Ristningar

Du tog min hand i vimlet
Stilla
Musiken vibrerade omkring oss, som
elektricitet
eller var det ljudet av ditt skratt?

Du sa
under jorden löper kablarna
som föder musiken
Jag sa
de måste vara magnetiska

Vi drack mousserande
i vita små plastmuggar
Bubblorna gled in i mitt
blodomlopp, in under
huden

Hela natten for musiken som
skälvningar genom sanden

Innan vi gick
gömde vi omsorgsfullt
våra löften
i daggkåpan

Och ändå, kring min handled
bandet
med ditt namn

Söker du inspiration? Hitta den här: