet Lolita, som är en del i en planerad serie om journalisten Aida Svantesson och kriminologi­professorn Kajan Berglund.

DIGITAL NÄRVARO: Inom kort finns jag på facebook.com/kickisehlstedt.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Marija Fischer Odén

Tvåhjärtat

(roman, Undrentide, juni)

Rädslan som följer i hungertidens spår får en jordemor att gå ut i skogen för att sätta ut det märkliga hennes egen svärdotter fött. Sju år senare ger hon sig av tillsammans med sin son och sin lärling för att finna varelsen. De möter sådant de trodde bara fanns i sagorna medan skräcken sprider sig när den största armé någon har sett samlas.

Ålder: 45

BAKGRUND: När min make ärvde en tämligen nedgången gård i de djupa Hälsingeskogarna för många år sedan satte min fantasi igång. Den vackra naturen och de oändliga skogarna, där vad som helst skulle kunna hända i lönndom, utmynnade i en fantasy­berättelse under någon sorts järnålder.

TIDSRAM: Massor med år. Jag bara lekte med texten
i många år och pysslade med tusen andra saker samtidigt.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att inte ge upp! Manuset antogs för flera år sedan av ett annat förlag, som sköt upp utgivningen flera gånger och sedan bröt kontraktet.

LÄRDOMAR: Nästa gång funderar jag på att planera innan jag börjar skriva.

FÖRFATTARPLATTFORM: En blogg och en Facebookgrupp.

OCH NU DÅ: Jag hoppas kunna skicka uppföljaren till testläsare inför sommaren och har börjat på den tredje delen. Dessutom har jag en idé om en illustrerad novellsamling.

DIGITAL NÄRVARO: Bloggen illvar.wordpress.com och Facebookgruppen Tvåhjärtat.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Niklas Mesaros

Sjöhästar

(roman, Rabén & Sjögren, juni)

En queer-feministisk kärlekshistoria som handlar om ett uppbrott, om att våga lämna en destruktiv relation för att kunna älska sig själv igen.

Ålder: 34

BAKGRUND: Jag har alltid skrivit om romantiska succéer och misslyckanden, så det kändes naturligt att min första bok också skulle handla om det.

TIDSRAM: Två år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag skrev lite grann hela tiden. Jag skrev ut alla känslotillstånd som en befinner sig i under ett uppbrott och skapade sedan olika scener utifrån dem. Det gjorde det lättare, att liksom låta hela processen vara känslostyrd.

LÄRDOMAR: Att det tar tid att skriva en bok och att det är okej, det måste få ta tid. Men jag är ärligt talat helt slut, det har varit som att spurta ett maraton.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag föreläser och workshoppar på skolor om kreativt skrivande och uppträder som spoken word-poet, så jag tänkte jobba ut mot skolor och de scener jag har uppträtt på.

OCH NU DÅ: Jag ska fortsätta regissera spoken word-föreställningar och berättarkvällar på Dramaten i Stockholm och sedan blir det fler skolföreläsningar, workshops och uppträdanden.

DIGITAL NÄRVARO: Ja, jag finns på Facebook och Youtube, som @niklasmesaros på Instagram och har hemsidorna niklasmesaros.se och ordkanon.se.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Gabriella Sköldenberg

Trettonde sommaren

(roman, Natur och Kultur, maj)

Kusinerna Angelica och Sandra tillbringar varje sommar tillsammans hos morfar på landet. De är varandras motsatser: Angelica ordentlig och foglig, Sandra ostyrig och vild. En sommar svänger pendeln och Sandra framstår plötsligt som lugn och kontrollerad, vilket får Angelica att famla efter en ny roll. Successivt förflyttas gränserna till en lek på liv och död.

Ålder: 42

BAKGRUND: Jag ville undersöka hur vänskap formar oss och hur vi påverkas av dem vi inte kan välja bort, vår släkt. Jag ville också skriva om barn som inte alltid är snälla, de som de vuxna helst inte vill se.

TIDSRAM: Från embryo till idé fram till färdig bok: sex år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag läste mycket, försökte lära mig hantverket och letade upp sammanhang som gjorde att jag vågade skriva skönlitterärt. Tacklistan är lång! Särskilt min lärare på Skrivarakademin, författaren Maja-Maria Henriksson, måste lyftas fram. Utan henne hade det aldrig blivit en bok.

LÄRDOMAR: Hur många olika sätt det finns att berätta en historia, samt vikten av att bakbinda självföraktet för att komma framåt. Skriv med lust först, redigera skoningslöst kan du göra senare.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förlaget har en bra: karlavagen31.se. Min egen är obefintlig, men jag ska skärpa mig – jag vill ju ha läsarkontakt!

OCH NU DÅ: Jag befinner mig i början på en ny historia, där karaktärerna börjar ta form på allvar. Väldigt kul att få bita tag i något nytt, nu när Sandra och Angelica har lämnat mig för evig tillvaro i
Trettonde sommaren.

DIGITAL NÄRVARO: Jag finns på Instagram som gabriella_skoldenberg

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Carolina Setterwall

Låt oss hoppas på det bästa

(Roman, Albert Bonniers, mars)

En självupplevd historia som börjar morgonen då författaren hittar sin man (och pappan till sin då åtta månader gamla son) död i sängen. Det är delvis en berättelse om sorg och förlust, men också om kärlek, relationer, föräldraskap och framförallt om förväntningar på livet som inte infrias och därmed blir tvungna att omdefinieras.

Ålder: 39

BAKGRUND: För mig är skrivande ett sätt, ibland det enda jag har, att förstå mig själv och bearbeta mitt liv. Genom att sätta ord på det jag upplever förstår jag sammanhangen bättre. Ofta är det som att jag inte riktigt vet vad jag känner eller tänker förrän jag börjar skriva om det.

Tidsram: Ett och ett halvt år. Samtidigt som jag skrev boken jobbade jag heltid och var ensamstående förälder, så det blev en del sena nätter vid datorn.

Vad jag gjorde rätt: Ingen aning, hur vet man det?

Lärdomar: Det hade nog underlättat att ha ett slags synopsis eller en struktur innan jag började skriva. Boken blev ett projekt som växte allteftersom veckorna passerade under det första halvåret. Till en början trodde jag att det skulle bli en ganska liten berättelse om att försöka ta sig vidare efter en förlust som nybliven förälder, men i takt med att jag skrev växte berättelsen till något annat.

Författarplattform: I princip obefintlig. Jag arbetar heltid med något annat än litteratur och hinner inte med så mycket mer på fritiden än att ta hand om min son och möjligtvis skriva om nätterna.

Och nu då: Nu ska jag unna mig att sova på nätterna, läsa ord som inte är skrivna av mig själv och ungefär lagom till lansering beräknar jag vara rastlös nog att sätta igång med nästa projekt.

Digital närvaro: www.carolinasetterwall.se

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Burcu Sahin

Broderier

(poesi, Albert Bonnier, augusti)

En samling dikter som utgår från en kvinnlig tradition av handarbete: sömnad, väv och broderi. Den handlar också om relationen mellan mödrar och döttrar och erfarenheter av migration.

Ålder: 25

BAKGRUND: Jag ville undersöka hur den kvinnliga kunskapen och erfarenheten som finns inskriven i korsstygn och timtal av arbete kunde överföras till dikt. Jag ville uppfinna en plats där dessa kvinnor kunde mötas och tala till varandra. Jag ville säga: jag ser er, mig själv, och ni förtjänar alla rosor i världen och om jag kunde skulle jag ge er upprättelse för allt ni varit med om.

Tidsram: Fyra år.

Vad jag gjorde rätt: Det kan jag inte svara på, men jag tror att jag gjorde det jag kunde.

Lärdomar: Jag trodde aldrig att jag skulle kunna slutföra boken. Till slut insåg jag att jag var tvungen att sluta skriva dikterna för att kunna praktisera det dikterna hade lärt mig om gemenskap och kamp i verkliga livet.

