»Det var som en av-och-på-relation«

Nina Pascoals debut är en tät roman om tre systrar och en ­mamma på semester på en charterö. ­Tolvåriga ­mellansystern Kornelia befinner sig i brytpunkten mellan barndom och tonår, och ur hennes perspektiv berättas historien om en utsatt familj.

Tre systrar på en charterö – förväntningar, besvikelser och en mamma som försvinner. Hur fick du idén?

– Allt började i en scen. Jag såg de tre systrarna framför mig, ensamma på den här plastiga charterön. Då visste jag inte varför de var ensamma, men tyckte att alltihop kändes spännande. Utifrån den bilden byggde jag berättelsen bakifrån: »Var är de någonstans och vart har deras mamma tagit vägen?« Jag visste också tidigt att det fanns något slags smärta i familjerelationerna. 

Berättelsen börjar väldigt mitt i, utan särskilt mycket bakgrund.

– I början var det ännu mer så, jag var väldigt envis med att jag inte ville ha några som helst tillbakablickar, ingenting alls om hur det var i systrarnas vanliga liv. Men när jag sedan lät människor omkring mig provläsa saknade de just bakgrund och sammanhang. Då provade jag att skriva några sådana scener och förstod faktiskt karaktärerna bättre. 

Hur var skrivprocessen?

– Väldigt lång! När jag började på boken pluggade jag skrivande på en ­folkhögskola, jag hade gott om tid och var kaxig: »Jag ska göra klart det här innan året är slut.« Men det tar ju länge tid än man tror att hitta in i en berättelse. Plötsligt förändrades livet, jag skulle söka jobb och skrivandet pausades. Sedan följde en period på tre, fyra år när jag tog upp manuset, skrev lite, tänkte att det ändå var rätt bra, skrev lite mer och sedan tyckte att det kändes kasst. Men jag kunde aldrig riktigt släppa texten, det var som en av-och-på-relation. Till slut gick jag ner i arbetstid och skrev på lediga fredagar. Då lossnade det. Jag behövde ha en ledig dag för att hinna böka ner mig i den där charterön ordentligt.   

Berättelsen utspelar sig på en tydligt tecknad och avgränsad plats. Var det en bra idé?

Annons

– På ett sätt gjorde det skrivandet lätt, för att platsen är så sinnlig: hetta, förväntningar, alkohol, ledighet, unna sig. Det var kul att bara vara i den världen; sjunka in i gatuhundarna och glassen som smälter och äta chips till middag, liksom. På en chartersemester blir ju allt också så kroppsligt. Miljön är så mycket kropp och avklätt och för varmt. Det är laddat, verkligen. Speciellt för Kornelia, som ju är både barn och tonåring och ska ha på sig bikini för första gången.

Ja, boken berättas ur en tolvårings perspektiv. Varför?

– Dels för att det finns lite av Kornelia i mig, jag var också mellanbarn och en övertänkare och betraktare, och det blir ju så bra att ha en sådan karaktär som perspektivperson. Hon glider lite mellan olika roller, är barn ibland och vuxen ibland, och tror att hon förstår mer, har mer kontroll, än vad hon faktiskt har. Som tolvåring är mycket abstrakt. Man tänker mycket på kärlek och sex men har oftast inga egna erfarenheter, kanske inte heller någon att fråga.

Vad var svårt?

– Att hålla ut och inte ge upp. Till slut blev det en del av mitt liv att sitta och pilla med texten. Det var bra att få en förläggare som kunde säga att »nu är den faktiskt klar«. 

Aktuell debutant

FÖRFATTARE: Nina Pascoal, 32

TITEL: Vi röstar om vi saknar mamma.

Annons

GENRE: Roman.

FÖRLAG: Albert Bonniers.

UTGIVNINGSDATUM: Mars 2021.

Artikeln publicerades i Skriva #2 2021 (09 april 2021) och är skriven av .