»Jag fick ett infall och mejlade honom«

Johan Kellman Larsson debuterar med en bok om Tom Alandh, en av Sveriges mest kända dokumentärfilmare. Där berättar Alandh för första gången om sitt liv, om filmerna och om människorna han mött längs vägen. En bok om de ljusa drömmarna, och den mörka verkligheten.

Varför berätta om en berättare?

– Jag har jobbat som journalist med uppdrag för tidningar och magasin i tio år, och haft en kliande längtan efter att utveckla mitt skrivande. Testa något nytt. Jag hade länge sneglat mot biografi­genren men inte hittat någon lämplig person att ens pröva idén mot. När jag i början av förra året läste ett stort porträtt på Tom Alandh slog det mig att han hade varit helt rätt person att skriva om. Jag har en lång relation till hans filmskapande, och såg hans filmer redan när jag var liten. Därför kändes det både rätt och roligt. Så jag fick ett infall och mejlade honom, vilket förstås var ett lång­skott. Jag kände mig hyfsat säker på att jag inte ens skulle få något svar. Men efter ett par övertalnings­möten nappade han.

Du ser verkligen upp till Tom Alandh, märker man i boken. Hur påverkade det intervju- och skrivprocessen?

– Eftersom jag har en så stark personlig relation till honom och hans filmer bestämde jag mig redan från början för att vara transparent med det. Jag kunde ju inte låtsas som att det skulle vara någon slags undersökande historia, eller ett bokprojekt där jag skulle ha en kritisk blick, utan jag var helt öppen med min utgångspunkt: Att jag betraktar honom som en av landets främsta folkhemskildrare. Hade jag porträtterat honom i låt säga en dagstidning hade det varit svårare men nu kunde jag ta mig den friheten.

– Men visst kan det bli krångligare när man inte har en objektiv blick. Jag var lite rädd för att det skulle bli inställsamt, eller entonigt, att det bara blev min syn på Tom Alandh. Av den anledningen bestämde jag mig tidigt för att lyfta in andra röster. Bland bland annat intervjuade jag journalisterna Björn af Kleen och Johan Croneman samt flera av Toms närmsta kollegor. Mest givande och intressant har det varit att intervjua några av de människor som Tom har porträtterat. Vad har de tyckt om inspelningarna? Hur upplevde de Tom när kameran varit avstängd? Och vad har de tyckt om slutresultatet? Han är själv inte så transparent med de här sakerna i filmerna, tittaren slungas ofta rakt in i en historia och får inte så mycket bakgrund kring varför han valt att göra filmen.

Några föreställningar som kom på skam?

– Något som var förvånande, som jag upptäckte snabbt, är att Tom är en otroligt rolig person att intervjua. Och att han har en vass och underfundig humor. Tom startade sin karriär på SVT på 1970-talet med tunga samhällsgranskningar, och många av hans filmer behandlar ju ett nattsvart mörker, med människor som befinner sig i samhällets absoluta ytterkanter. Min fördom var att han skulle vara en seriös och allvarsam person. Men tvärtom är han en ganska solig figur. Sveriges största geni är enligt Tom varken Bergman eller Troell, utan Martin Kellerman, skaparen av Rocky-serien. 

Annons

– När jag sett om Toms filmer under arbetet med boken har jag också fått en delvis ny blick. Även om de behandlar tunga ämnen finns det mycket ljus och humor i dem. Han skildrar »vardagens oupptäckta hjältar«, sa han vid något tillfälle, och det tycker jag är träffande. Han är mästare på att fånga den eviga kampen mellan ljus och mörker.

 

Aktuell debutant

FÖRFATTARE: Johan Kellman Larsson, 37.

TITEL: Drömmar och verklighet: En biografi om Tom Alandh.

GENRE: Biografi.

FÖRLAG: Mondial.

UTGIVNINGSDATUM: September 2020.

Annons

Artikeln publicerades i Skriva #5 2020 (19 oktober 2020) och är skriven av .