Författarplattform: Andra skrivande personer som jag har träffat i klassrum, på uppläsningar, releasefester, poesifestivaler och samtal har varit väldigt viktiga för mig. Jag vill gärna tänka på samarbete istället för konkurrens, och viljan att bli läst snarare än såld.

Och nu då: Jag undervisar på Biskops-Arnös ­Författarskola, ska hålla en kvällskurs på Skrivar­akademin och delta i ett utbyte mellan kvinnliga poeter i Sverige och Egypten.

Webbplats: Jag delar ibland dikter och bilder på vad jag läser på min privata facebook och instagram.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Axel Lindén

Fårdagboken

(roman, Albert Bonniers, oktober)

En småskalig fårbondes anteckningar under en tvåårsperiod. Reflektioner och episoder blandas med praktiska upplysningar.

Ålder: 40

BAKGRUND: Jag började göra anteckningar om min vardag som fårbonde, delvis för egen del, delvis för andra i min närhet som var intresserade. Efter ett tag började det likna en bok.

TIDSRAM: Jag gjorde planlösa anteckningar under flera år. Sedan jobbade jag mer fokuserat under några månader. Boken ges ut cirka ett och ett halvt år efter att jag började skriva ordentligt.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag vet inte vad jag gjorde rätt, eftersom jag inte riktigt kan genomskåda varför Fårdagboken ges ut. Kanske var det rätt att inte försöka göra rätt.

LÄRDOMAR: Det var ­intressant att vara med och utveckla manuset från att det blev antaget till färdig bok. Jag fick helt nya perspektiv på mitt eget skrivande, vad som fungerar och vad som inte fungerar.

FÖRFATTARPLATTFORM: Ingen. Jag skickade bara in manuset (och hade tur!).

OCH NU DÅ: Just nu har jag inga planer på att skriva något mer. Jag betraktar mig egentligen inte som författare. Men man vet aldrig.

DIGITAL NÄRVARO: Nej.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Bo Svernström

Offrens offer

(Roman, Albert Bonniers, mars)

En mörk spänningsroman, som börjar som en traditionell deckare med en serie ganska brutala mord. En grupp poliser ledda av Carl Edson försöker lösa morden och Alexandra Bengtsson rapporterar om dem i tidningen. Men efterhand utvecklas berättelsen till något annat – förhoppningsvis både överraskande och oväntat.

Ålder: 53

BAKGRUND: Jag ville skriva en tempofylld spännings­roman. Att det blev just den här beror kanske på att jag »samlar« på mord; artiklar om rättsfall och brott som på något sätt upprör mig. Jag utgick ifrån några av dem när jag började skriva.

Tidsram: Jag skrev utkastet till de första kapitlen för ungefär tre, fyra år sedan.

Vad jag gjorde rätt: En av sakerna var att inte tänka så mycket medan jag skrev utan låta karaktärerna göra lite som de ville – och låta dem överraska mig.

Lärdomar: Förläggarens och redaktörens redigering av boken har varit oerhört lärorik. Även om mycket var på detaljnivå. Det var allt från att jag förklarade för mycket för läsaren (har upptäckt att jag gärna gör det) till att jag byggde upp dramatik kring händelser som inte förtjänade det eller att jag slarvade med perspektivet.

Författarplattform: Nu håller förlaget på att lägga upp en lanseringsplan för boken. Vad jag gör själv, ja det får vi se när den är klar. Men det är klart att jag kommer att försöka nå ut i mina egna kanaler när det är dags.

Och nu då: Jag har två nya projekt som jag har börjat skriva på, men vill inte avslöja så mycket om dem innan de är klara.

Digital närvaro: Utöver mina privata konton, nej. Men tills den kommer ut i mars har jag gjort mer. Förhoppningsvis.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Agnes Lindström

Hata Gustavsberg

(roman, Bonnier Carlsen, augusti)

Hata Gustavsberg handlar om Miranda, en ung tjej som håller på att storkna av tristess i sin ­händelselösa förort. Mirandas liv tar en oväntad vändning när hon råkar komma ut som lesbisk på en släktmiddag.

Ålder: 24

BAKGRUND: Jag ville skriva en rolig ungdomsbok med tjejer i fokus. Att låta Gustavsberg ta plats i historien kändes kul eftersom jag själv växte upp där och har en stark relation till platsen.

TIDSRAM: Från första nedskrivna meningen till utgiven bok tog det ungefär två år, men berättelsen hade marinerats i huvudet något år innan jag skrev ner den.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag vågade skriva med min egen röst utan att förställa mig. Tidigare har jag nog försökt låtsas skriva som en författare, men nu skrev jag avslappnat och det blev mycket bättre så.

LÄRDOMAR: Jag har lärt mig att våga lita på läsaren och lämna vissa saker mellan raderna. Jag har även märkt att om jag har kul under processen så blir det roligare att läsa.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har aldrig gått någon skrivarkurs och vet knappt vad en förläggare är, men det har gått bra ändå. Förlaget är mitt stöd i att nå ut med skrivandet, och vi samarbetar i att hitta samman­hang där min bok passar.

OCH NU DÅ: Nu är jag föräldraledig ett tag, och sedan kommer jag att jobba vidare med ungdomar som socionom. Jag vill även fortsätta att skriva för ungdomar med en feministisk utgångspunkt och humor som redskap. Exakt hur det kommer att se ut vet jag inte än.

DIGITAL NÄRVARO: Jag kallar mig @lorettaspice på sociala medier.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Alexander Salzberger

Kicktorsken

(roman, Bookmark, november)

En till viss del självbiografisk roman. En berättelse som levereras med humor och mod, samtidigt som den exponerar de sårbara och komplexa sidorna av identitet och kultur.

Ålder: 32

BAKGRUND: Jag fick en förfrågan från Bookmark om att skriva en roman efter att de hade sett monologen, som boken bygger på, på Dramaten.

TIDSRAM: När boken ges ut kommer det att ha tagit cirka ett och ett halvt år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag har aldrig skrivit prosa förut men jag har trott på min historia och min egen språkdräkt. Jag försöker inte härma utan skriver litteratur så som jag själv vill läsa den. Jag träffade en av Sveriges mer framgångsrika författare i början av min process. Han sa: »skriv som du pratar så kommer det att gå bra brorsan«. Det har jag tagit fasta på.

LÄRDOMAR: Att skriva, skriva, skriva. Att inte censurera mig i ett tidigt stadie. Och att återigen att lita på min angelägenhet att berätta denna historia. Hemingway sa: »Have a story, tell it.«

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag är skådespelare känd från film och tv. Och teaterscenen. På så sätt har jag en viss plattform via sociala medier.

OCH NU DÅ: Jag tillhör Dramatens ensemble så det blir mycket teater framöver. Men jag skriver även på en TV-serie tillsammans med några andra som kommer att bli något alldeles eget och storslaget. Jag kan tyvärr inte avslöja mer än att det handlar om en av Sveriges största och viktigaste musikgrupper genom tiderna.

DIGITAL NÄRVARO: Facebook och Instagram.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Annica Hedin

Stig

(bilderbok, Rabén & Sjögren, januari)

En bilderbok (illustrerad av Per Gustavsson) om någon som är borta, men som ändå finns kvar.

Ålder: 47

BAKGRUND: Jag ville skriva något om sorg och saknad som kändes sant. Tidigare har jag bara skrivit faktatexter så det var nytt och ovant att ­skriv­a utifrån mig själv.

TIDSRAM: Jag skrev boken förra sommaren, fick den antagen i vintras och den kommer ut i vinter. Så totalt 1,5 år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Orkade kasta text som inte fungerade, trots alla hundratals timmar jag slitit med den. Vågade tro att jag har något att berätta. Och läste massor av bilderböcker för att bättre förstå hur text och bild samspelar.

