Suddgummikorn

Jag puffar ihop kornen till en liten hög, sänker huvudet och blåser på dem. Dan stakar sig igenom sin text men jag hör inte alla detaljer. Förstår ändå att det handlar om en fotbollsspelare. Det dunkar i bröstet från då jag själv läste. Om Strindberg. Nästan ingen gissade rätt, bara Johan men efter en lång tid. Fröken sa att det var bra att det inte var så uppenbart vem jag menade. Jag blev stolt när hon sa det men kände mig ändå konstig. Ingen annan hade valt en gammal författare. Nu gissar alla killar på fotbollsspelare och några tjejer med. Ronny Hellström, säger Dan triumferande när alla namn har tagit slut.

Det är Jérôme som läser nu. Han sitter i bänkgruppen vid fönstren och drar handen genom håret som han brukar. Jag skriver hans namn i blocket, nästan längst bak så att ingen får syn på det. Jérôme Girard med alla accenter på rätt ställe. Och så en gång till. Han beskriver en person ingående. Börjar med skorna och sen strumporna och så de blå byxorna. Jag tittar ner på mina, som fastnitad vid bänken, och det pirrar i magen, jättemycket. Så kommer han till blusen och det blir uppenbart för de andra i klassen. Han fortsätter till det röda klockarmbandet, håret och luggen. Alla tittar på mig nu. Jag rodnar och sänker blicken, drar tröjärmen över klockan. Vill försvinna. Kinderna hettar skönt ändå.

»Så kan man också beskriva någon«, säger fröken.

Jag tänker på att vi spelade boll på skolgården nyss. Jag och Jeroma och i fredags dansade vi ganska mycket på Jimmys hippa.

Senare kom orden ut som de skulle utan större ansträngning. Jag mötte åklagarens blick och han nickade kort. Kände igen mig i hans stängda, professionella uppsyn. Hans käkar var låsta, som mina. Snart var det lunch. Värmen var kvävande och det raspade från den anklagades stol. Även han verkade gå på rutin, visade inte en min. Jag avslutade anförandet med blicken mot domaren och stängde pärmen. Reste mig och passerade rättegångstecknaren på väg till åhörarbänken när jag sneglade på hans ark. Snubblade till och ankeln vek sig när jag såg bilden av mig själv i min prydliga kavaj. Det hettade på kinderna när jag stapplade vidare. Han var skicklig och noggrann. Till och med armbanden fanns där. Jag slog mig ner några rader bakom honom. Blickarna gick till hans ryggtavla, till det mörka håret med gråvita stänk i. Överraskad av min nervositet roterade jag pennan mellan fingrarna, vände den och suddade mot pärmens utsida, där små korn av gummi blev till en hög.

Domaren avbröt för lunch och meddelade att rättegången skulle återupptas klockan 14.00. Tecknaren la ner sin penna och reste sig. Drog av sig tröjan och rättade till skjortan vänd mot den tunga dörren. Bara några meter från mig och jag skymtade en krusning i hans mungipa, en minimal nick. Så drog han handen genom håret och gick mot mig i gången. Jag släppte pennan, mötte hans blick. Tänkte att vi dansade rätt mycket på Jimmys hippa.