Ditt förlag jämför Drunkna tyst med Stina Jacksons Silvervägen, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och Twin Peaks. Har de rätt?
– Det är en ära förstås. Och kanske har de rätt, delvis. Jag har inte skrivit med det uttalade målet att göra en viss sorts bok, men jag tycker väldigt mycket om böcker som är spännande och lite suggestiva. Allt från Selma Lagerlöfs romaner, där skogen är central och det finns mycket som inte riktigt går att förklara, till Twin Peaks. Jag älskade Twin Peaks! Den sortens berättelser fascinerar mig: när läsaren eller tittaren svävar i osäkerhet och inte riktigt vet om skeendet är verkligt eller någonting som bara händer inom en människa.
Visste du redan från början att du ville skriva en sådan bok?
– Nej, min skrivprocess har varit jättesnårig. Jag började med ett antal lösa scener. Först skrev jag på en historia, sedan en annan, tills jag insåg att de kanske hörde ihop och skulle kunna leva i samma bok. Sedan vilade projektet i många år. Men ett år innan jag skickade in manuset bestämde jag mig för att skapa en hel historia av alltihop. Då jobbade jag med själva händelseförloppet och försökte sätta scenerna i ordning. Det skrivandet var mer målinriktat.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.