LÄRDOMAR: Att stå ut med att skriva dåligt innan det blir bra. Att inte ge upp för att texten inte fungerar på en gång. Och att på något sätt släppa kontroll­en när illustratören kommer in i arbetet, eftersom hen är lika mycket skapare av den färdiga berättelsen som du. Det blir inte exakt som du tänkt dig. Men det kan bli mycket bättre.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har alltid försörjt mig på skrivande i någon form och har hunnit lära känna en del illustratörer, redaktörer och andra skrivande människor genom åren.

OCH NU DÅ: Jag redigerar manuset till en ny bok som kommer ut 2018 på Rabén & Sjögren. Jag skriver också texter till en lärobok i svenska för årskurs 1. När det är klart vill jag försöka skriva en ny bilderbok. För att det var så annorlunda. Jag vill se om jag kan göra det igen.

DIGITAL NÄRVARO: En författarsida på Facebook som jag borde uppdatera oftare.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Alexander Cavalieratos

Släpp ingen jävel över bron

(roman, Albert Bonniers, april)

Karl och Viola möts över klassgränserna i Stockholm 1939. Kriget pågår och skräcken för Sovjet­unionen orsakar nästan panik. Karl blir en av många oskyldiga som drabbas när kraven på övervakning skärps och den demokratiska rättsstaten nära nog går under. Viola har själv en massa bagage hon måste dölja. Hon tvingas riskera allt för att rädda Karl.

Ålder: 46

BAKGRUND: Jag började skriva för att den historiska situationen, alltså Sverige i skuggan av finska vinterkriget, är så okänd. Men efter ett tag grep Karl och Viola rodret och jag följde med på deras resa.

TIDSRAM: Nio år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag lät andra ge kritik på mina texter från första början. Det blev min skola.

LÄRDOMAR: Att bättre lita på ­läsarens kompetens. Numera försöker jag bara visa vad personerna gör och hur miljöerna uppfattas i deras perspektiv. Resten klipper jag bort.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har ingen annan plattform än förlaget. Jag gjorde mitt jobb med texten så gott jag kunde. Sen hade jag tur. Men med boken ute kommer jag att erbjuda föreläsningar och annat i relation till innehållet.

OCH NU DÅ: Jag håller på att skriva den mer eller mindre fristående fortsättningen på Släpp ingen jävel över bron.

DIGITAL NÄRVARO: Nej. Jag lovar att skärpa mig.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Agneta Liljeqvist

Roselyn Road

(roman, Polaris, oktober)

Johanna befinner sig i London när hon träffar krigskorrespondenten Tom. De inleder en relation som får ett abrupt slut när Tom plötsligt försvinner. Mot en storpolitisk bakgrund och genom skildringar av medias roll, får vi följa den komplicerade kärleksrelationen och hur sanningen slutligen hinner ikapp dem.

Ålder: 41

BAKGRUND: Jag arbetade som utrikesreporter på SVT och kände en växande frustration över att vara tvungen att berätta korta historier. Dessutom är skrivandet ett fantastiskt sätt att utforska såväl den inre som den yttre världen.

Tidsram: Jag har skrivit hela mitt yrkesverksamma liv, men började skriva skönlitterärt för cirka åtta år sedan. Berättelsen om Johanna växte fram gradvis, och har fått »vila« emellanåt medan jag arbetat med annat.

Vad jag gjorde rätt: Att låta skrivandet och berättelsen utvecklas i sin egen takt. Jag har också haft nytta av mitt arbete som journalist när det gäller att bygga en historia. Vare sig du skapar ett nyhetsinslag, en dokumentär eller en roman så måste du ha en dramaturgi.

Lärdomar: Jag har insett vikten av tålamod.

Författarplattform: I skrivande stund är det ett par månader kvar till boksläpp så jag har inte arbetat så mycket på den biten ännu.

Och nu då: Fortsätta skriva.

Webbplats: Jag har inte varit så aktiv i sociala medier men finns på Instagram och Facebook.

Debutanter Publicerad onsdag 19 september 2018

Aleksa Lundberg

Bögtjejen

(självbiografi, Brombergs, augusti)

Hur är det att vara trans i en tvåkönsvärld? ­Författaren beskriver allt från barndomen till ­tonårstiden, och åren då hon vacklade i sina
egna övertygelser.

Ålder: 36

BAKGRUND: Jag hade redan skrivit två pjäser om mina erfarenheter när Casia Bromberg hörde av sig. Hon frågade om jag funderat på att skriva en bok och jag tyckte det var ett ypperligt forum. Det finns fortfarande en massa fördomar om transpersoner i samhället och att delge tankar och livserfarenheter är mitt sätt att bidra till ökad förståelse.

Tidsram: När jag väl började skriva gick det i en rasande fart! Jag började skriva på allvar i augusti 2017 och utgivningen är i september 2018.

Vad jag gjorde rätt: Jag hade turen att ha en förläggare som trodde på mig och idén att skriva om mitt liv.

Lärdomar: Jag har fått en ännu större respekt för författaryrket och förlagens kunnighet, och har fått fantastiskt stöd. Att skriva en artikel är jag van vid. Men en bok är något helt annat, och att få det att flyta hela vägen, behålla en viss spänningsnivå, har varit en utmaning.

Författarplattform: Nej, jag har inte haft som ambition att släppa en bok just nu, det är mer en positiv konsekvens av allt annat arbete jag gjort.

Och nu då: I höst ska jag åka runt i landet för att prata om boken. Jag fortsätter samtidigt att skriva för Politism, Feministiskt Perspektiv och påbörjar inspelningarna av en än så länge hemlig thrillerserie.

Webbsida: politism.se/aleksalundberg och på ­Twitter: @LundbergAleksa.

Debutanter Publicerad tisdag 24 april 2018

Lina Bengtsdotter

Lina Bengtsdotter

Titel: Annabelle (utgiven på Forum)

Genre: Spänningsroman

Suggestiv deckare som utspelar sig i det lilla västgötska samhället Gullspång. Kriminalinspektör Charlie Lager tvingas återvända till platsen som hon lämnade när hon var fjorton år, och medan hon kommer allt närmare sanningen om den försvunna Annabelle gör hon skrämmande upptäckter om sin egen bakgrund.

Ålder: 40

BAKGRUND: Jag har ett tidigare romanförsök bakom mig (inte en deckare). Det manuset räckte inte hela vägen till utgivning. En kompis gav mig tipset att skriva något åt spänningshållet istället, något som utspelade sig i vår hemort Gullspång. Det var så historien om försvunna Annabelle växte fram.

TIDSRAM: Jag har en väldigt dålig tidsuppfattning men jag började nog skriva i början av 2015 och boken kommer ut i juni 2017. Det gick ganska fort att skriva råmanuset men sedan har jag bearbetat, ändrat och bearbetat ännu mer.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag gjorde ganska många fel, men det som jag gjorde rätt (förutom att fortsätta skriva trots lite motstånd) var att våga prova en ny genre utan att kompromissa med de teman som jag var intresserad av. Jag hade också turen att ha en klok och peppande vän vid min sida. Hon är numera också min agent.

LÄRDOMAR: Framför allt har jag lärt mig hur mycket arbete det är att skriva en historia från början till slut. Och så har jag fått en väldigt stor respekt för redaktörer och förläggare.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har inte arbetat så mycket med den biten.

OCH NU DÅ: Jag ska skriva två uppföljare till Annabelle. Nervöst och kul.

DIGITAL NÄRVARO: Jag är mest aktiv på Instagram: @lina.bengtsdotter.

 

Debutanter Publicerad fredag 02 juni 2017

Erika Scott

Erika Scott

Boktitel: Vi ses i Disneyland

Genre: Roman

Huvudpersonen Emma är mitt i den snurriga tillvaro som brukar kallas »livspusslet« när hon drabbas av äggstockscancer. Hon chockas av beskedet och förmår inte berätta för familjen, utan får tröst och stöd av sin ex-sambo. Helt ovetande om Emmas situation söker hennes man, Andreas, spänning och bekräftelse utanför äktenskapet.

