Debutanten Anders Teglund: »Jag gillar verkligen att cykla«

Förläggaren Anders Teglunds Cykelbudet är en inifrånskildring av arbetet som cykelbud hos Foodora. En bok om prekariatet, ekonomiska hierarkier, drömmar och en ny yrkesidentitet. Men ­också om att cykla sig igenom en kris.

Ditt och din brors förlag Teg Publishing har gett ut flera uppmärksammade böcker, bland annat Marit Kaplas Augustprisade Osebol. Varför valde du att kränga på dig den rosa ryggsäcken?

– Förlaget har aldrig varit ett heltids­arbete för mig. Och när pandemin kom ­ställdes i princip allt jag skulle göra in. Jag hade precis avslutat en halvtidstjänst på Göteborgs Litteraturhus och blev helt ställd. Jag behövde fixa pengar men ville också ha en sysselsättning, jag gillade inte alls tanken på att allt skulle stå still. Jag tänkte att cykelbud skulle kunna passa, för budmarknaden blomstrade ju. Och jag gillar verkligen att cykla.

Visste du att det skulle bli en bok?

– Jag hade en idé om att dokumentera perioden på något vis, en vag tanke om att skriva om gig-ekonomin; om att som jag vara gigare både i kultur- och cykelbranschen. Jag skrev dagboksanteckningar, men många av dem känns fåniga i efterhand: »Oj, tänk om pandemin varar hela våren!«

Så du skrev parallellt med cyklandet?

– Jag hade en jättegrov loggbok där jag öste in allt möjligt. Utifrån den skrev jag sedan ett utkast som hade … ja, en läsbarhet, men det var fruktansvärt dålig text. Sedan har jag jobbat igenom den varv efter varv, ja, faktiskt skrivit om från grunden. Det var inte helt lätt att göra det vid sidan av ett jobb. I december förra året började jag kliva upp klockan sex för att skriva en timme före frukost. Det var så effektivt att jag successivt började skjuta dygnet bakåt. Till slut gick jag upp kvart över fyra och skrev, och gick och la mig halv nio på kvällarna. Tiden jag fick på morgonen var fantastisk.

Du har nu jobbat som Foodorabud i över ett år och bland annat börjat arbeta fackligt. Blev det lättare eller svårare att skriva ju mer insyltad du blev?

Annons

– I början hade jag ett utifrånperspektiv och en förutfattad idé om vilka de andra cykelbuden var. Men jag har insett att de är ganska lika mig, de flesta har ganska hög utbildning och samma blick på stadens ­klassystem som jag. 

– En sak som förändrats är min känsla för själva arbetet. Jag har använt min kropp som verktyg: »Okej kroppen, nu gör du det här«, och så har jag skrivit ned vad den upplevt. Till en början handlade det mest om stress och fysisk ansträngning. Och skam, kring klädseln och själva rollen. Men med tiden blev jag en del av kollegiet och tänkte inte längre på sådant. Istället blev det annat som upptog mig, som det fackliga arbetet, och svårigheten att få människor att engagera sig i arbetsvillkoren på ett jobb som de inte vill identifiera sig med: »Jag är egentligen någon annan, jag bara gör det här just nu.«

Andra har hårdgranskat Foodora. Du har en mer sökande ingång?

– Det finns en sorts moralism kring själva sektorn som jag velat bort från. Jag tar inte ställning moraliskt i boken. Det finns saker som är fruktansvärda med Foodorajobbet – diskrepansen mellan den fysiska prestation man faktiskt utför och den låga respekt och uppskattning man får, det blir många jätte­knäckta av – men det finns också saker med jobbet jag gillar. 

– Min ingång var att förstå gig-ekonomin, och för att förstå den behöver man väl förstå samhället. Att det finns vissa som har Foodoracyklande som sin enda chans, och andra som är fria att välja – och ändå har valt det.

Aktuell debutant

FÖRFATTARE: Anders Teglund, 38.

TITEL: Cykelbudet.

Annons

GENRE: Sakprosa.

FÖRLAG: Teg Publishing.

UTGIVNINGSDATUM: September 2021.

Artikeln publicerades i Skriva #4 2021 (23 augusti 2021) och är skriven av .