Tankstrecket har på sina håll beskrivits som ett tydligt tecken på att en text har skrivits med hjälp av AI. I sociala medier har det fått somliga att plocka fram förståsigpåarhatten och kategoriskt råda skribenter att undvika tankstreck för att signalera att texten har en mänsklig avsändare. På nätet cirkulerar också mer eller mindre fantasifulla teorier om att bruket av tankstreck i sig skulle förmedla ett slags amerikansk känsla eftersom det påstås vara vanligare i amerikansk engelska – som AI till stor del tränas på – än i svenska.
Den här typen av onyanserade rekommendationer bör snarare förmedlas med dumstrut än förståsigpåarhatt. På nätet kan råden visserligen få både applåder och uppmärksamhet. Men det är synd om osäkra skribenter skulle låta sig invaggas i tron att det är säkrast att avstå tankstreck.
Oavsett förkärleken för tankstreck hos AI-verktyg och amerikaner kvarstår faktum att tankstreck sedan århundraden är ett utmärkt verktyg för den som skriver på svenska. Det enda från förståsigpåarhattarnas skrämselpropaganda som egentligen har någon substans är att inte använda —, det längre tankstrecket som på engelska kallas em dash. Det används inte längre i standardsvenska. I övrigt är det med tankstrecket som med det mesta. Så länge bruket är måttligt finns ingen anledning att avstå.
Det råder alltså en viss osäkerhet kring tankstreck. En förklaring är sannolikt att det är ett skiljetecken som i viss mån kan användas efter tycke och smak.