Ålder: 51

BAKGRUND: Eftersom äggstockscancer är en sådan lömsk sjukdom ville jag sätta fokus på den, men också beskriva hur människor reagerar när livet ställer ultimatum. Det är inte så vackert alla gånger, men väldigt intressant och spännande.

TIDSRAM: Ett drygt år. Jag skrev den våren och sommaren 2016.  I september fick jag kontrakt med Norstedts.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag bestämde mig för att ge skrivandet en ärlig chans. Under några veckor betraktade jag det som mitt heltidsjobb och satte mig vid datorn klockan nio varje morgon. Men jag var också snäll mot mig själv och fick inte panik om det inte blev mer än en scen under en dag. Viktigast: Skriv, bara skriv!

LÄRDOMAR: Jag hade förberett mig på ångest men det var mycket mer lustfyllt än jag hade förväntat mig. En insikt är också att jag inte behöver ett särskilt rum eller en särskild plats för att få ur mig text. Med musik i öronen kan jag skriva på flyg, tåg, i väntrum – var som helst. Jag blir helt absorberad av historien. Det är magiskt.

FÖRFATTARPLATTFORM: I skrivande stund ligger boken inte i butik, så det finns inte riktigt något »författarskap« att nå ut med än.

OCH NU DÅ: En fristående uppföljare till Vi ses i Disneyland håller på att ta form i mitt huvud. Jag har en huvudkaraktär och ramarna kring historien. Nu ska jag bara hitta tiden …

DIGITAL NÄRVARO: Jag har ett öppet Instagramkonto, @annaerikascott och bloggar på erikascott.se.

Debutanter Publicerad fredag 02 juni 2017

Jesper Danielsson

Jesper Danielsson

Jesper Danielsson

Boktitel: Före och efter Klea

Genre: Roman

Det är sommarlov och allt är perfekt – tills Klea från framtiden dyker upp i ödehuset och berättar en historia som är lika osannolik som skrämmande. En äventyrsroman om tre unga vänner som måste hjälpa en flykting från framtiden.

Ålder: 53

BAKGRUND: Jag arbetar med film och TV och funderar ständigt på historier som skulle kunna vara värda att berätta. Det som skulle komma att bli just den här historien började jag och min son hitta på för säkert tio år sedan, som en lek. Vi skrev ner några sidor då men sedan blev de liggande. När jag hittade dem igen för ett par år sedan satte fantasin fart som den gör ibland, och jag började skriva.

TIDSRAM: Från det att jag tog tag i berättelsen och började skriva på allvar tog det drygt ett år innan jag skickade in den till förlag. Sedan har det tagit ett och ett halvt år till innan den nu faktiskt hamnar på bokhandelsdiskarna.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag fortsatte att skriva även när det kändes motigt eller direkt dåligt. Jag lät några få kloka vänner läsa och lyssnade på deras råd.

LÄRDOMAR: När man skriver är man ensam och utlämnad åt sitt eget omdöme. Det är lätt att fastna och älta passager och formuleringar. Det som fungerat för mig har varit att låta historien ta kommandot, att driva den vidare istället för att fila på detaljer. När jag lyckats få den att sitta ihop på ett gediget sätt har det varit mycket lättare att gå tillbaka, titta på detaljer och bedöma vad som gagnar historien.

FÖRFATTARPLATTFORM: Självsälj är inte min starka sida. Jag kan nog inte säga att jag har någon författarplattform, förutom den jag nu fått genom mitt förlag.

OCH NU DÅ: Jag ska försöka få Före och efter Klea att bli film.  Och jag har börjat påta med en idé som jag tror skulle kunna bli en ny bok.

DIGITAL NÄRVARO: Nix.

Debutanter Publicerad fredag 02 juni 2017

Anna Tell

Anna Tell

Anna Tell

Boktitel: Fyra dagar i Kabul

Genre: Roman

Internationell spänningsroman om den erfarna förhandlaren Amanda Lund, som hamnar mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. I en kamp mot klockan jagar hon svar i en härva av mord, heroin och sex.

Ålder: 41

BAKGRUND: Jag ville ha en kvinnlig polis med skinn på näsan som rörde sig naturligt i en ruffigare, mansdominerad miljö. Samtidigt var det viktigt för mig att det inte var det traditionella polisarbetet som var i fokus. Det var därför naturligt att låta huvudkaraktären utföra sitt förhandlingsuppdrag i Afghanistan, det landet har haft en magisk dragningskraft på mig. Dessutom tycker jag att Afghanistan förtjänar att läsas om, av flera skäl.

TIDSRAM: Boken kommer ut i juni, då är det tre och ett halvt år sedan jag skrev det första kapitlet.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att våga låta andra läsa texten efterhand. Det gav mig en känsla för om manuset höll i kvalitet, och det gav mig även deadlines vilket gjorde att skrivprocessen inte tappade fokus och tempo. Att vänta på att skrivkreativitet ska infinna sig har jag aldrig trott på. Skrivdisciplin och tid vid datorn har varit min väg till framgång.

LÄRDOMAR: Att gräva någorlunda där jag står och tänka att allt är möjligt. Att hämta inspiration från andra, men vara lyhörd för vad som är gynnsamt för just min skrivprocess.

FÖRFATTARPLATTFORM: Än så länge utgörs min plattform av förlaget och av agenturen Hedlund.

OCH NU DÅ: Planen är att huvudkaraktären lever vidare i serien Förhandlaren med Nationella insatsstyrkan som perfekt plattform för internationella och nationella uppdrag.

DIGITAL NÄRVARO: Jag har hittills varit blygsam i sociala medier men jag finns på Instagram.

Debutanter Publicerad torsdag 01 juni 2017

Tobias Olsson

Tobias Olsson

Tobias Olsson

Boktitel: Av samma blod

Genre: Roman

När en svensk polisman hittas ihjälslagen utanför en bordell i gränsstaden Orestiada i Grekland dras utrikesreportern Jonathan Sandler och offrets dotter Livia Köhler in i en cynisk värld av övergrepp och maktmissbruk. En spänningsroman om historiska oförrätter och hur långt vissa människor är beredda att gå för att stoppa människor på flykt.

Ålder: 39

BAKGRUND: Jag kände en oerhörd ilska över hur vi behandlar människor på flykt i Europa, samtidigt som jag hittade flera brev och vittnesmål om en etnisk rensning för hundra år sedan som vi idag har glömt. Jag letade länge efter ett sätt att berätta de här historierna och spänningsgenren gav mig en slags frihet att dra saker till sin spets.

TIDSRAM: Första gången jag satte mig vid datorn för att skriva var i december 2013, så nästan tre år.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag var disciplinerad. Jag har ibland lätt för att sväva iväg – kan jag vara ledig så är jag gärna det – men jag bestämde mig för att ha bestämda arbetstider och tydliga deadlines. Det var en förutsättning för att det skulle bli en bok.

LÄRDOMAR: Att det tar mycket längre tid att finslipa texten och skriva om den än jag hade tänkt. Men också att det är bra att det faktiskt får ta tid, att texten mår bra av att ligga och vila ibland.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förutom det självklara som att försöka nå ut i media har jag också haft turen att både ha ett stort förlag som drar i sina upparbetade trådar och en litterär agent som sålt boken utomlands.

OCH NU DÅ: Det blir utan tvekan en uppföljare till Av samma blod, vilket jag tror att man förstår när man har läst boken.

Debutanter Publicerad torsdag 01 juni 2017

Teresa Glad

Teresa Glad

Teresa Glad

Titel: Pella och pinnarna

Genre: Barnbok

Pellas storasyster Aya har fått husdjur. Vandrande pinnar! Hon pussar och gullar med dem hela tiden. Det vill Pella också göra, men det får hon inte. Hon är för liten. Men så får Pella en bra idé!

