»En deppig crash course i rasism och sexism«

Varifrån kom idén?

– För några år sedan talade en stor snabbmatskedja i en reklamkampanj om att deras jobb var så bra, karaktärs­danande på samma sätt som lumpen, och att det öppnade dörrar överallt att ha jobbat där. Jag blev lite provocerad, för som ung jobbade jag själv på en stor hamburgerrestaurang – jag ska inte nämna den vid namn … Visst, det var en låg tröskel in i arbetslivet, men mest av allt en deppig crash course i rasism och sexism. Det där skrev jag ett inlägg om på Facebook och många tyckte att det var en intressant historia. Jag kände att där fanns något allmängiltigt.

Vilka erfarenheter ville du skildra?

– En sak är att i den här sortens branscher kan folk avancera snabbt trots att de är väldigt unga och egentligen inte mogna för arbetsledande uppgifter. Vissa chefer är direkt olämpliga. En annan grej är hur kunderna ofta tar ut sin frustration på personalen. Sedan är det rent fysiskt otroligt slitigt. Att ständigt möta människor, deras blickar, deras behov … det är dränerande, även om det bara handlar om att servera hamburgare.