Med poesin kan vi förmedla insikter som inte kan översättas till sakprosa. Det finns dikter som har sin mening dold djupt i språkets klanger, dikter som bygger på ordens utseende och kontraster, dikter vars verkan ligger i det rytmiska, upprepandet, besvärjandet. Det finns dikter som bär läsaren i ett flöde, ut, bort och iväg.

Hjalmar Gullberg förtrollar både oss och språket i sin ofta citerade dikt Bara de riktiga orden, ur samlingen Ögon, läppar från 1959:

Bara de riktiga orden,