Ålder: 40

BAKGRUND: Jag ville berätta en historia om längtan och avundsjuka ur ett barnperspektiv. Efter att ha arbetat som animatör i över tio år hade jag ett väldigt sug efter att jobba med berättande på ett lite annorlunda sätt och att få fokusera på stillbilden istället för rörelsen.

TIDSRAM: Jag skrev och skickade in mitt text- och bildmanus i början av 2015 till flera förlag. Jag fick positiva svar från några och negativa från andra. Jag valde att samarbeta med Alfabeta eftersom jag tycker mycket om deras utgivning. Boken kommer först nu eftersom det passade bäst i förlagets planering.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Eftersom jag jobbat inom den animerade filmen har jag dramaturgitänket i bakhuvudet hela tiden. Jag skriver utifrån en tydlig premiss och tänker mycket på vilken känsla jag vill få fram. Det är viktigt att veta vad man vill berätta och varför. När jag är nöjd med ett textmanus, storyboardar jag snabbt upp bokens uppslag för att se vad i texten jag kan stryka och berätta i bild istället.

LÄRDOMAR: Jag har framför allt fått mer inblick i hur ett förlag arbetar med en bilderbok.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag bloggar, Instagrammar och gör bokpresentationer. Jag har också gjort gjort en liten animerad trailer för boken.

OCH NU DÅ: Jag slutför nu illustrationerna till en fristående fortsättning på Pella och pinnarna. Den kommer ut nästa år. Parallellt skriver jag på nya manus.

WEBBPLATS: Min hemsida med blogg finns på www.teresaglad.se.

Debutanter Publicerad torsdag 01 juni 2017

Malin Haawind

Malin Haawind

Titel: Dra åt helvete

Roman: Facklitteratur

Boken handlar om hur och varför och om vad folk grälar. Det är en reportagebok som bygger på intervjuer – till viss del med experter, men framförallt med helt vanliga grälande människor.

Ålder: 36

BAKGRUND: Nästan alla som lever i parförhållanden grälar, men få pratar om det öppet. Jag ville avdramatisera grälandet och undersöka dess mekanismer. Och så ville jag självklart veta vad alla andra grälar om. Nu vet jag.

TIDSRAM: Cirka tio månader. Jag skickade synopsis till förlaget i början av december 2015 och skrev kontrakt med dem veckan efter. Därefter satte jag igång att researcha, intervjua och skriva. Boken kommer ut i september 2016.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag gick på en idé och ett ämne som jag är genuint intresserad av och så var jag noga med att hitta rätt ton och vara den trogen.

LÄRDOMAR: Min främsta lärdom när det gäller alla skrivprocesser är att aldrig någonsin vänta på inspiration för att kunna börja. Först börjar man och sen kommer inspirationen, den föds i själva arbetet. Och så har jag fått erfara det fantastiska i att ha en redaktör som känns alldeles precis rätt för just min bok, det är ovärderligt.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har ett Instagramkonto där jag rapporterar flitigt om allt som har med mitt skrivande och min bok att göra. Det var också där som jag fick kontakt med många av mina intervjupersoner.

OCH NU DÅ: Jag har börjat arbeta med en ny bok, den kommer att handla om hur det är att leva med barn. Saker som kommer att behandlas är till exempel: självgott kontra ångestridet föräldraskap, moralismen kring morsor och den inre striden mellan barnets behov och ens egna.

WEBBPLATS: En hemsida inklusive blogg på -m-alinhaawind.se och Instagramkontot @attvaljavrede.

Debutanter Publicerad torsdag 01 juni 2017

Magnus Jonsson

Magnus Jonsson

Titel: Mannen som lekte med dockor

Genre: Roman

En politisk samtidsdeckare i Sjöwall Wahlöös anda, där tidstypiska fenomen och problem tas upp av engagerade poliser och personer i dess närhet. Problemen, mordgåtan och de politiska konflikterna har i princip samtliga en verklig bakgrund.

Ålder: 51

BAKGRUND: Tanken var att sätta igång ett projekt som på sikt skulle ge mig möjlighet att leva. Jag tänkte att skrivandet skulle ge mig mer kontroll över livet och hur jag disponerar min tid, så att det skulle bli mer tid över för sådant som är viktigt: familj, musik, politik, skateboard, snowboard och surfning. Nu blev det inte så, inte än åtminstone, utan det blev otroligt mycket mer jobb än jag trott och jag fick ännu mindre tid över än tidigare. Det andra skälet till att jag skrev boken är att jag som människa ofta blir upprörd och förbannad över saker jag ser omkring mig eller på nyheterna. Jag hade ett behov att kommentera och kanske på sikt bidra till att lösa och förändra.

TIDSRAM: Lång tid, tre år. Alltså avsevärt mycket längre än jag hade kunnat föreställa mig.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Karaktärerna var tydliga från början. Däremot inte den röda tråden, intrigen och delar av tidsramen, vilket skapade en hel del kaos i mitt huvud och krävde stora redigeringsinsatser.

LÄRDOMAR: Att rita upp en exakt tidslinje, som är realistisk. Gör en skiss över innehållet i varje kapitel. Ha en färdig intrig som håller, bygg inte på efter hand och försök lappa ihop. Håll fast och stå på dig kring det du vet gör din bok unik.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förlaget sköter det, jag har hittills inte gjort något mer än att skriva.

OCH NU DÅ: Nästa projekt är del två i den trilogi som ska slutföras.

WEBBPLATS: Nej, jag försöker undvika att utsättas för det som beskrivs i boken: nazister och andra som gärna vill sprida sitt hat via sociala medier. Jag pratar gärna med levande människor och gör gärna fysiska saker.

Debutanter Publicerad torsdag 01 juni 2017

Hanna Landahl

Hanna Landahl

Hanna Landahl

Titel: Välkommen till Himmelsta

Genre: Roman

Ett landsbygdsdrama som handlar om vad som händer när de stora flyktingströmmarna i världen slutligen når ända fram till den stillastående avfolkningsorten Himmelsta.

Ålder: 39

BAKGRUND: Jag kände en frustration över det hårdnande samhällsklimatet gällande migrationsfrågor och jag behövde få ur mig den här frustrationen på något vis. Jag har alltid haft ett stort behov av att skriva om saker som jag funderar över, så jag tänkte att jag får väl testa. Vad hade jag att förlora? Det finns ju trots allt några få som lyckas få sina romaner utgivna, så varför skulle inte jag kunna vara en av dem?

TIDSRAM: Ett år och åtta månader.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Att jag vågade försöka! Att jag trodde på mig själv och gav mig tusan på att det skulle gå.

LÄRDOMAR: Jag har insett att det är fantastiskt roligt att skriva romaner och att jag faktiskt är riktigt bra på det. En annan erfarenhet är att det tar många långa månader att producera en bok. Även om jag skriver snabbt tar allt ändå väldigt lång tid eftersom förlagsvärlden inte alls håller mitt tempo.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har en hemsida och en författarsida på Facebook. Jag kontaktade också lokalmedia där jag bor inför boksläppet.

OCH NU DÅ: Nu ska ett renodlat ljudboksförlag göra ljudbok av Välkommen till Himmelsta, vilket jag är väldigt glad över. Sedan har jag skrivit ytterligare ett manus som jag tror kommer att komma ut under 2017. Och jag har kommit en hyfsad bit på bok nummer tre.

WEBBPLATS: www.hannalandahl.se

Debutanter Publicerad tisdag 30 maj 2017

Tinna Lindberg

Tinna Lindberg

Titel: Förnedringen

Genre: Roman

En spänningsroman som utspelar sig i den svenska villaidyllen på thailändska Koh Lanta och i Bangkok. När svenska män hittades döda och fastbundna på elefanter efter att ha besökt sexkvarter, kastas Sveriges ambassadör Viktoria Lindh in i den största konsulära krisen sedan tsunamin.

Ålder: 43

BAKGRUND: Jag ville skriva en spänningsroman och upptäckte att det fanns få böcker som utspelar sig i Thailand, trots att så många svenskar väljer att resa dit och bo där. En miljö med många inneboende konflikter att förhålla sig till, inte minst prostitution och köp av kärlek. Jag ville skildra det och min arbetsplats Utrikesdepartementet.

TIDSRAM: 2011 gick jag en kurs på Skrivarakademin och började på mitt manus. Tre år senare skickade jag det till förlag och blev refuserad men fick uppmuntrande lektörsutlåtanden. Det sporrade mig att skriva om och skicka in på nytt. När två förlag till slut nappade, valde jag hybridförlaget för att kunna ta aktiv del i utgivningsprocessen.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Vågade övertala den plikttrogna tjänstemannen i mig att hänge sig åt ett lustfyllt skrivprojekt.

LÄRDOMAR: Att vara uthållig. Ett manus måste arbetas om flera gånger för att berättelsen ska lyfta.

FÖRFATTARPLATTFORM: Bara jag själv har känt till mitt skrivprojekt, vilket varit nödvändigt för att kunna ta det hela vägen i mål. Hösten 2016 medverkade jag i ett reportage om skrivande i Svenska Dagbladets kulturmagasin och »kom ut« som aspirerande författare.

OCH NU DÅ: Jag ska skriva en uppföljare till min bok i genren politisk thriller. Temat är det ständiga ifrågasättandet av kvinnor och vad det till slut kan få för konsekvenser.

WEBBPLATS: Instagram och Facebook och när boken kommer ut på hemsidan tinnalindberg.com.

Debutanter Publicerad tisdag 30 maj 2017

Anna Arvidsson

Anna Arvidsson

Titel: Ordbrodösen

Genre: Roman

Ordbrodösen har beskrivits som en blandning av Agnes Cecilia och Cirkeln. Det är en roman om kvinnor som kan styra andra människor med sina skrivna ord. Och om Alba som borde kunna, men inte kan.

Ålder: 38

BAKGRUND: Det här är inte en historia som jag länge burit inom mig. Däremot har jag alltid velat skriva skönlitterärt och fascinerats av historier som flätas samman och av hur små handlingar kan få stora konsekvenser.

TIDSRAM: Tre år. Jag var föräldraledig med ettåriga tvillingar när jag fick idén och skrev varje stund de sov. Efter fyra månader hade jag ett råmanus på 125 000 ord som jag sedan redigerade väldigt många varv. Den version som antogs var drygt hälften så lång.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag gick in i en bubbla under skrivfasen och var öppen för respons under redigeringen. Arbetet har krävt rejält med uthållighet och det har betytt mycket att jag hittade fantastiska skrivarvänner. Vi har testläst varandras manus och samarbetat på många sätt.

LÄRDOMAR: Hur viktigt det är att känna vilken process som passar både en själv och berättelsen. Jag tror inte att Ordbrodösen var en historia som jag hade kunnat planera fram eller skriva sporadiskt över lång tid. Den uppstod där och då, under en väldigt speciell vinter.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag gick ut med att jag skrev ett romanmanus efter bara några veckor. Det tror jag har gjort många personligt engagerade. Jag har i dag ett Instagramkonto, en Facebooksida och en delad blogg om skrivande och samarbete.

OCH NU DÅ: Jag längtar efter att skriva en andra roman, men har inte börjat än. Jag har några idéer som jag vrider och vänder på.

WEBBPLATS: Instagramkontot @ordbrodosen, facebook.com/ordbrodosen och bloggen annaskriverunder.se, som jag delar med författarna Anna Ahlund och Anna Jakobsson Lund.@attvaljavrede.

Debutanter Publicerad tisdag 30 maj 2017

Linus de Faire

Linus de Faire

Titel: Boken om Yousef

Linus de Faire: Roman

Yousef sitter i fängelse och skriver ner sitt liv: om uppväxten under kriget – mellan föräldrarna och det utanför lägenheten i Beirut – fram till nutid. Inuti memoarerna, så att säga insprängda, finns nio texter som skapar tvivel.

Ålder: 39

BAKGRUND: Sommaren 2011 bodde jag i Beirut och såg svartklädda, maskerade män med kalasjnikovs positionera sig längs gatorna. Den Speciella Tribunalen för Libanon hade officiellt gått ut med åtalet och flera av Hizbollahs medlemmar stod anklagade. Jag fick idén om en potentiellt oskyldig man som skriver en sorts försvarstal från fängelset. Sen skingrades männen och lugnet återgick. Men mannen, han blev kvar.

TIDSRAM: Drygt fem år: halva tiden till att skriva, få skriftligt svar, skriva om (tre gånger), skriva kontrakt och slutredigera; andra halvan till att vänta på besked och till slut vänta på utgivning. En mix av att slå tummarna på mellanslagstangenten och att rulla dem.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Skrev mer eller mindre på heltid, tänkte nu eller aldrig, inbillade mig att världen väntade på just den här romanen, en inbillning som inte riktigt gått över än, men som säkert gör det när den börjar säljas. Eller inte. Alltså att säljas.

LÄRDOMAR: Att ju mer research man gjort, desto lättare – i alla fall för mig med den här boken – är det att låtsas att man skriver obehindrat. Och att inse att självförtroendet man känner efter ett bra dagsverke ofta är decimerat morgonen därpå. Och ibland tvärtom, vilket kanske är en ännu viktigare lärdom.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förlitar mig på förlaget på ett traditionellt, och säkert naivt, vis.

OCH NU DÅ: En roman: 1980-tal, en fiktiv, liten spansk ö i medelhavet dit en nordafrikansk flykting lider skeppsbrott några dagar före trettondagsafton. Samt en novellsamling med arbetstiteln Leroy.

WEBBPLATS: Nix.

Debutanter Publicerad tisdag 30 maj 2017

Lena Bezawork Grönlund

Lena Bezawork Grönlund

Titel: Slag

Genre: Roman

Fikirte och Amanuel, far och dotter, berättar växelvis om sin verklighet. Fikirte skildrar uppväxten i Sverige på 1980-talet och Amanuel beskriver i återblickar det Addis Abeba han lämnat bakom sig. Boxningen binder dem samman.

Ålder: 41

BAKGRUND: Jag hade precis flyttat till en för mig ny stad och på något sätt gjorde lugnet där att en berättelse jag försökt berätta på olika sätt tidigare, men aldrig i en sammanhängande text, plötsligt föll på plats. Det var första gången jag skrev en berättelse, tidigare har jag hållit mig till lyrik.

TIDSRAM: Jag började skriva boken under hösten 2013, så 3,5 år från dess fram till att den nu ges ut.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag har på något sätt aldrig funderat så mycket på att pröva en annan skrivform än lyrik tidigare, delvis på grund av att jag inte trodde att det skulle gå. Men jag vågade kasta mig ut i en ny skrivform som var mer berättande tidigare och det var helt rätt, känner jag. Nu är jag helt inne på att ge mig ännu längre in i romanformens värld.

LÄRDOMAR: Personligen har jag insett att jag behöver ramar som jag kan skriva fritt inom. Jag behöver ha tydliga vägmärken att skriva mot, annars kommer jag aldrig fram utan försvinner i utvikningar.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har främst skrivit på engelska tidigare då jag varit bosatt i USA. Där finns väldigt många litteraturtidskrifter för lyrik och det var ett sätt att nå ut för mig.

OCH NU DÅ: Jag skriver på en berättelse som tar avstamp i Slag. Kände att jag inte riktigt kunde släppa karaktärerna.

WEBBPLATS: Nej.

Debutanter Publicerad måndag 29 maj 2017

Susanna Martelin

Susanna Martelin

Titel: Så långt vi kan följas

Genre: Roman

Alexandra och Krzysztof träffas första gången när de är fjorton år och de blir bästa vänner. Med tiden djupnar deras relation och de känner sig mer som syster och bror än “bara” vänner. När Alex just flyttat ihop med pojkvännen Rick händer det otänkbara och hennes tillvaro går i bitar.

Ålder: 36

BAKGRUND: Jag ville skriva om sorg och om vänskap, specifikt den mellan kille och tjej, för att det var något jag saknat att läsa om. Jag ville se om det gick att skriva om hästar utan att skriva en klassisk hästbok. Och så ville jag skriva om tonår!

TIDSRAM: Det tog hela åtta år. Skrev det allra första utkastet 2009 och skickade in till förlag första gången våren 2011. Sedan följde ett par år då jag slipade fram historien. I slutet på 2014 skickade jag in till förlag igen och fick då min första personliga refusering. Större delen av 2015 gick åt till att vänta på svar från förlag, då hade Alfabeta börjat visa intresse, så jag skrev om manuset i samråd med dem och blev antagen 2016.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Viktigast: jag gav inte upp. Jag prövade mig fram tills jag hittade mitt arbetssätt. Jag var beredd att skriva om. Många, många gånger. Jag såg till att få konstruktiv kritik och ovärderlig pepp från författarkollegor.

LÄRDOMAR: Det här är den första roman jag har skrivit, så allt jag vet om hur jag ska skriva en roman har jag lärt mig på vägen. När jag testade mig fram upptäckte jag att min kreativitet är starkt hopkopplad med planering.

FÖRFATTARPLATTFORM: Sociala medier, kontakter inom författarskrået, word of mouth och förstås den marknadsföring som förlaget hjälper mig med.

OCH NU DÅ: Nästa romanprojekt är en familjehistoria som utspelar sig under 1930-60-talet. Men jag har flera idéer på gång, så det kan ändras på vägen.

digital närvaro: Instagramkontot @susannamartelin och en författarsida på Facebook.

Debutanter Publicerad måndag 29 maj 2017

Niklas Elmér

Niklas Elmér

Titel: Trojkan

Genre: Roman

En roman om unga människor på väg ut i världen, till betydelsefulla poster högt upp i den ekonomiska näringskedjan. Men det är också en roman om hur makt formar oss, vad vi gör för att komma nära den och vad som händer när vi utmanar den.

Ålder: 33

BAKGRUND: Jag ville undersöka ämnen som makt, nepotism och social rörlighet. Då är universitetsvärlden en idealisk skådeplats. I Sverige inbillar vi oss ofta att högre utbildning är tillgänglig för alla. Jag ville ställa den bilden mot väggen.

TIDSRAM: Jag har arbetat med boken parallellt med annat arbete under knappt tre år. Vissa perioder har varit väldigt intensiva. Andra mindre intensiva. I backspegeln ser jag att det framförallt har varit fråga om redigeringsarbete. Boken skrevs under ett år och redigerades sedan under två.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Svårt att säga. Men det skadade nog inte att jag visste vad jag ville berätta och på vilket sätt. Jag hade en tydlig idé och ett tydligt mål när jag började skriva. När jag körde fast eller kom på villovägar kunde jag återvända till ursprungsidén, samla tankarna och sedan fortsätta arbetet utan att förlora allt för mycket tid och kraft.

LÄRDOMAR: Att skrivande är ett arbete som vilket som helst. Det går inte att vänta på inspiration.

FÖRFATTARPLATTFORM: Någon traditionell författarplattform har jag inte. Min förhoppning är att boken ska mana till eftertanke och stimulera till samtal. En bok som ingen pratar om når ingen, alldeles oavsett storleken på författarens plattform.

OCH NU DÅ: Först och främst ska jag unna mig själv tid med vänner och familj. Arbetet med boken har förlängt arbetsdagarna med åtskilliga timmar och på senare tid har jag haft få lediga kvällar. Jag har en idé om vad jag vill skriva härnäst. Men det blir en senare fråga.

digital närvaro: Jag har ett twitterkonto, @niklaselmer, men är en ganska sporadisk användare. Jag använder i huvudsak twitter som nyhetskälla och tipscentral för läsvärd och initierad journalistik.

Debutanter Publicerad måndag 29 maj 2017

Mark Johnson

Mark Johnson

Titel: Den enkla sanningen

Genre: Roman

Ett forskningsgenombrott i energisektorn tvingar in solcellsforskaren Jonatan Stark och statsministerns presschef Betty Lind i ett politiskt rävspel med livet som insats.

Ålder: 37

BAKGRUND: Tio år som spökskrivare i politiken gav mig en känsla för makthavares drivkrafter och behov, drömmar och fasor. Jag slukar all form av spänningslitteratur och insåg en dag att svensk politik är en utmärkt arena för spänningsromaner. Hur långt är en politiker beredd att gå för att få mer makt? Vilka egenskaper krävs, vilka allianser behövs och vilka kunskaper om sin omgivning fordras? När dessa frågor började dyka upp i mitt huvud utvecklades en historia som jag själv ville läsa.

TIDSRAM: 2,5 år. Boken skrevs på åtta månader.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag började skriva boken först när jag hade besvarat frågorna ovan. När jag inbillade mig själv att jag visste vad jag höll på med fann jag modet att börja. Förberedelser vad gäller tema och berättarperspektiv gjorde att jag mycket tidigt hittade korridoren för hur historien skulle berättas och undvek därmed onödiga sidospår.

LÄRDOMAR: Jag har lärt mig väldigt mycket. Att våga lita på karaktärerna i boken är den främsta lärdomen. Deras sätt att berätta gör storyn mer levande och som författare vinner man på att betrakta sig mer som ett kärl än som en upphovsman. Dessutom är det där med självkritik mycket viktigt, bara det inte går till överdrift.

FÖRFATTARPLATTFORM: Mitt förlag sköter lanseringen och där har jag en författarsida med information om mig och min utgivning.

OCH NU DÅ: Kommit halvvägs på uppföljaren och är i gränslandet mellan att vara ett kärl och en upphovsman.

digital närvaro: Nej.

Debutanter Publicerad måndag 29 maj 2017

Hannah Lutz

Hannah Lutz

Titel: Vildsvin

Genre: Roman

Boken handlar om människor och vildsvin, om längtan, om att lämna platser eller försöka lämna dem, om den där gränsen mellan sömn och vakenhet.

Ålder: 32

BAKGRUND: Jag kände att jag satt fast i ett format som jag tröttnat på – korta, snygga och kompakta texter som stängde sig om sig själva. Så jag gav mig själv en uppgift: jag skulle skriva något långt, och våga hålla fast i karaktärerna i mer än en vecka eller månad.

TIDSRAM: Jag började skriva den här berättelsen 2013. Under de följande två åren arbetade jag på texten i perioder, och så tröttnade jag på den eller blev osäker på om det var värt att jobba vidare med den. Men bokens karaktärer lämnade mig inte ifred, de ville mig något, och jag kände ett ansvar för dem. Jag ville ge dem en ordentlig historia. Våren 2015 blev jag helt färdig.

VAD JAG GJORDE RÄTT: När jag blev som mest osäker på texten ringde jag mina skrivande vänner och bad dem läsa manuset. Det räddade mig varje gång.

LÄRDOMAR: Jag har lärt mig att hålla fast i mina kollegor, be dem om hjälp när jag behöver det, och låna idéer och meningar av dem. Jag har lärt mig att vara glad för deras skull när det går bra för dem, utan att känna att det tar något ifrån mig. Det betyder mycket i den här branschen.

FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har vuxit upp i södra Finland, och där har jag byggt upp ett sammanhang under många år, gått på skrivkurser och deltagit i workshops. När jag flyttade till Köpenhamn hittade jag ett ställe som heter Literaturhaus, där litteraturintresserade samlades till läsningar och middagar. Sedan hade jag turen att komma in på Författarskolan i Köpenhamn där jag träffade många skrivande människor.

OCH NU DÅ: Jag håller på att skriva en radioteater med tre vänner. Det är så befriande att skriva tillsammans med andra, det passar mig väldigt bra just nu.

digital närvaro: Nej.

Debutanter Publicerad onsdag 24 maj 2017

Jöns Hellsing

Jöns Hellsing

Titel: Händig man sökes

Genre: Roman

En berättelse om en ung man med författardrömmar som på kurviga vägar hittar hem i livet. Utspelar sig i London och den skotska övärlden under fyra dramatiska höstmånader 1985.

Ålder: 52

BAKGRUND: 28 år gammal följde jag med min pappa till en släktegendom i Hebriderna. Långt senare insåg jag att miljön, människorna och maktspelet var perfekta ingredienser till en egen, litterär verklighet och som erfaren copywriter var jag inte rädd att bejaka ett drama som sakta växte sig starkt.

TIDSRAM: Jag tänkte, disponerade och bröt ner i kapitel i säkert två år före skrivstart. Rädd för att »skriva vilse« behövde jag höja blicken och veta hur äventyret skulle sluta för att inte tappa berättelsen och läsaren längs vägen.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag gjorde löpande avstämningar mot dramaturgins naturlagar. Exploaterade mitt »läsarförsprång« (veta mer än de flesta om livet i en skotsk by vid havet och hur man renoverar en stuga utan att vara händig). Gav inte upp av många förlagsnej utan sökte nya vägar framåt via litterär agent.

LÄRDOMAR: Att »gå in i tunneln« och skriva en roman är ensamt och kräver stort tålamod, både från dig och dina nära. Men när du väl är ute på andra sidan och får dela glädjen med andra är det värt varenda nedlagd sekund.

FÖRFATTARPLATTFORM: Inför lanseringen har jag kompletterat min privata Facebook-sida med en professionell som växer stadigt och som på ett smidigt sätt växelverkar med förlagets och min agents inlägg. Jag försöker se och vara så personlig jag kan mot alla som hör av sig. Varje läsare är viktig.

OCH NU DÅ: Har just börjat skriva på den fristående uppföljaren till min debut, nummer två i en planerad trilogi.

DIGITAL NÄRVARO: Jöns Hellsing Author på Facebook och Instagram.

Debutanter Publicerad onsdag 24 maj 2017

Alexandra Sundqvist

Alexandra Sundqvist

Titel: Med ögon känsliga för grönt

Genre: Fackbok

En biografi över artisten Barbro Hörbergs liv. Den beskriver hennes egen resa, från en borgerlig uppväxt i 1930-talets Göteborg till plyschklädd visartist med progressiva idéer på 1970-talet. Men det är också en berättelse om tiden, musikscenen och kvinnornas del i den.

Ålder: 30

BAKGRUND: Barbro lämnade efter sig en fantastisk sångskatt när hon dog, bara 43 år gammal. Hon skrev säregna texter om vanliga kvinnors längtan och vardag. Flera av de hon samarbetade med – från Povel Ramel, Beppe Wolgers och Lars Forssell till Jan Johansson – har fått böcker tillägnade sig. Men inte Barbro! Det var lika delar en personlig nyfikenhet kring låttexterna, som en känsla av att den här boken bör finnas.

TIDSRAM: Lite mindre än två år. Jag gjorde research i sju månader, sedan skrev jag i fjorton.

VAD JAG GJORDE RÄTT: En utförlig synopsis med anvisningar till vad varje kapitel skulle innehålla. Sedan kontaktade jag ett par förlag, däribland Ordfront. Förlaget var med från start, vilket var skönt. Om jag gick vilse i materialet kunde jag dessutom alltid återvända till synopsisen.

LÄRDOMAR: Att det är en konst att få någonting att verka enkelt. Kanske den största.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förlaget sköter det mesta, men jag har en egen bokare som bokar författarframträdanden.

OCH NU DÅ: Jag har fått en förfrågan, som jag funderar på. Men jag har ingen brådska, nu ska jag ut i landet och prata om boken.

DIGITAL NÄRVARO: Inget som jag uppdaterar löpande.

Debutanter Publicerad onsdag 24 maj 2017

Sissel Gustafsson

Sissel Gustafsson

Titel: Stackars pappa

Genre: Seriealbum

En skildring av att växa upp i en missbrukarfamilj, sett ur ögonen från ett barn som inte riktigt förstår vad det innebär. Många frågor ställs som ingen tyvärr tar sig tid att svara på. Läsarna får följa huvudkaraktären från hennes äldsta minnen fram till dagen då hon får höra sanningen – att hennes pappa är alkoholist.

Ålder: 27

BAKGRUND: Det saknas böcker för barn om ämnet alkoholism, om hur det kan vara att växa upp med en förälder som dricker lite för mycket. Eftersom jag tycker att det är viktigt att våga prata om ämnet, kände jag att det var dags att berätta min historia om hur det kan vara.

TIDSRAM: Jag började lite försiktigt att skriva boken för två år sedan, sedan arbetade jag med den när jag hade tid och ork. Allt som allt tog den cirka åtta månader att skriva och rita.

VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag pratade mycket med både vänner och personer som varit med under min uppväxt. Det var bra att höra andras syn på hur min barndom var, även för att jämföra lite vad som är normalt eller inte i en familj. Jag har blivit full i skratt flera gånger när jag fått höra att saker jag sett som fullt normala ser andra som något som aldrig borde ske i en barnfamilj.

LÄRDOMAR: Hela boken var som terapi för mig, så jag har lärt mig hantera och acceptera min uppväxt för vad den var. Jag fick även lära mig att jag klarar av att avsluta ett större projekt.

FÖRFATTARPLATTFORM: Förlaget sköter det mesta, men jag gör den reklam jag kan via internet, bekantskapskrets och kollegor.

OCH NU DÅ: Jag har planer på att göra en till bok om min pappa, fast den här gången om hans barndom och uppväxt. Det hade blivit en ganska rolig bok, den här gången för en äldre publik.

DIGITAL NÄRVARO: Jag finns på instagramkontot @Sissel.G och min portfolio finns på valerei.daportfolio.com.

Debutanter Publicerad onsdag 24 maj 2017

Viktor Banke

Viktor Banke

Titel: Andrum

Genre: Fackbok

Andrum handlar om de människor som kommit till Sverige i och med de senaste årens flyktingsituation, vad de har varit med om och vad de går igenom under asylprocessen. Men också om de lagar som påverkar dem och vad som hände i Sverige när den svenska asylpolitiken lades om.

Ålder: 33

BAKGRUND: Jag blev kontaktad av Norstedts, och hade då en abstrakt idé som tog form. Något om att visa en mer nyanserad bild av det som hände under flyktingsituationen, och att ställa de berörda människorna i centrum. Boken är skriven i den andan.

TIDSRAM: Lite mer än ett år. Med varierande intensitet i skrivandet, eftersom det skedde jämte familj, heltidsarbete och regelbundna kolumner.

VAD JAG GJORDE RÄTT: När jag diskuterade med människor jag litar på, under arbetets gång. Och när jag istället litade på min egen förmåga att reda ut saker. Dessa två motsatta tillvägagångssätt kompletterade varandra bra, och möjliggjorde framåtskridande.

LÄRDOMAR: Att perioden av slutligt pillande, efter man först anser sig vara någotsånär klar, verkligen är den plåga många sa att det skulle vara.

FÖRFATTARPLATTFORM: Det är ännu oklart för mig. Jag antar att den kommer utgöras av mitt tröstlösa engagemang i sociala medier samt sporadiska insatser som föreläsare, och förstås medverkan i tidningar.

OCH NU DÅ: Vara med min familj, och mitt arbete som advokat. Sedan får vi se.

DIGITAL NÄRVARO: Ja, @viktorbanke på Twitte